FRÅN AC/DC TILL ADHD

Jag vet vad du åt till middag!

2012-02-17T10:04:00.003+01:00

Träffade en godhjärtad vän nere vid centrumet i morse – arla morgonstund har aldrig haft någonting med guld att göra för min del.

Ställt tre telefoner – när den sista ringer vaknar jag, eller återfår någon slags medvetande kanske – rafsar tag i en tröja – och ett par tajts. Tar på mej skor utan strumpor och hänger på mej en jacka på väg ut genom dörren.

Den godhjärtade hjälper till med den mest akuta medicinen – hon är pigg och alert – och alltid lika snygg.

Lämnar därefter ett prov på den intilliggande vårdcentralen.

På vägen hem (uppiggad av förbjuden giftpinne) tänker jag knäppa jackan men hejdar mig.

Först på tröjan ser jag ketchupfläckar sen gårdagens (eller var det i förrgår?) spagetti och köttfärssås – en bit nedanför hänger just lite sås intorkat.

Tackar inombords för att det i alla händelser inte hängde några spagettireserver från bröna.

Sen halkar jag på de blåa plastsockorna.

ENSAMMA SINGLARS DAG R.I.P Whitney

2012-02-11T20:39:00.010+01:00

Inga hjärtans dag har Dagens Nyheters Mattias Bergman utnämnt den 14 februari till. För alla dem som aldrig hittat nån.

Jag vill göra tillägget att kanske hittade man nån men den eller de försvann just när det började bli roligt. Eller nåt.

Att så läsa att en av världens största sångerskor dött på ett hotellrum ensam, så ensam....åh varför är världen så grym för käsliga ensamma själar? Kanske för alla? Rest In Peace Whitney Houston! Tänker på Afzelius sista platta låten där han ber alla komma med kärlek och blommor medan han lever - inte på hans begravning... Det är nog så - en människa som hamnat i helvetet redan medan hon lever - är det ingen som ser förrän hon är där på riktigt.

Mattias Bergman och DNkollegan Sofia Edgren har också valt presenter för ensamma hjärtan (vi äro många vi äro tusenden ensamhushåll i detta land och allra flest singelhushåll har vi i Sumpan - kan man ju tillägga).

Och i denna fina artikel med förslag på gåvor kommer så undertecknads debutbok Singel i Sumpan till sin rätt igen. Tråkigt att boken är slutsåld - men denna fina kortis i morgontidningen påminner mig om något jag alldeles glömt bort – jag äger mina egna rättigheter till Singel och jag har varit i kontakt med Dejavu - ett bokförlag som i samarbete med författarförbundet ger ut gamla och nya titlar som är slutsålda på förlagen.

Tack för påminnelsen! Jag ska genast ta tag i den biten!

Och så citerar jag:
Läsning är en singelnjutning. Annika Sundbaum-Melins roman Singel i Sumpan är en modern klassiker med ruffa kanter. Om att bli ensamstående i mogen ålder.

Undrar om min bok någonsin omskrivits i termer som modern klassiker...

Jag rodnar av illa dold upphetsning och förtjusning… och så minns jag en dag som denna då jag egentligen mest tänkt ägna mig åt självömkan och självförakt då det är vad jag gör mest numera att i en (av två eller tre positiva recensioner av just Singel, övriga tyckarskribenter var mestadels i slaktartagen medelst tortyr) så skrev någon att Singel var en modern Det mest förbjudna av Kerstin Thorvall.

Det absolut finaste någon skrivit om denna min bok tills nu då alltså.

Jag ser detta som ett gott omen! Både att hjärnan plötsligt kommer ihåg bra saker och som ett tecken på att jag fortfarande existerar och att det kanske kan göra någon enda människa lite gladare i alla fall i två minuter eller en i alla fall.

(och du Mattias vet ej vad du har för böjelser – men vad sägs om en lagom tjock blondin i sina bästa år eller bara en fika kanske eller så kanske vi kan bli kompisar på Facebook åtminstone?)

Jag vill vara en björn

2012-02-09T09:14:00.002+01:00

Ur Dagens Nyheter 2003:

Björnen är som fetast just nu. Minst två hekto fett försvinner från dess kropp varje dygn när den sover i sitt ide, här i genomskärning. Björnens vinterboning ska helst vara en lagom övervuxen myrstack, bäddad med bärris och grenar från tall och gran.

Björnarna sover sig igenom de hårda tiderna när maten är knapp. Fettet från sensommarens frossardagar räcker till våren tack vare att förbränningen går ner till mindre än hälften.

Känner björnarna av den här tröttheten som tar musten ur en människa? Eller gör de bara? Föler sina instinkter? Synd att inte vi kan göra det - om du är trött: Sov!

Går ju inte. Synd tänk tonåringar som behöver sova som fan - de ska upp i ottan för att gå till skolan - vi borde nog vara björnar allihop.

LOREEN DEAD BY APRIL

2012-02-04T21:29:00.005+01:00

För Första gången på många år anser jag att melodifestivalens första deltävling plockade fram helt rätt låtar att gå vidare "direkt till Globen", även Sean Banan och Thorsten Flinck till andra chansen - GULD!

Loreen hoppas jag vinner hela tävlingen - att "Dead by april" gick vidare beror nog mycket på att det är en sällsynt vacker kombo av brutalitet och känslosamhet...

Men ändå - fan vad det rockar!

GRATTIS BJÖRKMAN!

Från Bitterfittan

MINA GURUS FREDRIK OCH BUBA

2012-02-04T18:19:00.014+01:00

När jag fick barn tror jag inte att jag klarat en enda dag utan "Barnaboken" av Anna Wahlgren. På ett sätt var det väl tur då att jag inte visste att den boken är mer av ett drömscenario - utan verklighetsförankring i författarens liv - men även böcker där man har en tanke och ett mål och en pedagogik funkar ju utan att författaren bakom behöver leva som han/hon lär.

Men nog är det extra sorgesamt att läsa "Felicia försvann" - att inse att hur gärna Anna än ville, hur mycket hon än älskade sina barn på sitt vis - så älskade hon sina män mer - och jag antar att var och en av dem var en ställföreträdande förälder - ett försök att bli i alla fall lite älskad när hon nu aldrig blev det av sina egna föräldrar.

Varje barn var ett försök att skapa familjen hon själv aldrig hade haft - djävlar så fel det blev. "Felicia försvann" är en av de starkaste böcker jag läst - och den är så oändligt sorglig. Och den slutgiltiga frågan blir: Hur ska ett oönskat oälskat barn lära sig älska sina egna telningar?

Och OM man lyckas - som Felicia - vad händer med det egna psyket - självföraktet?

Men oavsett detta - så är - eller var - Barnaboken en bibel för mej - och nu när vi skaffat valp har jag en ny guru: Fredrik Steen heter han.

Han är så enkel så logisk och så klok. Jag gillar Cesar också men jag vet inte så mycket om honom eller hans metoder - när jag snabbt googlade på honom insåg jag att det fanns sidor som hette "Stoppa Cesar"...etc osv.

Well jag ger mig inte in i den diskussionen - för mej går det jättebra med "Fredde"...

Buba och Katharina värstingbästaste veterinärerna på Bromma Djurklinik och så filmer och böcker med Fredrik Steen - samt sonen som husse - Kan det bli bättre för en valp?

I dag har Tyra - valpen alltså - åkt buss med mej och husse till Hallonbergen. Hon var SÅ duktig - ett Grisöra blev det som lördagsgodis och belöning.

Jag kallar dessa rätt äckliga tingestar obegripligt nog för "Hundöron" hela tiden - vilket osökt får mig att tänka på en annan lysande bok... Den heter "Busters öron" av Maria Ernestam - och nu tappar jag visst fokus igen...

FRÅN EN TILL EN ANNAN

2012-01-31T19:13:00.008+01:00

www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=HxKXGJyOKuw

Vi har många skojiga uttryck i det här landet – ett av dem är: ”Då satte jag kaffet i vrångstrupen”.
Nu dricker jag inte kaffe men gjorde jag det skulle jag ha satt det i just vrångstrupen när jag fick ”Mitt i Sundbyberg” tittade på förstasidan av en stilig hemlös man (han är en av 71 enligt statistiken – i just Sundbyberg – fan tro´t det finns nog betydligt fler som sjavar omkring i andrahandslägenheter eller hos kompisar) – och inser att: Jag känner honom!
Kanske inte lika creddigt som att ha varit barndomsvän till Jonas Malmsjö, haft sex med Kungen, spelat in film med Ernst-Hugo Järegård eller suttit barnvakt åt en blivande Nobelpristagare.

Hur vi känner varandra spelar heller ingen roll – men låt oss säga att snubben är en av alla män som medverkar i ”Singel i Sumpan” – att vi båda hängde på glammiga rockklubbar när vi var unga och snygga – han är ju fortfarande snygg… När vi hade ett liv vi två – jobb, schyssta polare, kärlek till musiken och - jag antar att det fanns en massa brudar som gärna ställde upp och var sambo med honom – han var snygg, trevlig, omtänksam – och bra …
Skitsamma - man kan känna varandra på olika sätt.

Jag har sagt ibland när jag föreläst om ADHD att skillnaden mellan mej och en hemlös i bland varit hårfin. Sanningen är, tror jag, att det är lika liten skillnad mellan de flesta människor – med eller utan ADHD och en person som förlorat allt. Vi kan alla drabbas av livet – och en dag stå utan jobb, hem… ALLT

Nu vet jag att han också har ADHD – för det berättar han i artikeln… men det hade inte spelat någon roll – jag kunde också varit där – det vet jag.
Vad som antagligen skiljer mej från honom är det nätverk jag trots allt har – som hållit mig under armarna när det sugit rejält och blåst sjukt friska vindar.

Jag önskar jag kunde säga till dej att du fick flytta in hos mej och grabben, men det går inte, dels för att lägenheten är alltför trång - dessutom är det skitkallt här – även inomhus.

Förlåt för allt obetänksamt jag vräkte ur mej när vi sågs på Landsvägen, du vet hur vi dampskallar kan vara – snacka först – tänka sen. Min innerligaste förhoppning är att du går hel ur det här!
Och för att citera Dan Hylander: ”Från en till en annan – lev väl och ta hand om ditt liv”.

P.S Tack Kalle Melin – du har verkligen fått lokala blaskan att gnistra och kännas meningsfull!

SVERIGEDEMOKRATERNA VINNER NÄSTA VAL

2012-01-31T13:32:00.004+01:00

OM inte vi svenskar och makten och media slutar lägga locket på...

Det ska inte spela någon roll om en person som begår ett brott eller gör något riktigt bra är arbetare, Kung, svenne,av utländsk härkomst, man eller kvinna, vilken politisk hemvist vederbörande har, ej heller vederbörandes sexuella hemvist eller om man råkar ha vänner i politiken, bland celebra kändisar, på Säpo eller någon annanstans i maktens korridorer.

Jag är så sjukt trött på att alla som har möjlighet att påverka inte vågar berätta vad som händer - med mindre än att det är: POLITISKT KORREKT

En annan betydligt allvarligare anledning till att människor som VET inte berättar är att de då riskerar sitt eget - eller andras liv. Karriären ska vi inte tala om...

Om nu någon inbillade sig att "Bordellhärvan" på 70-talet var första och enda gången som media och allmänhet lät sig tystas av "hänsyn till rikets säkerhet" så tänk om tänk kritiskt. Varje gång någon väser "rättshaverist" eller att någon gör något för pengar. Tänk en gång till - läs artiklar och böcker - ur en annan synvinkel. Se Irene Hussfilmer och fundera på hur mycker som är med sanningen överensstämmande?

Det är inte alltid man smyger med "större eller viktiga" grejer - eller att avslöjanden alltid stämmer, men kontentan av det som nu sker gör att vi inte längre kan kalla oss "En fri och öppen demokrati". För om man smyger eller tystar ner saker som sker stora som små, vad är vi då för ett slags land? VAR är vi då?

Till och med Flashback censurerar i dag vad som anses opassande information för oss vanliga människor.

avslutar med att citera den tyska Journalisten Jutta Rabe som undersökte Estonias förlisning och för det bland mycket annat belönades med häktning, filmförbud, etc osv: "Sverige är i dag vad Ryssland var tidigare - ett land med hemligheter som till varje pris ska bevaras".

Och om ni fortfarande tycker jag är en fjant - vilket jag kanske är - men tyvärr vet jag att jag har rätt. Vad hände med Göran Lindbergfallet? Alla män de aldrig hittade - alla vittnesmål som typ "försvann"?

Och varför har ingen gått vidare med det faktum att Anders Breivik var med i Frimurarna?

Eller att en vänsterpartist (icke svensk och politiskt aktiv!) i södra Sverige dömts till upprepade våldtäkter av ett barn!

Jag kan rapa upp hur mycket som helst - men tar något aktuellt...

citat från Thoralfs blogg:

"Ansvariga tjänstemän på Kalmar kommun och på boendet Horisont har med stor sannolikhet begått grova tjänstefel när de inte försökt stoppa detta eller gjort en polisanmälan. De har med andra ord inte lyft ett finger för att skydda den 12-åriga flickan.

Lika anmärkningsvärt eller ännu värre är att Barometern har skrivit om denna våldtäkt mot ett barn men man har undvikit att berätta att det skett på Kalmar kommuns boende för ensamkommande barn och att det var ett ensamkommande barn som begått brottet och dömts vid Kalmar Tingsrätt. Både Barometern och Östran har journalister som kollar alla domar vid Kalmar Tingsrätt. Givetvis borde man ställt frågor till ansvariga tjänstemän på Kalmar kommun men istället har man valt att lägga locket på. Det samma gäller antagligen för Östran då de kanske inte ens rapporterat om detta brott.

En mycket sorglig historia som bara bevisar hur ruttet det politiskt korrekta samhället blivit, där ”alla” hjälper till att tysta ner till och med grov brottslighet om det gäller så kallade ensamkommande barn. Det kan ju påverka opinionen i vårt land, till fördel för Sverigedemokraterna! Och då gäller inga normala regler.

Många politiker säger sig värna barnperspektivet och pratar sig varma gång på gång för detta men när sanningen kommer fram tystnar de på ett pinsamt sätt"

hela bloggen här:

http://thoralfalfsson.webblogg.se/

Angående Estonia

http://www.dsm.nu/estonia/estonia%20apropas%20en%20i%20Tyskland.htm

REVOLUTION NU!

I AFTON FÖR ALLA FRUSNA SJÄLAR

2012-01-30T19:32:00.004+01:00

och andra med förstås....åh vet ni??? Jörgen kommer tillbaka snart! HURRA!

21:00 Det okända i SJUAN måndagar!

Eller heter det PÅ Sjuan?

Ikväll asså! Hemma från min gata i Sundbyberg...nä det vet jag inte men från Sumpan iallafall!

Svenskt ockult magasin från 2012. Avsnitt 4 av 11. Sedan Sandra och Mattias flyttade ihop har mystiska gestalter stört deras nattsömn. Sandra vågar inte sova ensam hemma längre när Mattias jobbar natt. Mediet Camilla Öhrnberg hälsar på hos det oroliga paret i Sundbyberg. Frågan är om hon kommer kunna skapa lugn och ro i hemmet.

GENOM MÄRG OCH BEN I FÖRORTEN

2012-01-30T15:47:00.005+01:00

Runt 15 grader på golvet – ett par grader till i rummen – trots att alla element funkar bra.
E så tacksam över att hyresvärdens utsända faktiskt känner det själva – att kylan är mätbar och att de försöker hjälpa oss.
I en kall lägenhet är man liksom ständigt iskall – ( inte då enbart i själ och hjärta) svårt att förklara man fryser ju liksom inte ihjäl, minns att Marko aka Markoolio berättade att när han var mkt liten hemma i Finland så var det rimfrost på insidan av fönstren…
Så jag ska inte klaga – Marko är trots allt Sveriges skönaste finne…

Men fötterna på oss vanliga dödliga i den här vanliga lägenheten - är alltid, alltid iskalla – till och med sonen är kall trots att han alltid är varmblodig av sig…

Förvaltarens mycket trevliga utsände meddelade idag efter sin besiktning att HAN SKULLE NER I KÄLLAREN OCH KOLLA vad finns under lägenheten… Då jag under senare tid sett otroligt mycket på Carolines ”Det okända” fattade jag direkt…

Jaha, där ligger förstås det som en gång var en kyrkogård eller ett hemskt mentalsjukhus där man torterade folk och nu kommer du att hitta deras kvarlevor…”Märg och ben” det är väl ett passande uttryck, såvida vi inte pratar hundmat?

Hehe, flinade den trevlige mannen men jag tyckte han såg bekymrad ut.
Och än så länge har han inte kommit tillbaka…(Skoja bara…)

Nåväl – Tyra älskar det – hon skulle nog föredra att sova på altanen. Jag och sonen sover med raggsockor och varma kläder.

"http:////www.youtube.com/embed/lqnoanLds9U" frameborder="0" allowfullscreen>

Till Arbetsmarknadens förfogande: Lagom Fet Tant

2012-01-27T10:46:00.003+01:00

Ack hur trist är det då inte att medge att belackarna har rätt…
Vi har inte råd att ha en hund – ens en liten valp - med mindre än att jag får något slags jobb – nu pronto. Och eftersom det hittills varit svårt lägger jag härmed ut
mitt CV:

Lagom tjock medelålders tant söker uppdrag – förbannat bra på att skriva och har en medfödd känsla för att vara service minded – är kreativ som få – har dock lite svårt att knyta ihop säcken med de kreativa ideerna.

Har jobbat med det mesta i livet: Ålderdomshem (vilket det väl inte heter numera) butiker av olika slag, fabriksgolv, kört tunnelbana, hjälpt utsatta barn, jobbat som spärrvakt, heltid på en djurskyddsorganisation, samt skrivit svenska folkets sexvanor för en herrtidning. Aftonbladet 12 år, frilans för en rad tidningar, skrivit en egen bok och varit delaktig i ytterligare två – skriver just nu på min tredje bok och skall översätta en annan från engelska. Förhoppningsvis får jag också äran att skriva två personers självbiografi. Har arbetat med den svenska melodifestivalen som jurymedlem.

Föreläser om min diagnos ADHD (för mer info: www.dampakuten.se)själv eller med min dampkollega - bandystjärnan Fosshaug – för dylika uppdrag maila: maggi@maggisbyra.se

Jag är lite klen i ryggen men har bra tänder… Min tid som partyglad brud med förkärlek för långhåriga män är sedan länge förbi – har varken ork eller möjlighet längre. Åren tar ut sin rätt. Sånt som att mata fåglar i parken, läsa en bok med en filt över knäna - eller se skräckfilmer med sonen uppskattas numera.

Pålitlig och lojal är jag också, om än en smula virrig (se diagnos ovan). Är heller i ärlighetens namn inte särskilt duktig på att städa. Mycket svårväckt tidiga mornar . Idealet vore natt/kvällsjobb.

Har du ett uppdrag till mej? Eller rentav ett mer bestående jobb?

Vänligen maila: annikasm@gmail.com
Eller skicka ett sms till: 070-2020017

Hjälp oss därmed att behålla Tyra – Vår valp

Som har fått oss att röra på fläsket mer än någonsin – vi kommer ut – får frisk luft – mår bättre

Vår valp
Gör att jag – den vuxna i familjen inte är så mörkrädd längre och inte mår så dåligt över att bo i ett ”akvarium” - eller låt oss säga i ett gigantiskt skyltfönster mot gågatan

Vår valp
Gör att katterna Tony och Tobbe fått lite fart på livsandarna – Tony älskar att skrämma valpen – Tobbe älskar att bli skrämd av valpen. Valpen själv har glatt inkluderat dessa hårbollar i familjen.

P.S Min son - som äger valpen - behöver också en sponsor för avgifter till fotboll och boxning – med allt vad det innebär i form av kläder, skor och medlemsavgifter.

Kuriosa: Jag och min syster är sysslingar till Malin Bayard

HAVE A NICE DAY WITH TELENOR

2012-01-25T13:11:00.001+01:00

• Hej Telenors kundtjänst!
• Jag heter Fredrika och står för min mammas mobilabonnemang - hon har haft Telenor väldigt länge, nu har hon flyttat till en annan del av Sundbyberg där Telenor har liten eller usel mottagning - trots detta tillåts hon inte säga upp abonnemanget - varför? Med vänlig hälsning FREDRIKA 91xxxxxxxx
• VARJE GÅNG HENNES SVARARE GÅR PÅ SÄGER HON: tELENOR HAR INGEN MOTTAGNING I rISSNE RING MIG DÄRFÖR PÅ....DET ÄR USEL REKLAM FÖR ER - ni måste avsluta mitt abonnemang och låta mamma få ett kontantkort med "sitt" nr!
• Hej Fredrika. Vilket telefonnummer gäller det?
• 070202xxxxx Jag vill inte ha hennes telenorabonnemang skrivet på mej heller längre särskilt inte när hon inte kan använda det!
• Ni har bindningstid kvar så om ni önskar att säga upp det så går det bra att göra det med slutfaktura. I Våra allmänna villkor så står det att vi inte garanterar täckning överallt vid varje tidpunkt.
• Överallt vid varje tidpunkt... Mamma BOR i Rissne - finns i bland mottagning så hon kan sms:a aldrig ringa mer än några sekunder och knappt det - ärligt talat - ni kan inte kräva slutfaktura på det!
• Jag beklagar de problem ni har men jag kan dessvärre inte avsluta erat abonnemang.
• Okej - då vänder vi oss till någon form av reklamationsnämnd - vad tillhör telecombranschen?
• Skulle det dyka upp några fler frågetecken är du välkommen att höra av dig igen. Ha en trevlig dag.

We proudly present: TYRA

2012-01-11T08:47:00.006+01:00

Detta är Tyra - Mios födelsedagspresent! Tack för hjälpen hela tjocka släkten!

Hon är oemotståndlig tycker jag och Mio - det tycker dock inte Tony och Tobbe - våra katter.

De kan däremot inte kan stå emot tvånget att klatscha till henne när hon råkar komma förbi.
Den Chow-chow som finns på bilden är hennes mamma. Hennes pappa är en helsvart Golden Retriver.

Handyman or Handyvoman med muskler sökes

2012-01-04T20:35:00.002+01:00

Min masterhantverkare är sjukskriven - jag står här med fulla flyttkartonger och ingen möjlighet att själv sätta upp mina hylllor på väggarna då det är specialväggar som kräver specialslagborr - ryggen är körd så alternativet att köra ner allt i källaren funkar inte heller just nu - diskmaskinen kommer om ja,,,,en månad - och pengarna är slut så jag kan inte betala någon just nu. Har också ett akut behov av att fixa lite nät på altanen så katterna får lite space och luft.
HJÄLP SNÄLLA!
Känner ni nån som känner nån som...inte behöver ha betalt direkt?

signatur dålig kärring reder inte sig själv

Lisa talar sanning!

2011-12-01T09:17:00.004+01:00

och det har jag och några till vetat i just 20 år - men ge dig i kast med ett dödsbo som tillhör scientologerna - ja vad ska jag säga - jag hoppas hon och hennes familj lever skyddat just nu.

Det är inte Priscilla som är problemet - det är scientologerna - det är min uppriktiga övertygelse.

Det är lika farligt som att veta dåliga saker om kungens vänner....

Take Care!
www.aftonbladet.se/nyheter/article14012961.ab

Sofia Wistam är kär - Jag är bara galen

2011-11-28T14:07:00.003+01:00

Läser om den ständigt glada och av arbetsnarkomani och barnalstrande besatta Sofia Wistam - nu aktuell med en avdammad version av TV-programmet "Kär och galen".

Sofia är den sortens proffs som kan göra i princip vad som helst i TV - och göra det bra. En bra tillgång när man nu jobbar med TV.

I en intervju berättar hon om att hon blev rörd till tårar när maken Magnus friade till henne. Se på dem, snacka om äktenskapstycke de skulle kunna vara syskon...(Avundsjuk? Inte jag inte...)

På en restaurang föll han ner på knä och friade sådär romantiskt...

Inser då att jag är mer störd än vad jag själv trodde eller har en mycket makaber och drastisk syn på livet.

För OM det skulle hända mej - vilket förefaller osannolikt - så vet jag en sak.

Jag skulle börja skrika efter ambulans och påbörja livräddning.

En karl som ramlar ner på knä framför mej måste helt enkelt ha fått en stroke (eller blivit skjuten i ryggen)!

Amazonkvinnor och Klumpedunsar

2011-11-27T09:11:00.005+01:00

Ju äldre jag blir desto mer osjälvständig blir jag.

Så ska det flyttas, apatiskt sitter jag framför datorn i någon slags förhoppning om att kartongerna ska fylla sig själva. Sonen gör detsamma men han är i alla fall alert nog att använda hjärnan till något onlinespel. Nog vill vi flytta men kanske inte just dit vi ska nu. Om nu det är en ursäkt för apati.

Hur gör jag nu då – för att strukturera upp det här på bästa sätt? Jag ringer mina i vissa fall yngre väninnor, försöker låta hurtig. Frågar idiotiska saker, fattar ändå inget.

Hjälper vänner med uppsatser och avhandlingar, andras barn med svenskaprov. Men om sonen kommer med ett fysikprov eller ett matteprov är det kört. Om jag ska tolka ett recept blir det fel och ska jag försöka laga något blir det trasiga området fullständigt massakrerat.

Jag är också bra på att hjälpa mina vänner som inte har svenska som modersmål att skriva ansökningar eller överklaganden. Jag kan hitta en massa kufiska slemmiga typer på Internet – är duktig på dylik research, men världen är ond och att jag kan bevisa det hjälper mig inte att flytta direkt.
Eller kan det bli som för min modige vän och kollega Nuri Kino att man liksom tvingas bli en sån som byter bostad hela tiden för att Media som en gång kallades tredje statsmakten för att de vågade ta tag i saker, numera är lika skitnödigt rädda och korrupta som alla andra (eller är det bara en illusion förresten - kanske har svensk media alltid varit toppstyrd?)

När det gäller mitt vanliga skitliv så sitter tummarna djävligt hårt i arslet kort sagt.

Den enorma högen av papper som ska sorteras har förflyttats från vardasrumsgolv till källare till sovrumsgolv – varför slänger jag inte skiten direkt för?

Att strukturera upp sin sjukt tråkiga vardag, eller tänka ut praktiska lösningar och inte minst praktiska handlingar tycks omöjligt.

Det är ju heller inte så enkelt att ringa upp pojkvänner man hade för 20 år sedan och fråga om de kan tänka sig bära ett piano nerför tre trappor (bildligt talat förstås jag har inget piano) och jag undrar när jag slarvade bort mina killkompisar?

I min ålder får man vara tacksam om de kärlekar jag hade för evigheter sedan fortfarande är i livet. Om de är det har de garanterat ont i ryggen, knäna eller lider av andra krämpor.

Ett undantag är förstås Catharina – hon är en Amazonkvinna, på långa ben kom hon en kväll och lyfte 30-kiloskartonger som vore de tändsticksaskar.
Men inte ens en kvinnlig Hulken kan ta pianot alldeles ensam – sort of speak.

Nå det löser sig (sa han som sket i vasken) en dag ska jag vara rik nog att kunna leja bort allt sånt där som kräver praktisk talang (av någon anledning så går inte signalsystemet hela vägen fram från hjärnan till vart det nu ska – eller vem vet kanske stannar det kvar fast det inte ska det - eller så har det - hemska tanke - aldrig funnits där?)

Den som är förmögen kan bara säga att han eller hon inte orkar och verka lite lagom dryg och bortskämd sådär.

Den friheten ska jag köpa mig NÄR jag blir rik … Så jag slipper vara som en elefant i en porslinsaffär hela livet…På alla sätt …typ

Kee, CajsaStina och jag

2011-11-14T12:22:00.005+01:00

I en tid av måttlig dator och TVtillgång har jag plöjt böcker och ja vad säger man?
Ibland blir jag rasande över det faktum att begåvade musiker/konstnärer/skådespelare/andra kulturarbetare - också kan skriva så oerhört bra.
Men när avundsjukan rivit sina långa klor i mej i några minuter ger jag upp – och tackar Gud för att de just skrivit – med eller utan hjälp, för att det är en sådan njutning att läsa, en resa, en mardröm, en lustfylld process, allt…

Och när Boksyster fiskat upp min tio år gamla bok och tycker att den är okej fortfarande – så har jag inte mage att INTE ge cred till mer nyutgivna författare. Tack Boksyster! Tack Jensa!

Så i dag gör jag vågen för:

Cajsa-Stina Åkerström – som med ”Du och jag farsan” - kanske skrivit den mest ärliga och plågsamma barndomsskildring jag någonsin läst – utan att förlora sig i vare sig hat, förnekelse, piedestalhyllningar eller självömkan. Det är så starkt så starkt och så intelligent, sorgligt, varmt, ömsint – hon ser sambanden - ekot från tidigare generationer på ett sätt som ingen annan författare jag läst.
”Du och jag farsan” är en av de viktigaste och bästa böcker jag läst på många år.
LÄS DEN!

Kjell Löfbom ( Kee Marcello) och hans medförfattare Stefan Johansson som med boken ” Kee Marcello - Rockstjärnan Gud glömde” på ett i alla fall ganska ärligt och mycket självdistanserat sätt berättar om den stora svenska metallvågen när Europe breakade och fyllde världsarenorna. Då Kee var med som gitarrist. Det är också berättelsen om hur fel managers och rådgivare kan förskringra miljoner för naiva rockpojkar som bara vill lira musik…

Kjell berättar också mycket sarkastiskt om berömmelsens andra baksidor – och vådan av att vara gitarrhjälte på 2000-talet. Kee är stenhård i sina omdömen, mest om sig själv, och den bild jag haft av denne gitarrist är nu helt förändrad, visst skinner bekräftelsebehovet igenom – men för vilken konstnär gör den inte det?

Trots en vass och bitvis väldigt skojig humor känns det svarta och det sorgliga hela tiden. Jag tycker verkligen om personen Kjell – och jag har nu ännu mer förståelse för varför det kan gå åt helvete och sluta med döden – i så många sorgliga fall.
Jag var med i svängen när det begav sig och jag har fått svar på nästan alla frågor – och nej, jag dömer ingen och ja,boken är också extremt underhållande. LÄS DEN!

Jag har inte glömt Åsa Mattssons bok om Kerstin Thorvall eller Mia Skäringers Avig Maria, skriver mer om dem sen!

Jag säger som Jensa i en kommentar i en tidigare blogg : Tänk om fler vågade!

MÄKLARE - JOBBET FRÅN HELL

2011-11-08T20:57:00.018+01:00

Så verkar denna extremt ensamma process att sälja sin bostad närma sig slutet - en mycket intressant period då jag hatat, gråtit, svurit och slutligen verkligen backat och insett att jag lärt mig massor, fått grym respekt för min mäklare, för min golvläggare för nya och gamla vänner OCH för Feng Shui.

En mäklare måste ha en ängels tålamod, en mild terapeutisk framtoning, en genuint vänlig själ - ett gott hjärta - och antar jag, bettskenor på prenumeration ( hoppas de är avdragsgilla?)

Tänk er alla människotyper han/hon ska klara av - tänk er hur de ska försöka vara schyssta mot BÅDE säljaren och köparen - tänk er att de aldrig kan säga: Tyvärr du är ett hopplöst pucko hitta en annan mäklarfirma.

Föreställ er hur de kommer hem till människor och på ungefär fem sekunder kan avgöra vad som är käpprätt åt h-e i deras hem men ändå måste de vara återhållsamma och timida (medan en sådan som jag aldrig kan hålla käft).

Jag och Andreas har haft en ganska turbulent resa och kanske är det först nu jag inser att han OCH ett par böcker om Feng Shui lärt mig enormt mycket. Nästa gång en ny situation i livet uppstår ska jag försöka att inte vara så barnsligt obstinat utan istället lyssna på de som vet vad de pratar om.

Jag är tacksam - och igen - jag tror att alla vi träffar och får någon slags relation till - är skrivna redan tidigare i stjärnorna.

Så när ni ska sälja - konsultera Andreas för han är grym - men för att bespara honom några bettskenor (om ni nu är lika borta i huvet som jag VAR när det gäller homestyling, Feng Shui, bra golvläggare etc.) så kan jag nog bidra lite genom att berätta vad jag lärde mig snabbt (och kan glömma också, men det är lättare att andas här nu utan en massa konstiga onödiga saker...)

Men då måste ni lyssna. Jag gjorde inte det i början - jag tyckte bara allt var jobbigt, ensamt och vedervärdigt. Och jag fnissade elakt när Andreas fick ättika på sin fina skjorta när han hjälpte mig...

Ni måste också ta till er lite goda Feng Shuiråd - liksom bara något enkelt - och ta in Valentin som golvläggare om ni har sunkiga golv.

(Det där med golvet var något jag knappt ens lagt märke till antagligen för att det mest låg/stod skräp, folk, fä, möbler m.m på det)

Kort sagt jag var en nolla utan minsta kunskaper och en idiot som knappt ville ta till mig alla råd - så jag led alla helvetes kval inför de första visningarna och hade antagligen hoppat från spårvagnsbron om inte mina städkunniga vänner kommit ilande.

Sen - fatta jag hela grejen - tack vare Andreas, Valentin och - två snabblästa böcker om Feng Shui

Tro vad ni vill vad har ni att förlora på att bli av med gammalt skräp som ni för längesedan glömt att ni ens har i gömmorna/källaren/på vinden?!

Come what may - kan nu ärligt säga att den som inte vill flytta hit till min numera helt fantastiska lägenhet - bara är att beklaga. Jag trivs här nu - hela atmosfären är förändrad och det beror inte enbart på att det är rent liksom.

Tack Valentin! Tack Andreas!¨

(Och om du någon gång vill skippa mäklarjobbet och läsa psykologi på högskolenivå så har jag redan bidragit så du snabbt kan plocka poäng på posttraumatisk/stress/angercontrol/att räkna till tio tusen baklänges...Icke att förglömma repliken av ylande hysterisk tant: "Ställ in visningen det går inte jag hamnar på psyket..."

www.valentgolv.com

http://www.svenskamaklarhuset.se/web/Sundbyberg.aspx

Glass, flingor, skulder, skam och jämmer

2011-10-26T12:43:00.010+02:00

Allt ska bli bra nu med allt, bara jag får ett jobb, några timmar om dan bara, bara vi får nånstans att bo jag och junior när lägenheten vi nu säljer ska betala alla skulder.

Som jag den hemska mamman inte lyckats hålla ifrån mej.

Bara vi får några kronor till mat och kanske en biobiljett till sonen nu när det är höstlov och allt snart.

Vi blir hembjudna på middag till vänner en kväll nästa vecka - lycka - mat, omtanke och lite kärlek. Slippa den förhatliga ensamheten för en stund.

Hemmet är en utställningsplats - redo att visas - vi rör oss knappt jag och sonen, det måste vara perfekt - skinande och välstädat. Så fint att vi nästan vill bo kvar - men det går ju inte.

I en lokal i närheten är datorn och några möbler, kartonger med viktiga papper som jag redan glömt innehållet i.

Ska stänga av frysen - känns som överkurs att ha en fet frys med tre köttbullar, isklampar och en halv liter glass i. I eftermiddag ska det komma in en hundring på ICA-kortet - bra - mat till son och katt.

Jag klarar mig alltid, har ju en del depåer i reserv runt kroppen, får så en genial ide -tar den där glassen - häller flingor i och klämmer ur det sista ur chokladsåsen. Inget GI -direkt, men en helt okej lunch.

Sedan kommer tårarna....Självömkan, kan det aldrig bli i alla fall lite bra?

Sedan ringer jag en vän - som inte är hemma - anstränger mig för att inte lipa på telefonsvararen.

Detta okynnes"outande" - varför kan jag aldrig hålla käft när jag är arg, ledsen, fattig och/eller totalt körd?

Nä, det går ju inte - till och med lånat en dator för att skriva ur mig min frustration i detta nu.

Dampmammans eviga dilemma - aldrig kunna uppföra sig, alltid erkänna att ja det är åt helvete och nä, jag tycker inte att det och det där var särskilt schysst gjort, alltid säga vad jag tycker - aldrig kunna hålla käft...

Jag blir nog aldrig omtyckt och "lätt att ha att göra med" så hjälpsökande och så patetisk, så arg när det kommer till orättvisor av alla de slag. Så benhårt förbannad på det manssamhälle som tillåter övergrepp mot kvinnor och barn och korruption på olika nivåer.

Jag får inte vara ledsen eller arg eller frustrerad det sätter sig säkert i möblerna i lägenhetsväggarna... "BAD KARMA" som Neil sade i "Young Ones".
Läste igår i en Feng Shuibok att jag/vi måste säga hej då lägenheten för att liksom "släppa taget". Låter helt sjukt, men sjukare saker har jag upplevt så i kväll säger vi "bye bye" i någon slags "rit", lika bra att offra ett lamm när vi ändå håller på (SKOJABARA!!!!!!!)

Är det fel att känna - shit här fuskas det för miljoner i samhällets toppskikt och politiker som tjänar massor försöker få ännu mer. Jag kan inte köpa mat till min grabb nästa vecka. Det är höstlov han har inte ens skor för höst och vinter hur i helvete ska jag kunna göra något roligt med honom då?

Jag är inte ensam det vet jag - massor av ensamstående föräldrar har det likadant, jag har haft det bra - kanske är det därför det är så svårt att uthärda detta?

Vänjer man sig någonsin? Finns det minsta lilla fucking hopp någonstans?

(Visserligen finns ju världens äldsta yrke men jag har svårt att föreställa mig att jag skulle vara särskilt framgångsrik ens där...)

Jag lipar lite till i min glass med cornflakes - knyter näven i fickan - och förbereder lördagens loppis....

När det inte kan bli värre så blir det just det - eller hur det va...

Men vem vet kanske blir lördagens loppis vändpunkten - fler än jag har tjänat storkovan på loppmarknad (NOT)

självömkande mödrar i armod förenen eder!

länkar här till nyheter24 och ja, en del har det värre....det suger det här samhället tycker jag:

Ensamstående mamma nekas socialbidrag
Och nu sparkas hon ut från sin lägenhet då hon inte klarar av att betala elräkningen.
SJÖBO. Det var i februari som elen stängdes av för en ung kvinna och hennes sexåriga dotter i Sjöbo.
Varför? Kvinnan levde på socialbidrag och socialtjänsten i Sjöbo ansåg att elräkningarna var för höga.
Nu nekas hon dessutom fortsatt försörjningsbidrag eftersom socialtjänsten hävdar att hon haft för hög frånvaro på AUC (arbetsutvecklingscentrum).
Kvinnan och hennes dotter ska också sparkas ut från deras hyresrätt på grund av de obetalda elräkningarna.
– Vad ska vi leva på? Vart ska vi ta vägen? säger mamman, som är förtvivlad över sin och dotterns situation.

läs mer här:

http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/427052-ensamstaende-mamma-nekas-socialbidrag

FRAMTID

2011-09-18T19:12:00.005+02:00

Hon kommer i sitt lilla nattlinne,
rött och luftigt kring de smala benen
Sömnen håller henne ännu fången

Hon nynnar när hon går med vattenkannan
lyfter den mot rhododendrons
himlasyftande knoppar
häller häftigt
vill ha mer vatten

Den lila stöveln med vita blommor
trycker mot spaden
som tränger ner i jorden
armarna bänder till persiljerötterna lyfts
Triumf när bytet är bärgat
skratt av glädje

Nya släkten kräver att få del av jordens gåvor
Luften, marken, vattnet ska bli deras
Vad ger vi dem?
Måste inte omsorgen om de små, de ofödda väcka oss
driva oss mot beslut
som går emot vår önskan att erövra
världen?

Vårt nu hotar deras framtid
Vi är deras förutsättning
vårt liv deras undergång
som isbjörnarna förvisas till en lossad kalvning
så drivs kommande generationer
mot den omöjliga överlevnaden

Vi lämnar ett vattenomflutet isflak åt framtidsbarnen
Inte ens Aniara finns för dem
Ändå välkomnar vi dem
älskar dem

Är vi beredda att göra allt för dem?

(Copyright) Ingrid Larsson

detta poem är författat av Ingrid Larsson - som presenterar sig själv på detta sätt:

Livet självt fick bli poesin för den unga gymnasist som deltog i en diktartävling i början av 1960-talet och då tillsammans med andra- såsom Torbjörn Säfve- kallades Norrlands nya författargeneration. Tillvaron fylldes dock istället av arbete som lärare och familjeliv med fyra barn. Dikten handlar om ett av barnbarnen.

om ni av någon anledning vill komma i kontakt med henne eller använda dikten - glöm inte hennes namn - Upphovsrätten gäller!
Till mig här på bloggen kan du skriva så vidarebefordrar jag kontakten med Ingrid!

Teckningen är gjord av Gunilla Halldén och är från boken "Barndomens skogar" (har jag fel - hör av er!)

UNDERBARA MIA SKÄRINGER!

2011-09-15T11:39:00.002+02:00

Vad vore livet utan elaka antagonister?

2011-09-14T14:21:00.006+02:00

Och varför försöker man få journalister från Bromma eller Södermalm att skriva om saker de inte har en aning om - som Barnfattigdom eller förorten..., frågar sig författaren och journalisten Dilsa Demirbag-Sten och tar också upp hotet mot det fria ordet i två av sina lysande krönikor på Journalisten.se

Jag citerar:

Ansvarskännande redaktörer bör i lägen då innerstadsmediemänniskorna upptäcker fenomen som förorten och fattigdom, och drabbas av snilleblixten att skriva om detta, ingripa. Krama om den store skribenten på Götgatsbacken och lugna ner honom med en kall öl. Påminn cityhipstern som vaknat och kommit på att hon känner att Gubbrummet och SoFo begränsar henne, att hon vill ut i stora världen och rädda den, att den största tjänsten hon kan göra journalistiken är att fortsätta skriva om Dylan och världen runt Spy Bar.
Redaktörer på höga positioner; låt innerstadens journalistfrälsta skriva om sådant de är bra på och, kanske ännu viktigare, våga låta dem som faktiskt har kännedom och intressanta tankar kring vad som händer i resten av världen, få chansen. De som finns utanför Södermalms och Brommas medienomenklatura. För de skribenterna finns, även om ni inte upptäckt dem!

Hela den krönikan kan du läsa här:

http://www.journalisten.se/kronika/27784/det-finns-skribenter-utan-foer-soedermalm-och-bromma

I en annan krönika skriver hon om hotet om yttrandefriheten - och ja, också det är klockrent! Dilsa är en människa som verkligen upplevt hot och ändå vågat skriva saker som är allt annat politiska korrekta - och hon anser att det behövs elaka, pålästa antagonister för den allmänna debatten!

Dilsa har som (faktiskt också jag) fått brev med arabiska "dödsmässor" eller vad det nu kan vara, jag tyckte det var obehagligt då men förstår nu att vi var många kvinnor som fick det. Men att ord varken skadar eller dödar - utan att det är handlingar som gör det slog mig inte förrän nu när jag läste hennes krönika.

Vill också säga att hon i sitt mod påminner mej mycket om några andra journalister jag känner eller känner till - sådana som vågar rota vidare trots hot om såväl liv som lem och stendöda karriärer. Och framförallt - trots överhängande risk för att deras information aldrig kommer att publiceras.

Deras telefoner avlyssnas - de får bugg i sina datorer - de blir på alla vidriga sätt påminda om sin egen litenhet - och det sker så diskret så ingen kan bevisa vem vad vilka eller varför. Sannolikheten att vederbörande ska bli kallad rättshaverist och snabbt avfärdas som psykfall är mycket stor om den hotade inte "förstår sitt eget bästa".

Det är svårt att vara modig när man inte kan försörja sig och är rädd för sina barns säkerhet och jag klandrar egentligen inte de fega, jag är också feg. Som fan.

(I jämförelse med exempelvis den mexikanska författarinnan Lydia Cahio är vi så löjligt fega här hemma så det är pinsamt - hon lever i ett land där man hugger huvudet av eller på annat sätt har ihjäl människor som vågar uttala sanningar om maktens män - och hon gör det ändå! Är hon en hjältinna eller bara galen?)

Jag tycker inte att Dilsa Demirbag-Sten alltid har rätt i sina åsikter. Så har hon ännu inte kommit på att det är betydligt farligare att skriva om mörklagda/hemligstämplade polisutredningar, homosexuella pedofiler,kungen och hans vänners eventuella mystiska förehavanden, eller maktfullkomlighet och korruption bland politiker, tjänstemän, rättvisans män och kvinnor - samt inte minst - om hemliga sällskap - än det är att reta religiösa extremister till vansinne.

Eller så kanske är det just det hon vet?

Men det är ju själva grejen med en fri debatt - att alla inte tycker som du eller jag - i alla händelser inte hela tiden - men att de kan vara helt okej ändå därför att de överlag fattat principen och vågar stå upp för att de "gillar olika åsikter".

Tills dess njut av också detta:

Yttrandefrihet gäller också våra polemiker och ideologiska motståndare. Några förpassar sig själva till skambåset men de flesta bidrar till ett mer öppet och engagerat samhälle.

För vad skulle debatten vara utan vässade, pålästa och oftast elaka antagonister? Så mycket tråkigare.

http://www.journalisten.se/kronika/28783/trakig-debatt-utan-elaka-antagonister

LYCKA ÄR EN NY BOK

2011-09-11T12:57:00.003+02:00

LYCKA ÄR

En ny bok av Camilla Läckberg nu "Änglamakerskan"

Det dumma är att jag inte kan behärska mig - får liksom tvång - måste läsa allt nu - ungefär som när jag får en ny box av Dr House eller Sons Of Anarchy eller ser äckliga bilder av fästingar på nätet - måste titta och titta igen...Läsa och läsa mer...

Nå - har i alla händelser sovit två timmar i dag - och har en tredjedel av boken kvar ...nä ska inte ska INTE.

Bara lite då...

Andrees sexighet och landssorg för död Liv

2011-09-10T15:08:00.012+02:00

Antar att vårt behov av en hjälte är extremt stor med tanke på alla märkliga och snabbt nedtystade skandaler hos makt, media, kungahus och rättsväsende.

Annars kan jag inte riktigt förstå vad som hänt i lilla Sverige sedan hockeyliraren Stefan Liv omkommit i en flygolycka.

Den här typen av mediabevakning och snudd på påtvingad landssorg har det väl knappt varit sedan Estonia eller Tsunamin, Palme... bra att han var så älskad men ärligt talat - runt 40 ryssar och en svensk...Som nog var trevlig och spelade hockey bra - men ändå - Whats going on?

Is this the end of the world liksom?

Ända sedan jag såg Leif Andrée i en slags modern Djungelboken på Stadsteatern har jag haft ett mycket gott öga till honom - ja erkännes drömt om honom på temat erotik...

Han är för mig det slutliga beviset för att sexighet och skönhet inte sitter utanpå.

Och att de människor som på ytan har allt utseendemässigt inklusive en vältränad snygg kropp - kan vara i total avsaknad utstrålning, charisma, sex appeal name it...

Leif Andrée är ganska kort och ganska mullig och innehar inga Grekiska Gudars ideal vid vare sig kindbenen eller hakan - men han är sååååå sexig - och en grym skådis.

Och med detta vill jag säga döm inte hunden efter håret - många trevliga upplevelser kan gå om intet - som min mor alltid sade

"Skalliga och småfula karlar är mycket bättre i sängen"

I bland lade hon till:

"För de har alltid fått anstränga sig mer".

VIll inte ni heller inte missa Djungelboken - boka biljetter nu på Stadsteatern i Stockholm! Länk nedan!

http://www.stadsteatern.stockholm.se/

VÅGEN FÖR JANNE JOSEFSSON!!

2011-09-05T13:09:00.007+02:00

Än en gång går han motvalls - än en gång vågar han göra ett politiskt inkorrekt uttalande som är helt sant - men jag tror knappast en vanlig svennebanan hade fått möjlighet att uttrycka det han sade i Expressen!
Lägg märke till hur man skriver i artikeln:

Mattsson, Herlitz och Helin har också fått stark kritik för de förändringar som nu planeras och genomförs. Och det inte bara på sajten Politiskt Inkorrekt.

SVT-journalisten Janne Josefsson pratar om en "von oben"-attityd, där tidningarna bara vill tillåta "rätt" åsikter på sina sajter. Han menar att medierna är inne på fel väg.

Detta är den goda, fina sidans arrogans. Det är ett folkförakt. Yttrandefrihet är att tycka annorlunda, rätten att framföra totalt odemokratiska tankar, rätten att kränka. Om vi bara tycker att yttrandefriheten ska gälla de humanistiska och demokratiska tankegångar vi själva har, då har vi ingen yttrandefrihet längre. Vi är jävligt nära den gränsen i Sverige i dag, säger SVT-profilen.
Att skärpa kommentarsreglerna kommer få de främlingsfientliga åsikterna i samhället att växa sig ännu starkare, tror Janne Josefsson.

- Vi har ett samhälle där det mångkulturella samhället mer eller mindre har havererat. Det finns ett gap mellan hur folk resonerar i byggbaracker och fikarum och hur man diskuterar officiellt.

Nu återstår bara en sak - att Janne och hans polare tar tag i och spinner vidare på Breiviks medlemskap i Frimurarna något som förbigåtts med en ska vi säga - vrålande tystnad - i medierna.

http://www.expressen.se/nyheter/1.2549326/veckan-nar-medierna-sa-nej-till-nathatet

UPPDRAG GRANSKNING

http://svt.se/ug/

MAKT TRAVOLTA & JUSTICE FOR ALL

2011-09-04T23:04:00.015+02:00

Nu har ena draken börjat en mobbningskampanj mot en privatpsykiatriker som skriver ut ADHD-medicin.

Är det någon i redaktionsledningen som händelsevis är medlem i Scientologerna?

Den här läkaren har tillsammans med många andra som kämpar på räddat livet på människor som ingen annan kunnat/velat hjälpa därför att också psykiatrin är så kväst i Sverige.

Men Scientologerna jublar med all säkerhet! Undrar ni varför så har ni fan inte gjort någon som helst research!

Vill tillägga att jag är övertygad om att en man som John Travolta för längesedan fått nog av nämnda Scientologer - särskilt nu sedan hans son dött - men han kan nog helt enkelt inte hoppa av verksamheten (som till mycket stor del bekostas av Elvis Presleys arv i USA - Graceland e borta där är nu Scientologiland och Priscilla är om inte den nya kungen så i alla fall drottningen).

Sonen Jeff Travolta dog till följd av att pappans sekt är övertygade om att psykiatri är djävulens redskap och att mediciner mot sådana sjukdomar inte behövs - eftersom det INTE FINNS PSYKIATRISKA SJUKDOMAR.

Johns son var autistisk

De "fria själarna" de som vågar berätta hur det egentligen är - eller vägrar att medverka till korruption, lögner, vara medlemmar i hemliga sällskap, förvida sanningen i nyhetsrapporteringen - eller som ägnar sig åt annan ljusskygg verksamhet - de tystas effektivt.

Antingen genom att de aldrig mer får ett jobb, förlorar alla sina vänner och sin familj, blir förlöjligade, hånade, utfrysta, förtalade - eller så försvinner de kanske till och med dör under mystiska omständigheter.

Man kan också skrämma folk genom att tala om att man vet var deras barn/barnbarn går i skola.

Jag mår illa av skräck av bara tanken på att utsättas för hot och jag blir fruktansvärt arg när jag inser att de värsta hoten mot yttrandefriheten och demokratin kanske inte kommer från vare sig maffian eller MC-gängen.

I vissa "sekter" , sammanslutningar eller andra ryggdunkarligor där perversa böjelser, misshandel,korruption, fanatism, ekonomisk brottslighet eller andra psykopatbeteenden och extrema åsikter tillåts under "ordnade former och högsta sekretess " - är det svårt att ens andas om sådana saker som att man vill "hoppa av". Obrottslig lojalitet krävs av de som en gång sett det sjuka inifrån.

Måtte jag aldrig hamna där - och all cred till de som fortsätter slåss mot scientologer, andra sekter, mystiska hemliga sällskap och rättsröta!

Om vi inte hade den fria informationen från anonyma sidor och anonyma användare på Internet - skulle vi få en väldigt ensidig bild av såväl sanningen som lögnen.

Vi har behov av fri information
Ett land, som är rädd att låta medborgarna själva bedöma sanning och lögn,
är ett land som är rädd för sina medborgare

President John F. Kennedy, februari 1962

KEEP PASSING THE OPEN WINDOVS

2011-09-01T09:46:00.001+02:00

En fras ur underbara boken/filmen Hotel New Hampshire av John IrvingOCH en låt från 1984 av Queen - hade inte en aning...HANG ON OUT THERE!Eller heter det HANG IN kanske?STÅ UT - på svenska...typ

MD HOUSE LÄNGTAR EFTER SÄSONG 6

2011-09-01T08:35:00.004+02:00

ensamliggande falling apart

2011-08-31T19:58:00.011+02:00

Att erkänna hur ensam man är i klass med att skita ner sej på offentlig plats, typ bussen eller tunnelbanan.

(Man får inte och skulle man mot förmodan göra det ändå håller man käft smyger hem ställer sig i duschen o sjunger "Det löser sig sa han som sket i vasken" )

Jag är hungrig, vi har inga pengar - alla vill ha pengar tillbaka - som jag redan lånat - jag är antagligen ensammast i hela världen. För att låna pengar är skamligt - att inte ha jobb så du kan försörja dina barn är "EVEN FUCKING WORSE"

Röker ju med - fast jaq inte ens har mjölk hemma - SHAME ON ME!

Om meningen är att man ska leva på ingenting - whats the fucking point???

Man säger och läser "Du är inte ensam" - YES YOU ARE SUCKER!

En ensamstående

(Vaddå ensamstående - om det går ligger jag hellre är jag ensamliggande då? Vilket naturligtvis är ett bättre ord för ensamhet - att stå ensam går väl an men att också ligga ensam i en begagnad mögelsäng DE E INTE ROLIGT)

KNARKHULIGANER ETIK & AFTONBLADET

2011-08-30T22:05:00.013+02:00

Han hängde med en knarkhuligan - säger en polis anonymt i Aftonbladet i dag.

Tveksamt om just knarkhuligan är polisens ord - låter för mycket kvällstidningsskapelse för det.

VAD ÄR en knarkhuligan?

AB fortsätter citera ur polisens PM:

"Jag har träffat honom vid tidigare kommenderingar. Personen är för mig välkänd
i narkotikasammanhang. Tillsammans med huliganen och hans flickvän sitter O l a X. Strax före match reser trion sig och går in på arenan. De sätter sig med flera andra ur Firman boys".

Vidare i texten tror sig denne inspektör veta att nyss nämnda programledare sannolikt är nervös, glansig på ögonen - och - LIDER AV MUNTORRHET! Därför bör han testas för kokain...

Djävlar vilken bra syn han måste ha haft herr inspektör? Eller tog de DNA-prov också?

Det såg bra ut på löpet detta ord knarkhuligan ihop med en porträttbild av O L A och ännu en gång fick tidningen möjlighet att fullständigt krossa och sparka på en man som redan ligger. De är inte ensamma.

Även den andra draken har kämpat hårt - inte för att hänga ut pedofiler, kvinnomisshandlare eller barnamördare - men väl alla kända personer som någon gång dragit en lina. Eller i alla fall kan misstänkas ha gjort det - i synnerhet om de varit korkade nog att ha lidit av muntorrhet på fotbollsmatcher till exempel. Det hör ni ju - hur SUSPEKT det verkar...

Denna gång rör det en man, som oavsett om han är skyldig till detta fasansfulla brott (OBS OBS IRONI) - eller inte - fått sitt liv, sin karriär - allt förstört - på grund av en eventuell händelse som vissa journalister jag känner ägnar sig åt ganska regelbundet.

En av de roligaste raderna i Patrik Sjöbergs bok "Det du inte såg" lyder:

Journalisten från Aftonbladet (namngiven) spänner ögonen i mig och frågar:

- Hur många gånger har du tagit kokain Patrik?
- Ja, hur många gånger har du tagit kokain XXXXXX?, blir Patriks motfråga och där är den intervjun slut.

Vad som gör dagens Aftonbladet ännu mer pinsam är chefredaktörens tjusiga gest på
debattsidan då man beslutat sig för att fortsättningsvis, citat:

="font-weight:bold;">

"Inte distribuera hat, mobbning och intolerans"

P.S Inte bara jag har funderat över ordet Knarkhuligan - jag citerar bloggaren Mange:

Jag slog på Aftonbladet och hamnade på en artikel om knarkhuligarner och tänkte Va fan är en ”knarkhuligan” så jag googlade bland bilder på knarkhuliganer och fick fram Linda Isacsson som första träff. Grattis.

http://pumphagel.wordpress.com/2011/08/30/vemvad-ar-en-knarkhuligan/

LÄNK AFTONBLADET PINSAMHET 1:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13544757.ab

LÄNK AFTONBLADET PINSAMHET 2:

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/medier/article13544314.ab

Vit katt nära döden i Sundbyberg

2011-08-27T15:24:00.006+02:00

Går närmast järnvägen med mina matkassar – efter ett sent besök på ortens ICA - ett slags gallerstaket med taggtråd högst upp finns mellan trottoaren och järnvägsspåren.

Jag grubblar över livets orättvisor och är bitter och patetisk i största allmänhet.

Möter så plötsligt möter en fantastiskt vacker helvit katt – på alldeles fel ställe - den går på tågspåret – på väg mot övergången där det också finns möjlighet att ta sig ut.

Mitt hjärta börjar dunka jag vänder färdriktining - ropar på katten – kiss kiss skynda skynda - det förbannade staketet...

Kollar om jag skulle kunna klättra över men ser en bild av mej själv hängandes i taggtråden med rumpfläsket – om jag nu ens kom så högt upp.

Kollar nedanför – nix – tätt tätt och hårt mot asfalten sitter staketet.

Brukar normalt inte önska att jag hade en bultsax i handväskan men just då gör jag det.

(Sådana här händelser inte bra för en gammal tant som jag med ett slitet hjärta och med en hjärna som reagerar impulsivt - inte smart och genomtänkt- vilket gör att det är tur att jag varken är smidig eller går runt med en bultsax)

Jag ropar – ”kissar” – lockar” katten kommer men fort går det inte, så går bommarna ner jag skriker på katten – den fortsätter sin ganska makliga vandring.

Ser att den har ett halsband med något gult på tänker att någon bryr sig om den här katten – om de bara visste…

Står vid bommarna hinner fundera över om jag kan hinna dit och plocka upp den – ett dån - tåget svischar förbi… Jag hinner se hur katten kastar sig över till motsatta spåret innan – sedan ser jag den inte alls . Jag lägger armarna över huvudet – som ett barn – och kvider. Så kommer nästa tåg åt andra hållet - vågar först inte öppna ögonen.

- Ser ni den!!? skriker jag över till ett par på andra sidan Järnvägsövergången, som också spanar och har större synfält.
- Ja, den springer där borta på spåret åt andra hållet, svarar kvinnan och jag pustar ut.
Vandrar hemåt igen – och jag slapp i alla fall under den biten av järnvägen som följer min väg hem – se en mosad katt.

Om det beror på att den ligger utkletad under en tågvagn eller att den kommit ut ur sitt dödligt farliga promenadstråk vet jag dock inte.

Fotnot 1: Katterna på bilderna har inget med detta inlägg att göra – hoppas jag - inte tåget heller

Fotnot 2: Rubriken på denna blogg är mitt försök att göra en liten kvällstidningsrubrik - okej?

MÅSTE bli vegeterian

2011-08-26T01:44:00.001+02:00

eller kämpa för någon form av human djuruppfödning - det är verkligen sjukt hur vi utsätter djur för obeskrivliga grymheter!

Köper svenskt kött och inbillar mig att det är bra - ända tills djurrättsaktivister plåtar hos några bönder (bland annat hos en välkänd TV-bonde) och det är så fruktansvärt illa och om inte omänskligt så i alla fall ovärdigt.

Döda djur, plågade djur, redan innan de ska till slakt?

Så läser jag detta -

Ännu en gång har Scans slakteri skållat en levande gris, och företaget åtalas för djurplågeri, uppger SR Kristianstad.

Livsmedelsverket har anmält slakteriet. Enligt reglerna ska djuret tömmas på blod innan det skållas. Den 10 augusti i år skållades en gris på slakteriet, medan det ännu levde.

Scan fälldes 2008 för att ha skållat två levande suggor och fick böta 200.000 kronor. Våren 2010 hände det igen, men åtalet lades ned då åklagaren inte kunde visa vem som hade ansvar för det inträffade.

och blir ännu mer illamående när jag läser att det beror på "Den mänskliga faktorn"

Scans kommunikationsdirektör Margareta Thorgren tycker att det är fruktansvärt tråkigt det som hänt, att det beror på den mänskliga faktorn. Vid det senaste tillfället en gris skållades levande, var det stopp i produktionslinjen, enligt Margareta Thorgren.

"Produktionsstopp" - vafan avlivas djuren på löpande band?

TRÅKIGT???

Det är väl fan inte ordet, nog bör det finnas humana slaktmetoder - även för de stackars människor som arbetar med det?

Så djävla kul är det nog inte att tortera ett djur till döds....

Vi har inte mycket att vara stolta över vi människor och det känns lite trist att vi utnämner vargar och andra rovdjur som "farliga, lömska etc osv.
Skulle knappast tro att de skållar sina offer till döds...

Just nu känner jag mig ganska stolt över att jag arbetade på en djursskyddsorganisation några år - länkar också till Djurens Rätts Blogg

Om jag inte hinner dö innan så ska jag bli vegeterian - lovar - det här går inte...

http://djurensratt.blogspot.com/

Vilma The Walrus och The Wild Chase

2011-08-17T13:08:00.002+02:00

Från ett djur till ett annat...Också farligt - men utan fästingar...

Hittade en spännande blogg - den heter ”The Wild Chase” ber att få citera från den ur stycket ”Wilma – the walrus” – bild ovan!'

”Detta är en hona och vi fick berättat för oss att när honorna är redo att para sig så färgas deras mage lite röd.
Vet inte om ni ser att den här honan har en liten lätt rödfärg på magen. Valrossar ser väldigt klumpiga och osmidiga ut men i vattnet är dom oerhört snabba och kan vara väldigt farliga.
Det händer att valrosskillarna misstar röda kajaker för läckra valrosshonor och då kan det sluta dåligt.
Slutsatser, det här med kajaktur känns allt mer avlägset:

Det ska mycket till för att mina närmast sörjande ska få med mig ut på en tur i ett färdmedel som ser ut som en freaking valrosshona som vill ligga

Här finns mer från denna fyndiga dam och hennes expedition:

http://idatollefsen.tumblr.com/

Kinamat, fästingar och Fotboll!

2011-08-16T14:15:00.004+02:00

Sonen var i Jämtland och hälsade på morfar Åke: Där finns inga fästingar!
Makalöst – jag trodde de fanns i hela landet nu eller alltså överallt där det ett par månader om året är minst fem grader varmt.
Så eftersom vårt mest dödliga och farliga djur/insekt är just fästingen – borde detta kunna användas i PR och marknadsföring för dessa landsdelar!
Sett till hur många människor som varje år får Borrelia eller TBE – med ibland ruskiga följder - i jämförelse med hur många som de facto blir allvarligt skadade/dödade av björnar, vargar eller älgar – så är ju sådan PR briljant!

Tänk er – en Norrland Guld när man vill ta det lugnt …nä kanske inte.

OBS! Kan inte svära på detta – ej vetenskapligt – men jag tror inte heller så många av oss dör av vare sig ormbett eller getingstick – så vilket djur (insekt) ÄR farligast – I Sverige? Förutom Storsjöodjuret?
OCH äckligast?

FÄSTINGEN!

Pappa/morfar och Svea har två härliga hundar och de har således aldrig haft minsta lilla fästing – jämför med bilden på de här arma satarna

Jag måste bara titta på dessa bilder för att riktigt känna hur jag lider med djuren och äcklas å deras vägnar – det är som ett tvång…Jag kräks nästan och tittarigen - kanske borrelia?

nej vet ej var de kommer ifrån dessa arma varelser – tippar ett varmt men fredlöst land för hundar katter och andra fyrbenta… Tror att den ena är död. TVÅNG!

Har de fästingar i Kina? Eftersom de väl inte har vare sig råddjur eller älg och ÄTER hund så borde väl sannolikheten att de (fästingarna) sprids - vara liten?

Läser en väldigt intressant blogg på temat och avslutar med citat:

”Man äter också mycket hund i Sydkorea - vilket Manchester Uniteds forward Ji-sung Park ofta får höra från sin hemmapublik (som han älskas av – han är en talang!)
Ramsan är redan en klassiker:

”He shoots, he scores, he eats your Labradors - Ji-sung Park”.

Läs mer här:
http://blogg.jankallman.com/

2011-07-29T04:15:00.004+02:00

Efter snart tre veckor i Stockholms Skärgård har jag nästan surnat till över att jag inte få se minsta lilla rådjur medan jag däremot stött på de som använder sig av bland annat dessa vackra som värddjur - nämligen fästingen.

Men nu alldeles nyss när jag satt och blossade och såg ut över skogsnejden kom dessa gulliga gråa saker knatande - Grävlingar som kom för att glufsa i sig av sonens utspillda jordnötsringar...Eller kanske något mer aptitligt som blåbär eller hallon?

Även de blir i bland betraktade som farliga - trots att grävlingens största fiende är människan och inte minst - människans bilar. Fick själv höra som barn att grävlingen bet i människoben så det krasade.
Första gången jag sett en "på riktigt" - som inte legat blodig och tillplattad vid vägkanten.

Jag känner mig oerhört upplivad - nästan lite "Mitt i Naturen" besöker Annika...(skulle varit ännu trevligare om den där snyggingen Martin Emtenäs från nämnda program också kommit bökande efter grävlingarna men you cant have it all....)

Lägger här in några väl valda ord från www.viltfakta.se

Grävling
© Erik R. Lindström, Örnbo viltfakta 2007

Enligt en efterhängsen tradition biter grävlingen tills benet krasar. Därför skall den som jagar grävling alltid vara utrustad med stenkol eller knäckebröd i stövelskaften sägs det. Man kan undra vad som ligger bakom. Själv har jag fångat åtskilliga tiotal grävlingar med håv av säckväv i en pannlampas sken utan att ha blivit annat än nafsad i stöveln. Visserligen hade grävlingarna fullt sjå att fräsa mot hunden som ställt dem i nattmörkret, men inte
heller den blev någonsin biten. Så hur har myten om den "aggressiva" grävlingen uppstått?
"Jo, människan har genom historien intagit två grundläggande
attityder till vilda djur. Antingen vill man ha ihjäl dem eller också vill man på ett eller annat sätt ta hand om dem. Grävlingen har råkat ut för bägge delarna. Den grävling man har tagit om hand, oftast som unge, upplever människan som en artfrände. Och en sådan kan som nämnts råka illa ut om grävlingen ser sin position hotad. Kanske är det den typen av incidenter med tama grävlingar som givit upphov till ryktet om djurets aggressivitet. Vilda grävlingar försöker visserligen ofta skrämmas genom att resa ragg och fräsa, men så fort de får tillfälle smiter de undan i mörkret..."

mer finns att läsa på www.viltfakta.se

BUBA, JAG OCH ALLA FYRBENTA VÄNNER

2011-07-08T16:57:00.010+02:00

Jag har varit hos Buba på Bromma Djurklinik med så gott som alla djur jag och mina barn haft genom åren – och så länge jag har känt till hans veterinärklinik, tror vi började ses någon gång runt i början av 2000-talet (men det stämmer inte då kliniken öppnades först 2004 ser jag nu) tiden går fort när man har roligt!

Då var han mest känd som en av de mest vältränade deltagarna i det allra första ”Expedition Robinson”. Han kommer från Gambia och har gjort en klassresa som får alla svenskar som gjort något liknande att framstå som ganska fåniga.

Han har en inverkan på djur som i det närmaste är magisk eftersom de blir som vax i hans händer hur rädda eller arga de än är.

Buba har lärt mej mer om djurpsykologi och djurskötsel än någon annan, han är också rätt bra på människor och vårt intressanta och ibland väldigt märkliga sätt att bete oss.
En dag ska jag skriva boken om hans liv – den blir en bestseller garanterat – rolig blir den också – jag skrattar mig alltid fördärvad när jag träffar honom.

Jag har också gråtit floder de gånger då mina besök hos honom inneburit att jag sagt adjö åt en fyrbent vän.
Och aldrig någonsin har det känts obekvämt utan bara naturligt.

I dag skulle katterna ha sin årliga vaccination, min fina grabb var med som bärhjälp åt herrarna, en av dem har skaplig pondus så att säga - den andra är stor och imponerande av naturen.
Av olika skäl blev min älskade grabb hastigt yr och illamående redan i väntrummet

Så vad gör då världens bäste veterinär, pappa och vän? Jo, ger honom en spruta … SKOJAR BARA SKOJAR BARA SKOJAR BARA NEJ DE VA INGE KUL NEJ DE VA INGE KUL JAG VET!!!! JAG ÄR MORBID FÖRLÅT!

Jo, med blixtens hastighet (medan jag fortfarande står handfallen, klappar på pojken och inte fattar vad som händer) så ger han mina katter varsin vaccinationsspruta, tar min son stödjande under armen och sätter honom, mej och katterna i SIN bil och kör hem oss…
Nu ligger sonen och vilar och mår mycket bättre
Ja, vad säger man?? TACK BUBA!

Buba har också en mycket skicklig och trevlig veterinärkollega på sin klinik – och ni som inte tar era sjuka/friska djur dit kan jag bara beklaga.
Jag kan garantera att det inte finns mer lämpade veterinär – i alla fall inte som jag träffat.

HA EN UNDERBAR SOMMAR ALLA NI TVÅ O FYRBENTA!

http://www.brommadjurklinik.se/

Tele: 08-29 07 40

HEIMERSON KOM UT IKVÄLL I LOVE U

2011-07-05T17:49:00.003+02:00

Nu är jag förälskad igen, humor och intelligens har den effekten på mej – antar det beror på att jag blivit gammal, just skrevet verkar ganska ointresserat numera.

Allt som oftast är det också förälskelse i människor jag inte ser rent fysiskt bara mentalt.
Nu är ju Wilhelm Moberg död – annars hade jag nog varit kär i honom – men i dag när Staffan Heimerson citerar just Moberg i en krönika med rubriken:
VILL NI VARA UNDERSÅTAR????
SKRIKER JAG HÖGT AV GLÄDJE- NEJ NEJ NEJ!
Och blir dödligt förälskad … Staffan kom i min famn – NU

Citerar direkt från Staffans krönika i Aftonbladet i dag
”Wilhelm Mobergs ställningstagande var principiellt: han var emot tanken att vi var undersåtar.
Han äcklades av lakejerna och det faktum att alla medborgare inte var lika inför lagen…”

Hela krönikan läser du här:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/staffanheimerson/article13273565.ab

Dominique Strauss-Kahn, Assange och sanningen

2011-07-03T14:03:00.008+02:00

Har ni tänkt på hur tyst det varit runt Rambergskan och hennes vänner? Tror det började med att Daniel fick ta på sig rollen "som skurk" när man gick ut med att han köpt sig en plats för att studera. Nu senast visas delar av kungafamiljen upp på bilder där kungen ser både ungdomlig och trevlig ut. OCH han är nu en omtänksam man och make. Dessutom är han nu "schyssta farsan" - då han ju låter svärdottern vara med på båten. Så vackert man kör spelet för gallerierna och så påpassligt att tidningarna är där med fotografer - precis som när polisen grep Mille M...konstigt.

Ena kvällsdraken dammar av gammalt krafs för att rikta blicken mot en politiker som redan varit avklädd och uthängd, men väljer att inte rota mer - i alla fall inte just nu - i betydligt farligare och tyngre skandaler.

Ordningen återställd alltså - nu vill tydligen att knugen ska ha en schysst sommar. I TV 4 sitter en lismande reporter och talar med Tarras-Wahlberg på ett annat "spel för gallerierna" i Monaco.

Och förvånad blir jag när skribenten som jag nästan aldrig tycker har något vettigt att säga - IDAG skriver ett inlägg som är högst intressant och VÄLDIGT relevant - varför jag nu länkar till det.

Det gläder mej att Hanne Kjöller inte fastnat i den allmäna monarkiyran utan istället tar upp ett aktuellt problem som dessutom är synnerligen farligt - just med tanke på rikets säkerhet...

Länkar också till två bloggare som försöker få media och oss vanliga människor att inte vara så förbannat naiva!

http://www.dn.se/ledare/signerat/advokatsamfundet-tva-fel-blir-inget-ratt

http://shedlight.bloggplatsen.se/2011/07/01/5727441-dsk-ljog-obehindrat-men-han-har-pengar-och-makt/l/

http://kiremaj70.blogspot.com/2011/07/dsk-och-hans-logner.html

DEXTER MARATON

2011-06-26T12:30:00.002+02:00

Sonen och jag satt i TV-soffan och firade midsommar med en maratonsittning framför favoritserien Dexter… Paus för toabesök och påfyllning av popcorn.
Jag går på damrummet först och när han är klar och kommer ut väntar jag på att han ska sätta sig ner och trycka på playknappen.
Men han tittar på mej och flinar lite bara.
- VAAAAAD?
- Mamma, du glömmer nästan alltid att spola, fäller nästan aldrig ner toalocket och när du tvättat händerna eller borstat tänderna är vattnet nästan alltid på lite för du glömt stänga av kranen – och lock till tandkrämen finns aldrig. Du är som pappor e...
Sedan trycker han på Playknappen

http://www.facebook.com/pages/Dexter-Morgan/31187681164?sk=wall

SOMMARLOV

2011-06-15T12:59:00.002+02:00

Igår hade mannens grannes son studentfest och allt var underbart… Grannens pojke sjöng bokstavligt talat om Studentens lyckiga da´r…. Begåvad, lycklig och redan framgångsrik. Mannen blev nästan lite rörd och tårögd, liksom hans dotter som ännu har många år kvar till sitt studentkalas...
Flickan som hela veckan sett fram emot sommarlovet – kom hem och såg ut som om livet var slut efter skolavslutningen…
Pappan tittade på henne och frågade ”Älskade unge vad är det för fel?....”
Den darrande underläppen omvandlades till en öppen mun hennes ansikte såg förvridet ut nästan och tårarna rann…
Mannen kände panik – vad har hänt henne? varför såg hon ut som Edvard Münch’s ”Skriet”…
- Lilla Jasmine… vad är det gumman, saknar du mamma, har någon gjort dig illa?, mannen grät han också medan han tafatt höll om henne och strök henne över håret.

”Mina klasskompisar har fått Guldkort på Gröna Lund och de jag gillar mest ska byta skola i höst… Jag träffar dem inte mer….O pappa vi ska inte göra nåt på hela sommarn och jag vet att de inte går för du har inga pengar… men det känns så orättvist o så tråkigt… varför,
den lilla flickan skakar av gråt, tar sats och hulkar…

”Varför blev det så här pappa…?”

Det var där och då mannen bestämde sig för att han inte orkade vara hederlig längre

JAG EN RÖVARMAMMA

2011-05-24T22:25:00.004+02:00

Jag har alltid gillat Tomas Bodström, men inser nu att han var körd för mej som eventuell minister i samma stund som jag fick veta att han sitter i styrelsen för friskolan/förskolan/jätteorganisationen "Pysslingen" som ägs av ett danskt riskkapital bolag.
Enligt uppgift var det där skon klämde - alltså det var då skoskavet uppstod mellan Juholt och Bodström. Juholt tyckte nämligen att det var en idiotisk idé att en socialdemokratisk minister skulle sitta i en dylik styrelse.

Det har han förbannat rätt i Juholt tycker jag.
Hela systemet med frifräsarskolor har gått åt helvete - och dessutom indirekt orsakat en betygsinflation också i de kommunala skolorna.
Varför det blivit så får du fråga din lokala politiker...Men i princip kan man säga att allt numera handlar om att tjäna pengar och det blir alltid svårt när det är människors utbildning, vård eller övrig omsorg det handlar om.

Förövrig föreläste jag i går - en av deltagarna sade att jag såg ut som Ronja Rövardotters mamma (i filmen alltså) - det tyckte jag var en fantastisk komplimang (sedan struntar jag i om killen var halvt blind eller så) och jag blev SÅÅÅ glad.

Och så är jag glad över att jag numera är medlem i vänsterpartiet..och att Bodström kan ägna mer tid åt att skriva böcker - jag tycker han skriver bra och underhållande och att han innerst inne bryr sig om sina medmänniskor det tror jag också!

Önskar bara att han lämnade det där sugiga uppdraget...

P.S Hittade följande på lovefilm.se

På mors dag firar LOVEFiLM.se alla härliga mammor genom att uppmärksamma de 10 coolaste mammorna på film.

När medlemmarna på LOVEFiLM.se fick rösta fram den coolaste mamman på film, så var det en svensk rövarmamma som vann. Lena Nymans gestaltning av Ronjas förståndiga och starka mamma Lovis i filmen Ronja Rövardotter berörde många när filmen hade premiär och verkar ha samma effekt på dagens tittare.

VEM KASTADE STENBUMLINGEN?

2011-05-20T03:02:00.005+02:00

Sådana krigsrubriker har man inte sett sedan ”Den ofrivillige monarken” släpptes – vad hade han gjort denna programledare för att straffas så överdjävligt hårt? Hade han kanske misshandlat eller våldtagit sin fru?

Nä, knappast då hade man ju slutat bry sig efter bara någon dag, det vet vi sedan tidigare. Är dessutom personen mer känd än kvinnan han pucklat på – så låtsas man som inget hänt för vad skulle annars hända med nästa TV-projekt?

Så, då måste det ha varit det allra värsta förstås? Hade han sexuellt utnyttjat eller på annat sätt plågat sina egna barn eller andras?

Nä, det vet vi ju också sedan förut att det håller man tyst om, både där sådant sker och i media. Handlar det om pedofila brott bland homosexuella så är det dessutom så politiskt inkorrekt att ens andas om det – att man väljer att inte skriva om det alls.

Och om man måste skriva om det därför att någon som exempelvis Patrik Sjöberg berättar att det verkligen hänt och att förövaren som i Patriks fall är död – så aktar man sig ändå ytterst noga för att påstå något i tidningarna.

Oavsett vad Ola Lindholm har tagit – eller inte tagit – så är det straff han fått helt horribelt hårt.

Ola är en fantastisk programledare även när han jobbar med vuxna – och han är otroligt bra med barn. ”Wild Kids” är ett kanonprogram.
Kamratposten är en tidning som passar honom som hand i handske – detta oavsett om han råkat ut för något som ska ge supporterpolisen och kvällstidningen mer pengar - en sammansvärjning– eller om han faktiskt har drogproblem.

OM Ola har problem – hjälp honom då - den dag han är ”fri” är han en lika underbar person eller en lika vidrig person (välj själv vad just du tycker) som innan hans eventuella missbruk blev känt i media.

Alla som har någon slags koll på droger vet att ”uppåttjack” är inget man börjar med en fredagsmorgon och slutar med samma kväll – vi talar beroende här. Att just journalister ska kasta de första stora feta stenarna är märkligt också därför att denna drog är tämligen vanlig i dessa kretsar – liksom förövrigt också alkohol.

Något liknande hände en känd skådespelare som varit gift med ”Sallander” – också han blev påpassligt tagen efter ett krogbesök eller liknande och uthäng och upphängd på skampålarna/löpsedlarna. Att dörrvakter tipsar polisen vet vi – men vem tipsar polisen på en fotbollsarena? Och det värsta av allt är ändå dessa personers barn och dessa personers övriga anhöriga…De är ju faktiskt ganska ofta läskunniga.
Fan så grymt att hänga ut en människa med namn och bild för att de kanske har ett beroende! Något de faktiskt inte kan styra över.

Om en känd artist/skådespelare/idrottsprofil – talar ut om allt möjligt kriminellt/stört/droger/rattfylla så får den personen ofta allmänhetens gillande – därför att allmänheten vet att nästan alla människor – har sina lik i garderoben – sina sorger och olyckor att bära på. Vi hanterar det olika bra liksom.
Men om någon hängs ut och nekar – då blir straffet betydligt hårdare från såväl allmänhet som omgivning oavsett om händelseförloppet är sant eller inte.

Så snälla ni som är hans arbetsgivare – ta reda på hur det faktiskt förhåller sig – om det finns beroendeproblematik ta gärna fram det där ordet som var betydelsefullt och vackert när jag växte upp – solidaritet – och stötta er adept och hans familj på alla sätt ni kan. Om det inte finns andra problem än korrupta polser/journalister – så kan man lugnt säga att det är upp till er nu att rädda vad som räddas kan.
Att ge Ola kicken nu vore oavsett vilken sanningen är - verkligen åt helvete.

Vi vet med bestämdhet och dessutom rent vetenskapligt att pedofili är obotligt – trots detta vet vi och även många journalister - att dömda pedofiler får återgå till jobb som lärare, idrottsledare etc, samt fortsätta träffa sina egna barn om det är i hemmet övergreppet skett - och så vidare - om de nu överhuvudtaget fått något straff.
DET är riktigt sjukt!

Olas egenskaper som yrkesman har ingenting med hans eventuella problem att göra. Jag har mycket svårt att tro att han tvingar sina "wild kids" att prova droger på Kolmården. Det är som ni förstår en helt absurd tanke. Men en pedofil som arbetar och tillåts fortsätta med barn trots att dennes läggning är känd - blir en återfallsbrytare med automatik. Det behöver man inte vara Einstein för att räkna ut.

Till dej Ola - längesedan vi träffades nu – men jag står fortfarande för varje ord jag skrev om dej och dina utmärkta programledaregenskaper i ”Singel”. Jag är övertygad om att du fortfarande är en bra människa vad du än gjort eller inte gjort. Så vill du ta en fika, gråta en skvätt eller bara prata skit en stund – hör av dej! Jag känner till det där med solsidor och förmörkelser.

(Men självfallet är jag ofelbar och har inga som helst lik i garderoben, har heller varken dubbelmoralsjuka eller hycklerihybris!)

ME MYSELF I OCH BISKOPEN EVA BRUNNE

2011-04-29T12:12:00.005+02:00

Det ni - mannen i mitten är pressekreterare på Stockholms stift och jag tror mig veta att han heter Per Holmberg. Vi träffades under påskupproret - medge att Eva Brunne är en synnerligen cool biskop? Svarta jeans och röd skjorta och ett vackert stort kors runt halsen!

Nedan är min artikel på Newsmill rörande just påskupproret - tack alla ni som drog igång detta - tack alla underbara människor som var där - tack alla vänner och andra som hjälpt och hjälper människor som liksom jag hamnat fel i livet och arbetslivet men som sakta jobbar sig tillbaka!
Fotografen är min nyfunna väninna Lotta - medan hon koncentrerade sig på detta finstämda foto blev hon knuffad av förbipasserande och passade på att säga "Lugna ner dej din djävla idiot".

Både jag Biskopen och Per fnissade lite...

Love you Lotta!

Svenska kyrkans diakoner räddade mitt liv
Publicerad: 2011-04-23, Uppdaterad: 2011-04-25

Den 25 april genomförs på mer än 30 olika platser i Sverige en demonstration och manifestation mot utförsäkringar, nedskärningar och den nyfattigdom som sprids i Sverige. Initiativtagare är Diakonen Rosita Borum-Halvars i Rättvik - ge kvinnan medalj! Hon startade uppropet och en namninsamling och fler har följt efter - påskupproret har än fler initiativtagare. Slumrande goda krafter i Sverige som inte längre kan vara tysta som vill ha tillbaka det goda, empatiska trygga Sverige tillbaka. Ett Sverige där alla har det, i alla fall, drägligt.

Diakoner i Svenska kyrkan som dagligen möter människor i såväl själslig som materiell nöd har länge känt djup frustration och sorg över att den vanliga socialtjänsten inte kan eller får hjälpa sina fattiga kommuninvånare. I fler än en artikel beskrivs att en heltidsarbetande, ensamstående mamma inom ett låglöneyrke knappt klarar försörjningen, än mindre kan unna sina barn något som helst extra. Ingen semester, inget kollo, inga fritidsaktiviteter. Samtidigt har det pågått en i det närmaste sinnessjuk debatt som handlat om huruvida svenska kyrkan får göra något så "politiskt" som att stå upp för sina åsikter. Istället borde naturligtvis alla organisationer och privatpersoner ställa sig bakom uppropet - hedra dessa kvinnor som faktiskt gör något istället för att tjafsa om vad man bör eller kan göra.

Diakonerna vigs till att "oavsett partipolitisk hemvist uppsöka och hjälpa dem som är i kroppslig och själslig nöd". Det är så de arbetar och gör skillnad för människor - men inte ens de själva vill tror jag - att allmosor och välgörenhet ska bli en del av det svenska samhället. Till följd av de senaste årens politik i landet är det numer inte enbart det "vanliga" missbrukarklientelet som behöver hjälp. Det är så kallade "vanliga Svenssons" som av olika skäl hamnat på samhällets skuggsida.

Jag är en av dem som gråtit, svurit, övervägt självmord, varit arg men framförallt känt en fruktansvärd skam över min egen situation. Att inte kunna försörja min familj, att tvingas välja mellan mat och hyra, inte kunnat åka på semester de senaste fyra åren - knappt ens kunnat åka och bada på sommaren för det kostar busspengar. När vi är unga och framgångsrika är det omöjligt att föreställa sig att det en dag kanske inte är så längre, vi har också svårt att föreställa oss att de nära och kära som tidigare hjälpt oss i nöd kanske förmår hjälpa eller ens är i livet. Och vi, i alla fall jag, har nog trott att om det verkligen skiter sig - så bor vi ju i Sverige - det är tryggt. Här tar vi hand om varandra.

Personliga tragedier, sjukdom, skulder och olyckor kan få vem som helst att tappa fotfästet i såväl arbetsliv som i det sociala nätverket. Att få hjälp av socialtjänsten är många gånger förödmjukande och leder heller sällan någonstans. Enligt kronofogdens normer tangerar jag "mycket fattig" (svenska normer). Enligt socialtjänstens klarar jag mig ganska bra. Att bli ifrågasätt och misstänkliggjord på ett sätt som knappast drabbar Vattenfalls avgående chefer - är i sig oerhört förnedrande. Och jag tror inte att ni som debatterar de här sakerna verkligen förstår läget, ni har aldrig varit där - var glada för det - det är en dyrköpt visdom att göra en omvänd klassresa även om jag medger att jag fått tänka om och sannolikt blivit en mer tolerant och mindre dömande människa.

Jag har fått dra ut tänder som kunde ha räddats därför att jag inte fick hjälp med akut tandvård. Mina barn har klarat den värsta ekonomiska misären tack vare godhjärtade släktingar, vänner, tränare. Men hur kul är det? Men om det inte varit för Svenska kyrkan och dess diakoner hade jag gett upp för längesedan. Skammen är så tärande, att känna sig som en parasit. Om nu någon tror det är en glidartillvaro att vara "socialfall" - glöm det! ("Ja, jag röker men det är det enda jag unnar mig, jag går aldrig ut, dricker aldrig alkohol, köper aldrig kläder, går inte på bio alla pengar går till gamla skulder hyra och mat, elen ja den har varit avstängd ibland"). För en tonåring som varit van att ha det ganska bra - att se sin tidigare hyfsat framgångsrika mamma bli en alltmer deprimerad föredetting som inte ens kan försörja honom. Det är tungt, särskilt när ingen pappa finns som kan hjälpa till.

Många har det värre och varken de eller jag vill ha det så här. Jag och de flesta andra av oss på skuggsidan som så gärna vill tillbaka till solsidan - kämpar som djur för att få jobb med vad som helst - inom de gränser vi klarar av med våra förutsättningar. Vi måste också få känna oss behövda på något sätt inte minst för våra barn. Men oavsett om det handlar om sjukdom, missbruk, arbetslöshet eller psykiska problem så blir inget bättre och ingen friskare av att skuldbeläggas av sig själv eller andra, att bestraffas för att livet hade överraskningar, att ständigt oroa sig. Men det är faktiskt tvärtom också - att leva i ekonomiskt armod kan göra den mest stabila medborgare mer eller mindre galen och faktiskt kriminell. Att inte veta hur du ska betala hyran, eller få pengar till mat åt dina barn är så pressande och skapar en känsla av vanmakt som är så stark att du är beredd att göra nästan vad som helst.

Jag är ganska övertygad om att de barn som idag växer upp utan materiella tillgångar också kan utveckla en talang för brottslighet eller annat destruktiv levnadsstil. Det utanförskap som det innebär att växa up i en fattig familj går aldrig ur och det fullständigt hopplösa att aldrig kunna göra vad vännerna gör - eller kunna skaffa några coola kläder. Det sitter djupt rotat. Det är inte rimligt att Svenska Kyrkan ska bli nutidens socialtjänst - och det enda hoppet för oss fattiga. Än mer orimligt är det att de dessutom kritiseras för det. Svenska kyrkan gör mer än någon annan organisation för oss som har det svårt i dag - och mig veterligen frågar de inte ens om man fortfarande är medlem i statskyrkan.

Påskupproret är en påminnelse om att det inte är försent att rädda Sverige - att det finns goda krafter - en påminnelse om att vi en gång var kända för bo i ett land där vi tog hand om varandra - där ingen behöver svälta eller frysa eller leva i utanförskap. Där vi vet att ingen behöver tigga för att få mat för dagen - och nej det är inte säkert idag. Imorgon kan vi alla - oavsett politisk hemvist eller religion - kön eller ras - visa solidaritet och medkänsla och förhoppningsvis ändra den utveckling som kostar så mycket mänskligt lidande - inte minst för barnen. Vi ses!

Annika Sundbaum-Melin

OM FÖRFATTAREN:
Frilansjournalist, föreläsare, författare som sedan ett år tillbaka hamnat på samhällets skuggsida och aldrig hade klarat sig utan hjälp av Svenska kyrkan och diakonerna. Anser att svenska journalister och andra debattörer inte har en aning om vad de debatterar därför att de aldrig varit en del av av fattig-Sverige. Påskupproret är det bästa som hänt på mycket länge! Tjänade förra året så lite att jag inte ens har rätt att använda Rut eller Rotavdrag - om jag nu hade såna planer...Det är djävligt jobbigt att inte kunna försörja sina barn. http://acdc-adhd.blogspot.com http://www.dampakuten.se

Tio år sen- 25 kilo sen - 20 000 kronor mindre netto i månaden

2011-04-14T19:51:00.005+02:00

och ett oräkneligt antal rynkor senare...

Supa sig snygg? Not possible - av såväl ekonomiska som av andra mer uppenbara orsaker Dessutom, jag går ALDRIG ut - ser det som en fest varje gång jag kan bjuda sonen på lokala pizzerian - eller storhandla på ICA-Maxi...

Och än så länge har det bara hänt i mina mest desperata våta drömmar att jag lyckats få mej ett nyp vid köttdisken på ICA.

Men nostalgi kan väl pigga upp, detta lilla stycke som jag ramlade över på Internet, var publicerat i Aftonbladet påsken 2000.

Jag vägrar dra några andra slutsatser än det jag nyss skrev - det gör mig alltför deprimerad!

Tack för i kväll, nu ska jag hem till Gittan

Den sexuella nöden bland ensamma singelmammor är stor. Det är inte sånt man direkt pratar om eftersom kvinnor inte anses ha sådana lustar.
Om vi talade mer om det så kanske Folkhälsoinstitutet kunde ta upp det som ett hälsoproblem. Läste ni inte att ensamma mammor löper större risk att dö i förtid?

Kanske dör vi av sexbrist... Även om vi råkar ha en man i byrålådan så är ju halva njutningen den fysiska närheten till en annan person. Man vill hålla om, kramas lite, kropp mot kropp...
Jag älskar att vara singel, men ni som är gifta eller sambo har en fördel och det är att ni alltid har tillgång till fysisk närhet. Som singel är tillgången inte sällan skral när efterfrågan är som störst... Man vet att det är riktigt längesedan när ens dåliga skämt alltid behandlar ämnen under bältet (och man är den ende som skrattar hysteriskt), när man börjar blir sur och grinig, eller när man flera nätter på raken haft erotiska drömmar om såväl brevbäraren som Göran Persson...
Mail från ensamma mamman/väninnan Ingela:
”Jag måste få ett sexliv snart, det var sju månader sedan och omedvetet finns tanken på det där hela tiden. Till och med chefen har börjat reagera på mina freudianska felsägningar. Sånt som att jag säger drullpittar i stället för drullputtar och så där. Jag har inte haft sex sedan brandmannen, HAJARRU”?!

Jag hajar precis, jag vet hur sällan hon är barnledig, jag vet hur sällan jag är barnledig. Och de gånger man har barnvakt hemma kan man ju inte gärna släpa hem "another piece of meat. Ens barn ska ju inte behöva se mamma rumla runt i sängen med en främling.
Annan väninna har löst det genom att träffa en gift man en gång i veckan på dagtid, men det passar inte mig.
Så jag får passa på de kvällar barnen sover borta och hur stor är sannolikheten att man just den kvällen hittar en passande partner? Hur stor nöden än är så tar man ju inte vem som helst (i alla fall inte före 02.30).

Min killkompis Pierre har sagt åt mig att inte ha sex med den jag är intresserad av första kvällen. Lätt för honom att säga! För det första har han inte mens, inga barn heller för den delen. Om jag nu råkar på en pudding en kväll när barnen sover borta ska jag då säga: ”Inte i kväll älskling men vad sägs om en date om några veckor?”
Glöm!
Väninnan Erika har dessutom redan med några väl valda meningar skiljt pojkarna från männen vad den biten anbelangar.

- Killar som är osäkra på sin manlighet delar upp kvinnor i horor och madonnor och vill inte fatta att kvinnor kan ta för sig lika mycket som män. De riktiga männen bryr sig inte, man har sex med varandra. Uppstår tycke för vidare äventyr så gör det, eller så rinner det ut i sanden.

Precis så är det ju och om killen tycker att han är en bättre människa än tjejen han ligger med så går han ju ändå bort liksom. DET är inte problemet. Problemet är att hitta lämplig person, rätt kväll. Och att slippa ifrån de där killarna som hänger efter en i flera timmar och slickar en i öronen för att vid krogens stängningsdags, titta på klockan och säga:
- Ja tack för i kväll, nu ska jag hem till Gittan.

Med all respekt, vi singelmammor har inte tid att kasta bort viktig tid på män som bara roar sig några timmar för att sedan åka hem och gulla med flickvännen/frun som tidigare under kvällen inte ens existerat.
Jag HATAR sånt. Öppna kort är vad som gäller.
Vi ses på Blåkulla!!

Och ni singelkvinnor därute - hoppas ni får pussa på och hångla med många liderliga män/kvinnor eller vad ni nu önskar - i påsk!

(NY kommentar - om jag lyckas ska jag nu lägga in en gammal fin bit (jaa så sa man förr) av ett skojsigt rockband som hette Vildsvin. Enjoy!

http://www.youtube.com/watch?v=uCbT8criUK8&feature=related

Flinck Rockar

2011-04-08T13:06:00.001+02:00

CAROLINE GIERTZ, ADHD & KRISTIAN LUNDBERG

2011-04-08T10:04:00.005+02:00

Vet inte om ni läst Expressens bilaga Extra denna helg - om inte gör det. I alla fall sidorna om programledaren Caroline Giertz och hennes ADHD...

I brist på artikel knycker jag direkt ur hennes blogg - lägger också till en länk - en intervju med kulturpersonligheten Kristian Lundberg
- vars bok "Yarden" nu finns som pocket. Dessutom har en ny släppts som heter "Och allt ska vara kärlek"
KÖP BÅDA TVÅ!

Jag vill gifta mig med honom! Eller i alla fall vara hans vän och diskutera den omvända klassresan...det blir nog svårt eftersom jag nästan aldrig gör intervjuer längre - men under tiden läser jag allt han skriver!

ADHD
"Skapad av Caroline Giertz lör, mars 12, 2011 10:38:45"

Jag träffade min arbetsterapeut igår. En tyskbrytande kvinna med stort hjärta som vi kan kalla B. Det är tidig morgon, bara vi, och vi sitter i soffan i fikarummet. Försöker bringa ordning i vardagskaoset, strukturera och lägga upp en strategi som kanske ska få orken att räcka och migränen att vika hädan. För jag är så utmattad att jag knappt klarar nånting längre, vet varken upp eller ner, har tappat facit och riktning och det där med ADHD är definitivt en större sak än jag först trodde. Hela livet har liksom kommit ikapp och rasat över mig. Jag behöver hjälp, jag behöver listor, jag behöver B, hur konstigt det än känns.

In ramlar då en kvinna som livet farit fram betydligt hårdare med än med mig. Hon har en ganska genomträngande röst, pratar oavbrutet och är väldigt glad över nyköpta möbler och bostad och bolltäcke. Allt ska redogöras för rakt ut, varenda låda, i detta nya liv som blivit hennes. Håret står åt alla håll under den stickade mössan och blicket far runt som pingisbollarna i en VM-final.En lekman kan ana att även denna kvinna drivs av en bokstavskombination...Så får hon syn på mig och blir jätteglad. "Men e de du? Jag ser ditt program varenda vecka, jag ääälskar det, jag måste få skaka hand med dig, alltså guvakul att få träffa dig"
Som om jag skulle skämmas över att....

Fortsättning i hennes blogg som det finns länk till här bredvid!

http://www.expressen.se/noje/extra/1.2393531/extra-agneta-sjodins-karlekskrasch

http://urplay.se/162821

House Theme song

2011-04-06T20:34:00.000+02:00

Sociala medier och Criminal Minds

2011-03-26T16:44:00.006+01:00

Har just sett senaste säsongen av Criminal Minds som en liten maraton, är förvisso ett fan men tror att denna säsong 5 (som liksom övriga säsonger handlar om en beteendeanalysgrupp inom FBI) är den bästa hittills.

Är också hemligt förälskad i Dr Reid, spelad av Matthew Gray Gubler - han är världens gulligaste geni och hans karaktär Dr Reid har sannolikt Asperger– och han är såå läcker.
Han har varit fotomodell i riktiga livet och det måste vara ganska intressant för honom att spela en karaktär som är så socialt handikappad.

Ja jag vet – gammal och gumsjuk är jag och han är född 1980 - men jag är löjligt förtjust i Datorgeniet Penelope Garcia också – spelad av Kirsten Vagnsness.
Och trots att jag tycker Spencer Reid är läcker så föredrar jag när skådespelarna är lite lagom fula – som de flesta ( i alla fall jag) är.

Kirsten/Penelope i Criminal Minds är undantaget i en serie som irriterande nog har en grundstab av ovanligt unga vackra kvinnor och män och ett par gubbar i medelåldern som också är att beteckna som ”stiliga”.

Det är lite störande att så många av de amerikanska deckarserierna har så vackra skådespelare och med tanke på hur unga många av dem är – så undrar man också om de började studera när de var typ fem år?
Där har engelsmännen betydligt större trovärdighet. Engelska skådespelare ser för det mesta ut som folk gör mest och de verkar heller inte ha uppnått kulmen på sin karriär när de fyllt 30. Det känns en aning mer ”real”.

Ni som vill se riktiga människor i en riktigt tuff snutserie – se The Shield!
Nåväl karaktären Garcia i Criminal Minds är charmig, smart och kul – men också ganska mullig vilket inte riktigt stämmer med övriga perfekta varelser i serien – antar att de hade överläggningar i ”castingen” av sina karaktärer
”Åh vi måste ha en lite småtokig Pippi Långstrumptyp som är lite crazy”.

The Shield är nedlagd tyvärr – men har du inte sett den har du sju säsonger att se fram emot!

Läste en artikel om att TV-serieboxar blivit vår tids nutidsromaner, det ligger nåt i det!
Manusförfattarna tar såvitt jag förstår det hela, i alla fall intryck av riktiga händelser, och i ett av avsnitten på senaste Criminalboxen är de på jakt efter en seriemördare som går in och kidnappar kvinnor i deras egna hem.

Kvinnorna märker inte att han går in förrän det är försent - sedan stryper han dem live på internet…

Gissa vad dessa kvinnor har gemensamt? Jo de är besatta av Twitter, Facebook och andra sociala medier. Där skriver de exakt vad de gör,vad de äter, vem de hånglar med och var, om de är på semester eller jobbar…
Han, den onde vet allt om dem, liksom säkert ett par tusen vänner till – som vissa har på Facebook, många gånger utan att ha en aning om vilka de är…

I Svenska tidningar står att läsa att inbrottstjuvar givetvis använder sociala medier – i dag är det enklaste sättet att veta när man ska agera om man ska "baxa" något.
Bara att läsa vänners eller vänners vänner eller vems djävla status som helst i stil med: ”Äntligen semester – en vecka på Kanarieöarna - Hurra”.
Fast på Facebook står det nog snarare ”New York – Here I Come” eller ”lyxsemester på Mauritius”.

I tidningen Amelia läser jag ett stort reportage om hur viktigt det är med sociala medier i karriären. Att det sociala nätverket betyder allt…

Ja vad säger ni? Vill man att alla ska veta allt om en och är någons liv så intressant – eller ens egen karriär – SÅ viktig?

Jag känner mig ganska trygg med att ingen människa bryr sig om ifall jag tar pendeln och möter våren i Södertälje på söndag.

LARS OCH LISA

2011-03-16T10:04:00.003+01:00

LARS WINNERBÄCK

OCH EN BLOGG JAG HITTAT SOM GRIPER TAG - AV EN KONSTNÄRINNA SOM GRUBBLAR LIKA MYCKET
SOM EN VANLIG OBEGÅVAD.

DET ÄR SOM DET ÄR OCH DET BLIR SOM DET BLIR

Ja SÅ ÄR DET!

KÄRLEK O STYRKA!

http://lans.blogg.se/

http://

DET BLIR NOG VÅR ÄVEN I ÅR!

2011-03-12T11:38:00.004+01:00

Ett blombud utanför porten - en nyvaken tant i morgonrock (jag) som tänker "de måste tagit fel...Ingen skickar blommor till mig".

En underbar stor färgglad bukett tulpaner - ett litet kort:

DET BLIR NOG VÅR ÄVEN I ÅR!

Kram XXXX

KÄRLEK OCH TÅRAR! TACK FINA! VILL SKICKA DENNA BUKETT OCH DESSA KLOKA ORD TILL ALLA SOM BEHÖVER DEM! VI ÄR NOG GANSKA MÅNGA!

OCH SÅ ÖNSKAR JAG ATT SARA WARGA vinner ikväll!För mig har hon redan vunnit!

NÅT STORT O HÅRIGT SOM INTE E JAG

2011-03-11T11:27:00.008+01:00

Den 21/3 är det fem år sedan en brand skövlade vårt hem och våra älskade djur - tycker mig alltid må skit i mars varje år men kan ju vara en efterhandskonstruktion. I Japan har de betydligt större bekymmer än att älta gammal skit om man säger så.

När jag känner mig skämtsam o glad brukar jag säga att min och min familjs karriär som hembrännare både startade och var över mars 2006 - då är jag också i mina tankar mycket tacksam över att det inte hände på natten när alla sov och att barnen tack Gode Gud inte var hemma

Men i dag tänker jag mest på katterna och marsvinen som dog och roar mej med att studera Nina Hemmingssons fantastiska seriestrippar/konst/debattinlägg (en av dem ovan) med vad som bäst skulle uttryckas "ett snett leende" i mitt i övrigt rätt utryckslösa asnikte.

Men som sagt - allt är alltid relativt och om inte det ena hade varit hur skulle då det andra? Och så vidare...Nu har vi Tony - han flyttade hem till oss på hösten 2006 - han är den snyggaste skogskatt jag vet. Våren 2007 kom Tobbe en bastard och gatukorsning - ljuvlig. Om inte om - och så vidare.

Tacka Månlyckans uppfödning för Tony förresten om ni är sugna på nåt stort o hårigt vad det lider!

http://www.manlyckans.com/

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article363328.ab

MÄNNISKOR DET VARIT SYND OM + Kalle

2011-03-07T12:03:00.008+01:00

Igårkväll efter att jag varit på ICA trots feber o influensa o kände mig som en extremt arg gammal surkärring så läste jag slut andra delen av Anna Wahlgrens "Mommo-trilogi" tror jag den heter - och plötsligt spreds den där värmen och igenkänningen i bröstet. Anna var (är) så klockren i mycket av det hon säger/skriver och har sagt/skrivit o de böckerna innehåller också mycket klokskap - och även en insikt om att längtan efter en stor kärleksfull familj inte bara drev henne att skaffa en radda barn - utan att också - många gånger se kärlek varhelst den eventuellt kunde gömma sig - även om den verkligen gömde sig så in i helsicke. Därmed stötte hon på ett och annat slödder under de många äktenskapen som egentligen inte brydde sig ett dugg.
Det var många år sedan nu men ett år hade vi intensiv kontakt Anna och jag - hon är en så generös och varm kvinna.
Sedan brann mitt hem, mina djur, min kärlek och delvis min skalle så vi har liksom tappat varandra hon och jag.
Jag ska ringa henne en dag det ska jag. Jag undrar om hon känner sig ensam i bland? Jag undrar om hon också vet att ensamma är vi ju alltid - o de där männen o den där kärleken man drömmer om där man tufflar på tillsammans i sina stickade tofflor och läser tidningen för varandra och följer med till sjukhuset när det ska undersökas. Den blir sällan. Aldrig har jag känt mig så ensam som när jag opererats och inte visste hur jag skulle ta mig hem från sjukhuset och inte kunde ringa någon för jag visste inte att jag skulle hem direkt efter.

Jaha, jag kommer frysa ihjäl i en snödriva utanför Danderyds sjukhus och så kommer alla tro att jag inte bara dog ensam, fattig och ickeframgångsrikt - som en tvättäkta loser. Rykten kommer uppstå.
"Jag hörde hon drack T-sprit på slutet"
Och då kan jag inte ens skrika - tro fan så kallt som det varit denna djävla vinter o jag hade ju inga busspengar...

Men de som har varandra är sällan nöjda ändå och bättre med ensam ensamhet än ensamhet när man är två - det är en klockren sägning som ju faktiskt var en låt av Susanne Alvengren. Tack för den Susanne - hoppas du är, om inte lycklig så i alla fall nöjd. Du med Anna! Och alla andra som jag "lost in the fire" - sort of speak.
Nu ska jag sluta med detta jämrande gnälliga gråtmilda tugg och komma in på det mest geniala sätt att tillbringa en skitdag. Om T-spriten är slut alltså.

Läs då "Människor det varit synd om". av Kalle Lind.

En gång tidigare har jag ringt upp en författare efter att ha läst hans bok. Det var Benny Haag och Makt, mod och motstånd.(Det är ohyggligt pinsamt även för en som INTE har skrivit böcker - men det har jag).

Jag hade gärna ringt Bengt Ohlsson när jag läst "Hennes vänaste röst" för också den boken förändrade mitt sätt att se på världen. Liksom förstås Barnaboken (anna wahlgren) och Mian Lodalens "Dårens dotter" ja nu ska jag inte visa hela världen att jag är en stalkerbrud.
Iaf inatt uppfylld av min egen frånstötande person som jag tyvärr inte kan hugga av - så började jag läsa KALLE LINDS BOK MÄNNISKOR DET VARIT SYND OM, han är man! han är man! Han har självironi!!!! HALLÅ!!!! VÄRLDEN!!! HOHO!!!

Jag har gråtit av skratt, nästan kissat på mej och hulkat så jag fått sura uppstötningar - bara sådär kvinnligt kanske - men alltså oj - så djävulskt roligt! Så djävulskt skarpsinnigt och ändå varmt - så mycket självdistans! Så mycket mänsklig värme - så sjukt kul! OCH SANT! Här är mannen som ska skriva roliga manus till REA (längesedan sådana skapades), till olika humorserier, filmmanus till min bok (nej då jag är inte alls uppfylld av mig själv jag kan väl vara en sån sidekick - stå bakom ett skynke så ingen ser gammtanten när hon ser ut att få slaganfall o dräglar o ger skrämmande gutturala läten ifrån sej)

Ja kära Per-Otto Hyland - jag kommer alltid känna medlidande- stackars lille pojk!

Och då insåg jag - vad är en spik i foten? En vräkning, barn som hatar en - eller inte en vän i hela världen? Jag har ju kanske två, eller en...ja en halv då om det är min son.... Jag är iaf inte Lennart Hylands barn.

Jag är kär i Kalle Lind och hans sätt att skriva - han bor inte i Stockholm - men det tog en stund innan jag ringt klart alla Carl Lind i denna stad. hej på er! O hej då!

(den som har hans telefonnummer kan skicka med sitt kontonr)

Människor det varit synd om
En bok om människor - kända, okända, ökända - som någon gång i livet och karriären har varit ömkansvärda. Människor som har ställt till det för sej själv och andra, trampat i klaver, hamnat i klister och skitit i blå skåp, fått skulden, foten, dryparn, på nöten, tuppjuck, skamliga förslag eller makalöst dåliga recensioner.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9186047043

http://kulturarbete.blogspot.com/

BLONDIN PÅ BILBESIKTNING

2011-02-28T01:36:00.003+01:00

Favorit i repris del 2 skrivkrampen består (blogg från 2008)

Så skulle det ske – har dragit på det – haft körförbud i veckor eftersom jag faktiskt inte haft den trehundring som en besiktning kräver, inte heller pengar till en tvätt. Bilfixet har min personlige bilmeck Lasse fixat – han är världsbäst och man kan betala på krita…
Några av mina väninnor ryckte också ut – den ena betalade en biltvätt - den andra besiktningen och lite soppa.
Vad gjorde man utan sina vänner?

Om man nu talar fobier så har min fobi tidigare varit att överhuvudtaget VÅGA köra bil – trots att jag har körkort.
Men av olika anledningen kom jag över en liten bil väldigt billigt och har nu som varandes bilägare i ett år lärt mig att våga köra – i alla fall i Solna och Sundbyberg och däromkring.
Det är såna sköna behagliga vägar med 30 och 50-sträckor. Går det fortare än så får jag panik – andnöd och svettningar och tvångstankar om förskräckliga bilolyckor med personskador, blod och till och med död - som jag förorsakar…
Men var sak har sin tid och känslan av att faktiskt våga köra sin son till pingisträningen i Hallonbergen är otroligt skön.
Jag har till och med svurit högt över ”idioter i trafiken” – då känner jag mig nästan cool.
Häromveckan tankade jag också bilen för första gången – alldeles själv – med rätt pump och allt (för att komma ihåg vilken oktan det ska vara – heter det väl? Så brukar jag tänka på femfemma, ja liksom 55 och 95 – det är ju nästan samma sak).

Men sedan syrrans exsvärmor fastnade i biltvätten med sin bil och fick skumpa runt därinne i evigheter ”ur spår” innan någon fattade att biltvätten hade löpt amok – så tyckte jag att det kändes väldigt läskigt att åka in i en sådan biltvättskäft alldeles ensam.
Så väninnan var med, hon styrde skeppet och höll handen… Lite mysigt var det, som att sitta i en bil under storm och oväder.
Efteråt kollade hon om jag hade olja i bilen och skulle visa ´mig var jag fyllde på…
Hon drar upp den där oljestickan ur ett pyttelitet ”rör”.
- Hur fan ska jag kunna hälla olja i det där lilla hålet?, frågar jag.
- Men alltså du häller i oljan på ett annat ställe, här, svarar Åsa och visar en betydligt större öppning. Åsa är också blond men betydligt mer begåvad när det gäller tekniska saker.

I dag skulle jag besiktiga röda faran – alldeles själv.
Jag var förstås lite nervös men som sagt, övning ger mod – och kanske färdighet.
Tack och lov fick jag en besiktningskille som verkade van vid att hantera blondiner utan bilkunskaper (eller så har han tidigare jobbat på hem för mindre begåvade)

Killen: Kan du öppna motorhuven?
Jag: Ehh, näää jag vet inte var ploppen sitter…(fan också Åsa visade mig ju var man fyllde på oljan – hur fan fick hon upp huven - var är ploppen?)
Killen: Ploppen? Det är lugnt jag fixar det…VET DU VÄNTA UTANFÖR DU, ta en cigarett eller nåt...
Jag: Luktar det inte lite bränt om bilen?
Killen: Jo, verkar som om avgasröret ligger direkt mot bilen, ingen fara, men det luktar lite och låter nog lite.
Jag: Fast jag gillar ju det där ljudet av liksom…rallybil
Killen: Ja okej, men du kan ha det så här, det är inget farligt, men seså ut och rök med sig!
Jag: Tack snälla du.

När jag betalat och han säger att jag inte behöver komma tillbaka är jag nära att fria till honom Och plötsligt börjar jag babbla okontrollerat (jag kanske också har lite Tourettes)
Jag: Alltså får jag köra nu, fast jag haft körförbud för jag inte haft råd att besiktiga den tidigare? Åh så snällt ja jag borde väl inte ha bil när jag inte har några pengar men mamma dog och det var hennes stolthet och jag fick bilen billigt och jag vill ju kunna skjutsa sonen till, han spelar pingis, riktigt bra faktiskt… och en dag blir jag rik.
Plötsligt tystnar jag mitt i en förvirrad mening när jag kommer jag på mig själv…

Besiktningskillen ler vänligt – på det där lätt överseende sättet man kan ha när man medlidsamt klappar någon på huvudet som ju inte kan rå för att han/hon är en idiot.

Jag blir röd om kinderna, tackar igen - får mina bilnycklar och snavar på tröskeln på väg ut… Jag är också sjukt glad över att jag är född blond – ingen har några förväntningar på ens intellekt, en bra dag blir för omgivningen bara en oväntad och positiv överraskning.

Men jag klarade det och bilen klarade det, tack mamma, tack röda faran, tack bilbesiktningskillen och tack alla ni vänner som ständigt ställer upp och står ut med en kvinna som ibland känner sig som en av stjärnorna i ”En annan del av Sundbyberg”.

FOTNOT: Röda faran is no more – men minnet av den gulliga bilen består…

SLAMPAN E DÖD LÄNGE LEVE TANTEN

2011-02-24T14:29:00.001+01:00

SKRIVKRAMP!

Favorit i repris del 1

Jag har verkligen legat av mej – träffar en ”Big passion” från ungdomen på Hellbar – tar med honom hem… och thats it.
Innan var jag visserligen lite vild och tokig inne på Hellbar och gjorde en Britney/Madonna med ena väninnan – men det var mest kul att bete sig som en fjortis…
Det är dock första gången i världshistorien jag haft en snygg snubbe hemma i soffan och inte ens försökt att tafsa lite.

Min väninna BM skrev en gång i en gästbok jag hade ”Må många liderliga män sitta i din soffa”. Det har det ju gjort, men för det mesta har de legat efter ett tag.

Allt jag ville denna gång var att få snacka lite gamla minnen och se till att han tog en taxi hem till sin fru…
Snacka om att detta måste vara slutet på min slampiga era… Det var fan inte långt ifrån att vi drack te!
OLD OLD OLD

Redan där och då inser jag nämligen att de klockor som klämtade mellan oss – antagligen varit tysta ända sedan jag i början av 80-talet satt på Ritz, lyssnade på X-Models och grät tarmarna ur mig till ”Två av oss” – för då hade han lämnat mig – han - som var den vackraste man jag någonsin sett.

Och jag tror att det var det värsta – hur skulle jag kunna leva utan ett så vackert ansikte att titta på, med ögonfransar som solfjädrar?
Sedan dess har jag insett att utseendet kanske inte är allt, eller ens hälften.

Han är fortfarande vacker men ett helt liv har passerat och det var det livet jag ville höra mer om. Gemensamma vänner från förr, festen hos Jonna när mamma var med och vi lekte charader. Jag minns att han skulle göra ”soffa” och klarade det. Minns också att han och mamma på hemväg från festen skrålade i natten på väg till min lägenhet som låg över gården. Och så minns jag att hans bästa kompis klappade till Jonnas pojkvän.

Säga vad man vill om festerna förr – det hände grejer.

Och kanske är det så att när vi träffar någon från förr som kände en då och kan bekräfta att man fanns – så är det rätt skönt.

Kanske är det som att vara 90 bast, alla vänner har döda – men en dag dyker din gamla klasskamrat upp – och ni kan minnas tillsammans. Då kan ni båda få bekräftat att ni fanns liksom.
Jag var kär i honom på det sätt man bara kan vara när man är 19, passionerat, sjukligt förälskad – blind för allt annat… Men han minns andra saker.
Han: En gång när jag kom hem till din lägenhet mitt i natten låg delar av bandet Burn och 20 andra snubbar utspridda i lägenheten, rätt många i din säng.
Jag: Vaddå? Jag bedrog aldrig dig, det är inte möjligt.
Han: Nä, det tror jag inte heller, ni hade haft fest antar jag…

Men som Anne-Lie Rydé sjunger ”Det var så längesen, det var så längesen – med min kyss så slutar allt - det var så du sa – den gången du gick – och jag föll” och i ”Bättre dagar”
”Så svårt att förstå det som var. Och det som är. Och det som blir. Du står så fjärran långt därute på din pir.

Kanske var det ett slags mirakel – att träffa mannen med stort M och förstå att det var över, ett annat mirakel inträffade också förra helgen - av musikalisk art.

Såg Anne-Lie Rydé på Rival och var paralyserad – av beundran. Satan vilken rockbrud, så sexig, så androgynt läcker med en röst som berör både till tårar och ilska. Jag har alltid sagt att det inte finns en enda sångerska i Sverige som matchar danska Sanne Salomonsen i fråga om röst, karisma och utstrålning men det gör det. Hon heter Anne-Lie
Anne-Lie har en ofattbar scenärvaro, nya plattan är sjukt bra – och bandet – yeah, yeah, wow, wow liksom. Inte bara Sveriges kanske bästa kompband utan också det absolut snyggaste.
Du rular Anne-Lie! Det gör Lill Lindfors också!

By the way –det var Jonas som var min stora barndomsförälskelse – från klass tre till årskurs sju! Det var en mycket olycklig kärlek därför att det bara var jag som var kär!

Nedanstående sång kunde jag varenda ord i…

Kram o hej från gammkärringen

http://www.youtube.com/watch?v=KC4zK7U2lJM&feature=related

Lill Lindfors Kom ska vi leka (cover Piccolo uomo Mia Martini)

2011-02-24T14:28:00.000+01:00

Nivea, Hockey och toalettborstar i Globen

2011-02-11T16:29:00.008+01:00

Vi har varit på hockey jag och sonen. På Globen! Sverige mördade Tjeckien med 6-1.
Sonen har aldrig varit på en hockeymatch mer än de timmar han ägnade åt egen träning när han var i sjuårsåldern.
Jag var grymt tacksam över att han valde fotboll och pingis (men ska väl inte påstå att jag direkt curlade iväg honom på hockeyträningen).
Vet ni vad det kostar att bistå en grabb som växer som ogräs med hockeyutrustning? Vet ni hur kallt det är att stå och hänga vid rinken?
Vet ni hur jobbigt det är att släpa runt på nämnda utrustningar för en ensamförälder utan bil? Det vet nog ni som också lyckats avhålla era söner/döttrar från att försöka bli en ny Foppa.

Grabben var VÄLDIGT taggad över matchen på Globen i går – det är ju lika mycket geschäft och musik och ljud som vore det en rockkonsert.

Har själv inte varit på en rejäl hockeymatch sedan jag var VM-reporter på Aftonbladet. Minns knappt när – men finalen stod mellan Finland och Sverige och Curre och Kurre var förbundskaptener.
DET imponerar på min son, men så vet han heller inte hela sanningen – att jag var där för att ställa de där uppenbara frågorna som en sportjournalist aldrig ens skulle tänka på. Som till exempel ”Varför vill man bli en Domardjävel?”.
Mer om detta en annan gång.

Anledningen till detta trevliga event var en härlig inbjudan från Domingo PR – som bland annat marknadsför Niveas produkter – Nivea som i sin tur är sponsorer till Tre Kronor. Coolt. Vet inga byråer som har så roliga inbjudningar som de. Vad sägs om en puck i brevlådan till exempel?

Härliga ”allafårpåsar” med toppenprodukter för - män. I ärlighetens namn är väl inte sonen direkt i behov av raklödder men det var jag för finkänslig för att säga – och redan på hemvägen botaniserade han bland produkterna och smörjde in sina torra händer med en uberskön crème ”Nivea for men sensitive skin”.

Innan vi lämnade eventet gjorde min son en insats för familjen och hemmet, han är och har på sistone varit just den enda mannen (förutom våra biffiga hankatter alltså) i vårt hem.

En mycket känd tillverkare av badrumsprodukter typ WC-stolar, handfat och annat lät förbipasserande försöka att kasta i tre toalettborstar i just en WC-stol… Min son, trots allt så ung att såväl fjunmustasch och skäggväxt lär dröja ett bra tag, var den enda jag såg som kastade i tre borstar BÅDE från de vuxnas avstånd – OCH från barnens.
Sonen prickar det mesta – pil, boll,vapen… men han tycker inte det är så kul att skjuta som tur är.
Jag svällde av stolthet – ja kanske är det bisarrt med tanke på uppgiften, men skitsamma (med betoning på skit).

Om inte just han vinner en wc-stol till sin just nu mycket fattiga familj – vi skulle verkligen behöva nåt annat än den gamla sketna toastolen att vila skinkorna på – så finns ingen rättvisa, inte ens på den nivån…Men vi har i alla fall mjuka händer!

Shame on me - det var "Sham"

2011-02-10T13:51:00.004+01:00

I bland är jag löjligt naiv...So sorry

Tiger Mom Nursing Piglets is a Sham

I'm so tired of getting these photos already. In case you need a response when you get these, here you go…….

As a matter of fact, this is a very old series of photos that has become "viral" on the internet, much to the chagrin of true big cat conservationists. To begin with, the snapshots were taken at theSriracha Tiger Zoo in Chonburi, Thailand (near Bangkok), not some nameless zoo in California. Moreover, it would appear that the sad tale of the tigress falling into a deep depression after losing a litter of cubs was fabricated, as was the claim that the piglets were substituted for the deceased cubs by zookeepers in order to console the "mourning mother."

As it happens, this sort of intermingling of species is not at all unusual at the Sriracha Tiger Zoo, where "creating successful relationships with animals of different species" is something of a guiding principle. The facility, more accurately described as part zoo and part circus, boasts offbeat attractions like basketball-playing elephants, "lady crocodile wrestlers," and a petting zoo where customers can bottle-feed baby tigers with their own bare hands (the absolute worst sign of abuse in a facility). Visitors have reported seeing tigers, pigs, and dogs all housed together within the same enclosure, with sows nursing tiger cubs and tigresses nursing piglets "adorned in tiger-print costumes."

The costumes are strictly for show, by the way. The mother tiger pictured, who has been photographed on other occasions suckling piglets au naturel, was herself nursed by a pig in infancy and apparently regards the other species as family, not prey.

The Sriracha Tiger Zoo has been illegally breeding protected wildlife for export & implicated in the sale of 100's of tigers to China where they are highly prized as parts in traditional Chinese medicine. The AWI also noted that, in 2004, the zoo was closed for a month when 80-100 tigers died or were euthanized.

These photos, like so many others of the cross-species nurturing type, may be genuine, but there is so much more to this story than meets the eye. 9 times out of 10, it is a horrific situation for the animals and is being spread over the internet just for publicity and ill-gotten donations – not for the good of animal welfare.

läs hela inlägget här:http://bigcatnews.blogspot.com/2009/10/tiger-mom-nursing-piglets-is-sham.html

Det kom ett mail...Mamma Tiger

2011-02-10T11:01:00.002+01:00

Och bilderna talar för sig själva..Tack Anna - det gulligaste jag också sett!

På ett zoo i Kalifornien fick en tiger tre ungar. Tyvärr uppstod komplikationer under tigerns dräktighet,ungarna föddes för tidigt och överlevde inte. Mamma Tiger återhämtade sig inte psykiskt.
Veterinärerna drog slutsatsen att hon gått in i en depression när hon förlorade sin kull.
Man beslöt sig för att försöka hitta några tigerungar som hon kunde ta över, men det gick inte att uppbringa några sådana.
Då valde veterinärerna att prova något nytt... Ibland kan djurmammor gå över artgränserna och ta hand om andra slags djurungar.
De enda som gick att hitta var en kull smågrisar. Dessa kamouflerades till tigrar och placerades hos Mamma Tiger.
Skulle de sluta som munsbitar eller....?!

Tänk om människor hade lika lätt att acceptera varandra!

STJÄRNOR PÅ SLOTT OCH I GANGSTERVÄRLDEN

2011-01-28T12:33:00.005+01:00

Anledningar till psykbyt (Hemma på min gata i Sundbyberg)

Sonens dator har gått bärsärk – pengarna är slut
Sonens fotbollsskor är för små – match imorgon – pengarna är slut
Sonens finaste födelsedagspresent Ipod Touch har havererat – garanti kvar – men föreställ er hur lång tid det kommer ta
Sonens mobiltelefon är trasig – garanti kvar – men föreställ er hur lång tid det kommer ta
Mammas skrivare strejkar – pengarna är slut
Mammas hyresavi har inte kommit – pengarna är slut
Handfatet är trasigt – pengarna är slut
Frysen är tom och avstängd – pengarna är slut.

Jo jag vet detta är västvärldsproblem, så kallade lyxproblem, men för att, muntra upp mej läser jag en TV-krönika i Dagens Nyheter – som e fantastisk – och inser att jag inte gnäller så farligt – väl?
Den blir liksom dubbelt aktuell när jag läser PÅ LÖPET att Peter Stormare fått Börje Ahlstedt SPARKAD ur ”Stjärnorna på slottet”, suck.

Talar med min förebild, min idol och tillika ibland mitt ”jaghatardejstickobrinn"-objekt journalisten och författaren: Nuri Kino (En väninna sade ”fan ni tjafsar och bråkar om skitsaker som om ni varit gifta i flera år…”).

Han som har god inblick i gangster/undre–maffiavärlden (vad man nu vill kalla det) och jag enas om att alla de här ”stora” skådespelarstjärnorna agerar och säger samma saker som tjuriga mafiosos .

När de inte blir kliade på ryggen av recensenter, andra stjärnor, vänner, fiender eller kolleger - vill de ha bort dem . För de - ”stjärnorna” är ”SÅ missförstådda, SÅ orättvist behandlade”…

Maffialedarna tar bort dem de ogillar med makt – och ja, verktygen de använder är måhända annorlunda än ”Stjärnornas” men nog fan använder också "stjärnorna" sin makt för att få bort de som trampat dem på tårna.

Konflikthantering är uppenbarligen ingenting man lär sig vare sig på Dramaten eller i gangstervärlden och på grund av gigantiska uppblåsta självbilder och egon större än Stilla Havet – krävs offer.

Och då inser jag: Vad är väl ett trasigt handfat, en tom frys eller plånbok, krig, svält, tortyr eller barnmisshandel - när det finns så mycket värre saker att bekymra sig över????

Citat Ur Niclas Wahlöfs TV-krönika den 25 januari – Dagens Nyheter

”Överallt finns de där, de framgångsrika som rasar, som kräver upprättelse mot diverse oförätter av andra framgångsrikas nidingsdåd eller av kritiker som satts att recensera deras verk. De framgångsrika som kräver att få berätta, igen och igen om – om inte annat för varandra – medan vi andra tittar på- att de inte bara är framgångsrika utan också goda människor som tycker mycket om andra framgångsrika människor såvida dessa tycker om dem, att de är oförvitliga i sin gärning, kräver imunnitet mot alla former av avvaktande kritik eller omdömen…”

My Sweet and Spooky Caroline Giertz

2011-01-26T14:47:00.005+01:00

När självuppskattningen (not) kommit till nivån: "Oj, jag har fanimej inte bara ADHD - jag har Alzhemiers också".

När viktiga möten och frisörtider glöms bort (och jag kom inte ens ihåg att jag missat ett möte när jag fick veta att det ägt rum - vafan är det för fel liksom? När slutade min klocka ringa? Ring klocka ring för i helvete!)

När dottern flyttat för att hon inte pallar den mentala, ekonomiska och städmässiga röran(inte ens ens mors villkorslösa kärlek uppväger allt)och när till och med katterna tycks rynka på nosarna åt mig...

Ja då skriver den där underbara fantastiska gulliga generösa människan Caroline "Det okända" Giertz (ja jag vet jag har tom glömt att länka till henne här - nu gör jag det) den här bloggen (nedan) och jag känner att ättestupan kanske kan vänta ett par dagar till...

Hon om någon vet att jag inga pengar har, men det var längesedan någon kliade min rygg både bokstavligt och bildligt talat och - åhhh va bra det känns...

TACK Caroline - LOVEU!

Read this:

Okej, för den som försökt göra spöken rumsrena i snart tio år är det dags att ta sig an nästa uppgift.
Varje gång jag läser diagnosen "neurologisk funktionsnedsättning" blir jag arg. Visst, det är jobbigt att ha ADHD eller Asperger och man behöver stöd för att få vardagen att fungera - men - MEN - MENMENMEN!!!! - båda diagnoserna är samtidigt fulla av möjligheter. Så kan vi börja med att kalla det funktionsdifferentiering? Tack?

Beethoven, Da Vinci, Van Gogh, Einstein, Newton, Shakespeare, Asimov, Goethe är alla, visserligen i efterhand, klassade som Aspies. Spielberg, Dali, Jack Nickolson, Whoopi Goldberg är några som lär ha ADHD, i alla fall om man ska lita på min snabbgooglade research. Och vad har dessa människor gett oss? Da Vinci lär ha tagit 12 år på sig att måla Mona Lisa. Än sen? Beethoven var periodvis klädd i trasor och vägrade klippa håret.
"He was absent-minded to the point of insanity. Whether he dined or not was immaterial to him. Somebody once presented him with a horse, but he forgot all about the animal, and had its existence recalled to him only when the bill for its keep was sent in. At one time he forgot his own name and the date of his birth."

Visst, det handlar om funktionsnedsättningar, men också mycket mycket mer än så.
Annika Sundbaum Melin, en av mina favoritjournalister, vet numera att hon har ADHD. La Camilla likaså. Ingen av dem lever i högönsklig välmåga, båda kämpar för att få ihop tillvaron, men nog har de berikat vår samtid. I alla fall min.

Bal på slottet eller julmarknad i Sumpan?

2010-12-09T01:44:00.005+01:00

VAD ÄR VÄL EN BAL PÅ SLOTTET?

Eller en julmarknad i Sundbyberg…

När ska jag lära mig att livet inte går att planera – vare sig i stort eller i smått. Jag hade planerat för julmarknaden i Sumpan i kanske en och en halv månad. Där skulle jag sälja mina böcker, leksaker, barnsaker – och julsaker. Jag har skaffat hem luciakronor, tärnljus och tomtekläder. Köpt massor med ”juliga” saker.

En del av mina polare på Tradera har till och med skickat saker i förskott för detta event.
Och är det något staden Sundbyberg är bra på så är det att anordna mysiga fester. Vårmarknad, höstmarknad, julmarknad, nationaldagsfesten. Julmarknaden i år var nog riktigt vacker med all snö och Sturegatans julbelysning som toppar det mesta…
Men, ni vet den där stora bölden – som visade sig vara en cysta – modell mega – opererades bort i går – jag har ONT, jag äter medicin – och kunde inte ens besöka marknaden…

Men jag vill tillägga att det var ett kanonteam där på Danderyds sjukhus, bara kvinnor. Skickliga, vänliga och tålmodiga. Och när man ska visa sina bakre regioner är i alla fall jag tacksam över att de inte behöver beskådas av någon McDreamy-typ.

När jag låg och grät efteråt eftersom jag inte visste hur jag skulle komma hem, och var medtagen av smärtlindring och narkos - så fick jag en halv remsa av en sjuksköterska. Ni fattar ju läget, änglar i sjukhuskläder.
Anyway den verkar vara på väg tillbaka det där belätet så kanske måste cystan – med mej som bihang- återvända. Och är det så är det inget att gråta över.

Men om någon är intresserad av lucia och julsaker – hör av er! Jag har några kartonger här hemma.

Nivea, bölder och enkrona.se

2010-12-06T12:11:00.005+01:00

EN BÖLD I RÖVEN – ett finfint uttryck när man vill påpeka att någon är extremt jobbig och kanske en smula efterhängsen dessutom – ”Du e som en böld i röven” eller en ”Pain in the ass”.
Nu ska jag om några timmar sluta vara en sådan, eller jag ska ta bort den som placerat sig på mitt arsel. Placerat? Den har vräkt ut sig som en jäkla pascha…
Sen får ni säga vad ni vill men jag HAR i alla fall ingen böld i röven - senare ikväll.
Så för att tänka på något roligare än den kommande smärtan (vet nog att man inte kan bedöva infektioner) med efterföljande lättnad - för att inte tala om lättnaden för läkaren – (vad ska han/hon göra efteråt? Kräkas? Stackars sate) - så tänkte jag nu göra lite trevlig produktreklam.

Som många i den neuropsykiatriska grytan har också jag en förkärlek för suspekta sajter på Internet. MEN den här sidan ÄR inte suspekt och den är dessutom alldeles, alldeles för rolig för mig.
www.Enkrona.se
SNYGGA prylar, möbler, leksaker, skönhetsprodukter, julklappar i mängder… Har just fått hem en fotpall till min ursnygga fåtölj jag aldrig hade haft råd att köpa utom just här. Auktioner, de startar på en krona och stannar inom 24 timmar. Högst bud vinner! VILKA fynd man kan göra!
Och medan vi nu är inne på skönhetsprodukter och landet Sverige är dräpt av vintern. Svenskarna har nariga läppar, glanslöst, livlöst hår, torr, besvärlig hud - och jag har en böld i röven – dessutom (Är en också ibland)
Finns det då något mysigare än Niveas produkter? Tänk bara på detta med ett produktnamn som funnits med enda (tänkte skriva ända värst vad jag är rövfixerad i dag) sedan jag var ung, den blåa burken, doften när man öppnar den och smörjer sina läppar, det är barndom, ungdom, trygghet…
Deras senast produkter – ”Pure And Natural” – så sköna och lena för huden! Så enkla men ändå vackra förpackningar. Jag vet inte men för mig andas själva namnet Nivea trygghet, ungefär av samma anledning som jag hellre skulle köpa en begagnad bil av en smålänning än av en stockholmare.
Så dags att ge sig av – om ni som bor i närheten av Karolinska, under eftermiddagen hör märkliga skrik och ser medtagna läkare som är gröööna i ansiktet, då vet ni varför.

Vilket osökt får mig att tänka på den ”dikt” min styvfar skrev i min allra första ”poesi” eller var det ”Mina vänner”-bok? Jag var sju år och hade redan då upptäckt att skolan inte var min grej.
Så här skrev han ungefär (minns inte exakt) jag vill på förhand be om ursäkt för att jag kränker upphovsrätten och dessutom börjar citatet MITT I detta verk

”Då hördes från huset ett fasansfullt tjut – är det djävulen själv som sluppit ut? Blod fryser till is– klockor slutar gå - de vet ju inte att Annika till skolan just ska gå…”

Byt ut sista meningen – De vet ju inte att Annikas böld just gått hå(l)
Nja förresten

www.nivea.se
www.enkrona.se

TACK ERA GAMLA HAGGOR!

2010-11-26T09:27:00.003+01:00

Mia Skäringer säger att hennes liv är kaos, fine då är vi två. Med skillnaden att Mia på senare år varit så (välförtjänt) framgångsrik att hon sannolikt drar in en hel del stålar. Det är fan så mycket enklare att leva i kaos MED pengar än utan. Tilläggas bör att hon också fått skådespela att hon haft sex med Ola Rapace i ”Solsidan” och har man gjort det ska man hålla käft.
Mitt liv har de senaste två veckorna varit så brutalt kaosartat att jag allvarligt funderat på om jag nu kan lägga alzheimer på min tidigare ADHD-diagnos? Fatta den kombon… Och när vi ändå har Ola Rapace på dagordningen – den enda karl jag haft kontakt med på sistone är Clemens på ”Friska fläktar AB” – och han vill inte ens smörja min köksfläkt – skulle jag föreslå att vi skulle leka ”Ola och Mia” i ”Solsidan” skulle han springa för livet.
Hur som helst och Gud Ske Pris eller så - har jag med nygammal väninnas hjälp hittat en städkunnig kvinna som hjälpt mig att röja i den kaosdelen av mitt liv som består av mitt boende.
Detta för att spekulanter – som kanske vill byta sina lägenheter mot min, skulle kunna se hur min lägenhet såg ut under alla de högar av intressanta artiklar, räkningar, brev och domstolsprotokoll jag samlat på mig genom åren.
Jag har inte behövt någon matta eftersom jag under de senaste två veckorna haft för avsikt att verkligen sortera upp alla mina papper i pärmar och grejer – och då är det ju lika bra att hälla ut alla viktiga dokument på golvet. Naturligtvis slutade det med att jag i alla fall stod och öste ner allt i en stor svart sopsäck – för senare sortering.
Allra sista kvällen innan dessa hugade spekulanter skulle komma är ordningen ganska återställd – faktiskt är här så fint att jag nu skulle kunna ha en inflyttningsfest (var det två år sedan jag flyttade hit?) – om vi skyndar oss som fan alltså, barnen har börjat nedräkningen…
Det saknades bara lite extra piff dan före spekulantdagen, som gardiner och släpandet av kartonger från ett rum till ett annat samt ner till källaren.
Då dök som en skänk från ovan dök dels min före detta granne upp och dels en nygammal väninna, den sistnämnda hade åkt faaan så långt för min skull. Jag nästan grät för att hon var så – ädel?
En annan väninna var abroad och två andra verkar vara på väg att springa in i den berömda väggen – jag klandrar dem verkligen inte, jag älskar dem ändå för allt gott de redan gjort för att förgylla mitt miserabla liv – som den listige gamle musikerpolaren uttryckte det: Här talar vi inte Bad Hair Day – här talar vi Bad Hairlife!
Och det värsta jag vet är känslopjunk och tjafs och gullenuttsnuttgrejs så jag tänkte skriva något lite mer stakfullt här på bloggen för att bedyra dem min tacksamhet – och eviga vänskap
Men då insåg jag att just stakfyllda känsloyttringar som finns – liksom ”Love ya man” eller när de unga på fejkad Rinkebysvenska kärleksfullt säger ”Tjena Brushan” till varandra – så inte fan handlar det om kvinnlig vänskap.
INTE DET MINSTA!
Så hur uttrycker heterosexuella väninnor sin vänskap till varandra?

Sanningen är att jag är så emotionellt efterbliven att jag inte har en aning, men jag får väl säga som jag brukar, from the bottom of my heart:

Tack era gamla haggor!

Hur var det nu med detta…. ”alla barnen gillar Inger – utom Mia – som SkärInger…nä förlåt förlåt billigt uselt för att inte säga rent pinsamt

ADAM: SLUTA SÄGA DU DICK DAMP

2010-11-18T15:50:00.003+01:00

ADAM DU ÄR EN HJÄLTE!

SvD har haft en artikel-serie om neuropsykiatriska problem och glädjeämnen -- ur olika synvinklar. Det mest fantastiska är ett mail som blev ett inlägg i debatten från en tolvårig kille som heter Adam.

Adam - förlåt at jag kallar min och kollegan Fosshaugs sida för Dampakuten - men vi tycker att det är lite kul - också. Och min son sade förr ganska ofta:
SLUTA DAMPA DEJ MAMMA!

Men det du har skrivit är så klockrent och så bra - inser du hur mycket du kan göra för alla med liknande bekymmer? Kanske kan du rentav få skolorna att vakna?

Adam, du har en penna och en förmåga att skriva - ta hand om den talangen! Du kan gå hur långt som helst! DU ÄR VÄLDIGT BRA! Okej?

DAMPIGA KRAMAR FRÅN EN ANNAN 12-ÅRINGS MAMMA!

P.S Skicka nu en faktura till Svenska Dagbladet så kan du köpa nya glasögon!

ADAMS DEBATTINLÄGG:
Jag känner igen ganska mycket från när man själv var stökig i klassen förut. Man ville inte, men det gick inte att göra något åt det. Det blev stökigt och man själv gjorde dumma saker och retades. Jag fick inte vara med och spela fotboll för jag hade ju adhd. De kallade mig ”jävla dampbarn” ibland. Då kände man sig ju ännu mera nedtryckt, då ville man inte ens försöka.

När jag fick glasögon så var det en kille som tog dom i matsalen, jag släppte allt och sprang efter honom. Jag fick tag i honom och skrek: ge hit mina glas ögon! Han sa ”varsågod” och slängde dom i marken så de gick sönder. Läraren frågade vad jag hade gjort. Jag erkände att jag slagit honom men han hade ju tagit mina glasögon. Då blev föräldrarna inkopplade till samtal.

När jag började trean fick jag en assistent och vi var nästan aldrig i klassrummet utan vi var i ett annat rum och ibland var en kompis med mig där, den kompisen jag kunde lita på. En dag när pappa var med mig på skolan så sa en kille: ”jaha är din pappa med och hjälper sitt adhd-barn i dag?”. Då blev jag skitsur och förbannad, han sprang iväg och jag efter honom och fick tag i honom och började slåss. Då blev föräldrarna inkopplade.

Mamma tyckte till slut att jag skulle byta skola.

Vi hälsade på i en liten klass på en annan skola efter avslutningen i trean. Efter det besöket tänkte jag att den här skolan är för bra för att vara sann! Den är precis som gjord för mig. Nu känns det mycket bättre i den nya skolan. Jag har träffat andra i min nya lilla klass med samma typ av bekymmer som jag har.

I skolor borde man få lära sig mer om adhd och damp, det borde ingå i kursplanen, tycker jag. Vissa använder dessa ord som skällsord, typ ”du fick damp på mig”. Det är inget man får utan något man har.

Man borde få kunskap om dessa diagnoser så att de förstår oss bättre. Jag tycker det är modigt när man berättar om sin diagnos och att man inte skäms för det. Jag är jag. Tips om du själv får en diagnos och blir kallad olika saker, berätta för dom klart och tydligt vad det innebär att ha dessa svårigheter och att det går att göra någonting åt det.

ADAM, 12 ÅR

UNNIS BLUFFEN KRIMINELLT BRA!

2010-11-16T12:41:00.004+01:00

Unni Drougges senast bok ”Bluffen” är en lysande skildring av såväl samhällsklimat som medieklimatet – samt karriärklimat för någon som passerat 40 och inte är tillräckligt ”bekväm” eller smidig.
Unni skriver på ett oefterhärmeligt vis – hon är vass, briljant och extremt rolig.
(Och i motsats till vad alla tror är hon lika sarkastisk mot sig själv som mot omgivningen i såväl verkliga livet som i bokform).

Rykten säger att den feta huvudkaraktären Berit Hård (med den fullständiga avsaknaden av hyfsad klädstil, politiskt korrekt musiksmak samt ett pk sexliv) till vissa delar bygger på undertecknad. OM så är fallet är jag så stolt att fettvalkarna dansar av glädje.
Vilken huvudperson denna Berit är – som en fetare, betydligt fegare men dock mer socialt begåvad upplaga av Lisbeth Sallander i Milleniumtrilogi. Hon, Berit alltså, omger sig också med eller annan bekant ur kriteriet för den neuropsykiatriska grytan vilket gör läsningen ännu roligare.

Unnis bok ”Bluffen” har öppnat för en helt ny genre, deckare, feminism, dokulitteratur i en och samma bok – och så språket – ja som sagt. Face it – Unni regerar!
Så om ni av någon anledning inte visste att Unni släppt en bok ganska nyligen så vet ni det nu – KÖP DEN! Låt den inte tystas ner och försvinna – till det är den alltför bra!

Journalisten Ehwa Lindström skriver så här på Newsmill:
"Det drev, som idag ansätter Unni Drougge, är oantastligt på grund sin tystnad: avsaknaden av debatt kring boken, intervjuer som dras tillbaka strax före tryckning, böcker som plockas ur sortimentet, uteblivna recensioner - faktum som Drougge anser sig ha bevis för men som mediehus och boklådor kan förklara bort med "platsbrist" eller "låg allmängiltighet". Tankarna ger mig ingen ro; vem bestämmer vad jag ska läsa? Vem eller vilka avgör vad som debatteras i våra media?”

Det är en högaktuell fråga! Visst det finns böcker och författare som aldrig blir recenserade - men till den kategorin hör normalt inte Unni Drougge. Däremot ser vi ännu en gång att böcker som på något sätt överskrider våra mer eller mindre hemliga tabun som av en händelse liksom obemärkt glider genom kulturutbudet – så var det också med boken Salong F som skrevs av Åsa Mattsson 2008, never heard of it? Just det…
Utdrag ur baksidan på Åsa Mattssons bok ”Salong F”:
” Romanen är en rasande uppgörelse med sakernas tillstånd. Den handlar om pengar, makt och media i Sverige i dag. En feministisk Röda Rummet för vår tid."

Och där har vi grejen – kind of. Häng ut vilka kändisar du vill – till och med Leif GW, Jan Guillou, Ulf Lundell – eller självaste Kungen. Men ve dej och framförallt ve din karriär om du så mycket som antyder att mediebranschen skulle vara korrupt eller att vissa av ovan nämnda heliga kor – sitter i de fina vardagsrummen med de fina chefredaktörerna och planerar nästa drag för att göra sig förtjänta av att bli uppburna i den äkta överklassen (till vilken de aldrig kommer att erkännas).

DÄR är de rökta både Mattsson, Drougge, Martin Svensson (ja faktiskt) och några till – som försökt förklara hur en redaktion ser ut eller fungerar inifrån.

Att vara illojal mot redaktionsledningarna i de olika (?) tidningshusen är nämligen oerhört mycket allvarligare än att sprida dynga om precis vem, vad eller vilka som helst.
Men kära läsare – böckerna finns på ADLIBRIS och BOKUS – & du tvinga bokhandeln där du bor att ta hem dem… Det är deras förbannade plikt att tillgodose bokälskarnas krav och behov av lysande litteratur!

Läs mer här:
http://www.newsmill.se/node/29455

http://www.unnidrougge.com/

ASPERGER OCH MORD I SINNET

2010-11-14T13:40:00.004+01:00

I bland (ganska ofta) är han klockren vår Vice Ordf i Attention Henrik D Ragnevi - så tex i sitt debattinlägg i Aftonbladet som jag äntligen uppmärksammat. Innan ni läser och njuter vill jag tillägga att är det inte ADHD så är det Asperger eller annan oidentifierbar psykisk sjukdom - ingen kollar någonsin hur de här "misstänkta" människorna haft det som telningar. Eller om de händelsevis hade tagit droger av något slag när brotten begicks.
Ta tex snubben som e misstänkt för alla överfallsvåldtäkter i Örebro, det är inte alldeles otänkbart att den unge mannen varit ett av alla de barn och unga som utnyttjades i en av Sveriges största pedofilskandaler - säte Örebro för ca 10-15 år sedan...där i den stan finns också fler - en skandal så sent som 1999 - där förövaren inte enbart plågade barn på förskolan där han var anställd - tillsammans med sin sambo misshandlade han och våldtog också HENNES barn.

Vad blir det av de här barnen när de blir vuxna, svikna inte bara av en peddostyvfarsa och samhället - utan också, i enstaka fall, av sin biologiska mor...?

DET borde vi kanske tänka på i bland....

Så debattinlägget - du kan läsa mer på länken efteråt...

Henrik D Ragnevi: De pressetiska reglerna måste skrivas om

Det gick en kollektiv lättnad genom landet när uppgifter om att mannen som i media kallats för den nye lasermannen anhållits. Enligt polisen är han misstänkt för ett mord och sju mordförsök. Det hann inte gå mer än ett dygn innan bland annat kvällspressen började spekulera om den misstänkte mannen kunde ha en psykiatrisk diagnos. När det sedan visade sig att han hade Aspergers syndrom pekas den diagnosen ut i media som en av orsakerna till varför dessa hemska dåd skett.
I samma stund som de flesta kände lättnad drog jag en djup suck, nu skulle återigen människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, dit bland annat Aspergers syndrom räknas, pekas ut som potentiella förövare.
I somras hade jag en debattartikel med i Aftonbladet som handlade om att media skulle sluta använda psykiatriska diagnoser som lättköpta förklaringsmodeller till varför olika våldsdåd hade begåtts, men sett till de senaste dagarnas hantering av ämnet verkar denna eftertanke fortfarande saknas på många redaktioner...

LÄS MER HÄR:
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/medier/article8095068.ab

Och ni som frestas att tro att det bära är "världens barn" som far illa kan läsa några intressanta eryiklar här om socialtjänstens och domstolarnas tiotala inkompetens när det handlar om svenska barn sök på barns lidande:

http://nyheter24.se

ADHD-Systern RYTER!

2010-11-11T21:42:00.001+01:00

När man inte orkar skriva själv så läser man ett inlägg av en annan dampig sak och det känns rätt in i hjärtat - så nu stjäl jag inlägget - och länkar längre ner till ADHD-Systerns Blogg!

TACK Syster! BRA RUTET!

"Jag analyserar allt så himla mycket att jag blir alldeles yr. Jag har alltid lidit av osäkerhet, vilket gett sig uttryck i att jag bollat med min omgivning i allt. Jag har inte litat på min egen uppfattning. Jag har alltid sökt bekräftelse på att min ståndpunkt är ok. Detta har jag kommit fram till, bottnar i en sida hos mig som inte uppfyller något diagnoskriterie men ändå slår krokben för mig. Det är också det mest smärtsamma i min personlighet, mer smärtsamt än min ADD faktiskt. Att jag inte riktigt kan lita på mitt eget omdöme. Att jag ibland inte förstår andras motiv och handlande. Jag kan liksom inte släppa det. Jag blir helt uppfylld av att inte förstå den andra personens förhållningssätt. Samtidigt som jag inte heller kan se mig själv helt objektiv, vilket egentligen går stick i stäv med min för övrigt ganska goda självinsikt. Det är verkligen inte bra att gå omkring och analysera allt så här på djupet. Jag skulle behöva ha mer struktur omkring mig så det inte fanns plats för alla denna reflektion!! Min sjuksköterska har även kommenterat detta fenomen angående min analystiska förmåga, att det är mer smärtsamt för mig p g a att jag besitter ett visst mått av intelligens som ger utrymme åt en insikt i självreflektion. Nästan så jag önskar att jag var lite dummare så jag inte förstod att ifrågasätta min situation, utan bara okritiskt köpte läget. Chillade liksom…
Nu har jag dock precis gjort ett eget ”statement” vilket jag är väldigt stolt över. Istället för att tacka och buga för vad jag kan tänkas få på andras premisser har jag nu valt att helt enkelt tacka nej. Jag ska inte köpslå eller kompromissa med mig själv längre. Nej, nu har jag insett att jag inte nöjer mig med mindre utan helt sonika får tacka nej helt och hållet i så fall. Tidigare skulle jag ha gått runt och intalat mig att jag ska vara nöjd med det jag får och försökt förtränga min frustration. Men nu har jag har tagit första steget mot förändring. Jag ska aldrig mer köpslå med ADHDsystern igen på bekostnad av min tilltuffsade självkänsla! Jag ska börja stå upp för mig själv bättre. Så det så!!"

länk:

http://adhdsystern.bloggsida.se/

APHJÄRNA! JAG?

2010-11-07T22:58:00.002+01:00

Häromdagen fick jag ett sms och läste snabbt…”Aphjärna”…
Hygglo tänkte jag.

Jag har väl aldrig utgett mig för att vara den vassaste kniven i lådan – men lite mer diskretion kunde man ju önska. Och så ska man vara snäll mot djuren.

Sedan tittar jag en gång till och inser att det är avsändaren som kallar sig aphjärna – eller nä, så var det ju inte.

Det var apotek hjärta som messat att min medicin kommit!

Jag älskar apotek hjärta i Sundbyberg – de är så genomtrevliga där. (dessutom är de nog lite billigare på treo än övriga...)

Och de har ju liksom vunnit en hel del bara på namnet!

DET PÅGÅR EN KLAPPJAKT PÅ FETTOT

2010-11-05T14:51:00.004+01:00

fettot, slampan, manshataren (tillika slemtanten som jagar lammkött på krogen - får inte ihop det där riktigt) etc osv det är jag det...

Men å nog finns det flera...

Men eftersom den fantastiske Erik Rodenborg samt författaren Monica Antonsson (och andra som jag inte kan namnge av hänsyn till deras väl och ve) valt att skriva om klappjakten på mej så länkar jag härmed - och säger tack...i djupet av mitt hjärta!!!!

Det pågår en klappjakt
... på journalisten Annika Sundbaum-Melin på en av Sveriges mest lästa skvallersajter, som jag inte vill nedlåta mig att ens nämna namnet på. Det är en debattsajt som älskar att frossa i utseendet, familjelivet, och annat privat hos de som de sätter sina klor i. Detta tillämpas i hög grad i den aktuella slasktråden.

I det här fallet är det en liten klick förövarförsvarare som aldrig kan förlåta Annika Sundbaum-Melin för att hon tycker att barns rätt att slippa övergrepp är viktigare än förövares rätt till umgänge. Därav raseriet, därav hatet, därav personangreppen.

Ja,, man kan förstå att förövarna och deras vänner bland annat inte kan förlåta Annika sedan hon en dag för ungefär fyra år sedan i tidningen Journalisten publicerade en lysande och slagkraftig artikel som skar rakt igenom den ohederliga och vinklade journalistiken om "oskyldigt dömda"......

fortsättning här:

http://kiremaj70.blogspot.com/2010/11/det-pagar-en-klappjakt.html

läs ännu mer här:

http://monicaantonsson1.blogspot.com/2010/11/sedan-daddy-blev-jan-slemming-ljuger.html

OCH HÄR:
http://www.journalisten.se/debatt/12452/annika-sundbaum-melin-vinklad-journalistik-goer-barnen-raettsloesa

Fröken Tics och Jag

2010-10-27T11:56:00.003+02:00

Ena barnet går sedan i måndags på en dyslexiutredning för att jag och omgivningen ska få veta om verderbörande har det bekymret OCKSÅ eller om det "bara" är svårigheter på grund av de tics och tvång vederbörande dras med - eller om det är en kombo. Och om det är en kombo vad gör vi då?
Vare sig omgivningen( eller jag själv) vet riktigt hur man ska hantera tics o tvång (Tourettes/Ocd) och hur ska vi kunna veta? Det är ju inget någon utom expertisen är utbildade för att känna till och hantera - och om fler skulle lära sig något om alla de udda diagnoser som finns borde det ske redan under studieåren, Socialhögskolan, Lärarhögskolan, vårdutbildningen…
Nu försöker vi alla stötta så gott vi kan - men räcker det?
och räcker det för att ge de barn som INTE har någon problematik den lugn och ro de behöver för att kunna plugga normalt?

Och vilka pengar ska man ta av i en blå värld där snart nog alla extravaganser såsom skolsköterskor, skolpsykologer,specialpedagoger, fritidspersonal etc är bortrationaliserade. I en tid när man knappt har råd att anställa så många lärare som behövs… I en tid när såväl lärare som elever och övrig skolpersonal lever under enorm press.
ADHD och Asperger vet man i dag en del om men Tourettes som antagligen är uppblandad med AD(H?)D … nja.

Barnet hade en läxa från den skickliga logopeden – att skriva en sida för hand om vad som helst… Barnet klarade kanske en halv sida o jag försökte heja på så mycket jag fick, sade bara typ:

Säg åt dej själv att du INTE ska fylla i bokstäverna flera ggr – skit i om du skriver snyggt eller inte – bara skriv…
(Inser att det väl för barnet lät som när jag, dampmamman, får höra, skärp ihop dej, klipp håret och skaffa ett jobb, du kan om du vill…)

Till slut skrek barnet (och kastade pennan)
”Det är lätt för dej att säga du fattar ingenting jag vet inte vad det är jag får ont i hela handen o halva armen – som kramp – jag får ont i huvet av att försöka låta bli”.

Jag: Men skriv varför du har så svårt att skriva och läsa då (genialiskt tänkte dampmamman)

JAG VET INTE SJÄLV VARFÖR!!!! Skrek barnet och snyftade till

Läste det barnet skrivit i morse och det är inget fel på stavning och barnet skriver snyggare än många vuxna, men barnet har gjort som det gör med sina verbala tics… upprepar ord och framförallt meningar flera gånger – barnet har skrivit som det talar… Och samma problem (eller liknande) är det när vederbörande läser – barnets hjärna säger åt barnet att haka upp sig på olika ord, eller att om det läser fel någonstans måste det börjas om från början…
Det är så sorgligt…
Hur ska vi kunna få hjälp med detta? Och HUR kan jag hjälpa? Barnet kan ju skriva bra på datorn - är det en möjlig väg?

Om det hade varit dyslexi hade de ju vetat vad de skulle göra i skolan men i skolmiljön tillkommer också andra problem med skåp, böcker, olika klassrum, uppmärksamhetsproblem… där har barnet mammans problematik – dock är barnet INTE utåtagerande vilket ibland bara är till nackdel. Barn som lever om och gapar o skriker får uppmärksamhet – eftersom mitt barn för det mesta är lugn och ganska tystlåten av naturen kan barnet drömma sig bort i lugn och ro (och har ingen aning om vad läraren pratar om).

Personligen tror jag att ytterst få är redo för bokskåp, olika klassrum osv – redan i årskurs 6. Jag hade aldrig klarat det vet jag när jag ser tillbaka. Och skulle förmodligen få panik efter en enda dag i en ordinarie högstadiemiljö även som vuxen.

Ja det finns många som har det värre o en del barn är sjuka fysiskt men just nu känner jag en väldig hopplöshet, barnet är inte mindre begåvat eller korkad på något sätt (tvärtom) men de djävla ticsen och tvången tar ju över. Hur ska det gå för barnet?.
Hur ska det gå för alla med den här typen av problematik från den ”neuropsykiatriska grytan” oavsett om de bara har en personlighet som är sådan eller renodlade diagnoser?
Samhällets resurser borde verkligen komma in på ett tidigt stadium, helst redan på dagis eller i sexårsverksamheten helst i alla utbildningar för studenter som ska arbeta med människor…
OCH vi måste tillbaka till en skolmiljö där man inte slås ut på ett tidigt stadium på grund av omöjliga förutsättningar i logistiken – och att INTE klara stressen med olika klassrum och bokskåp som tolvåring behöver inte alls betyda att det finns en diagnos.
Har också funderat på om det där med OBS-klass egentligen var så himla okigt, visst vi som fick gå där i bland kanske fick en bråkstakestämpel på oss - men i dag tror jag att en sådan skolklass sannolikt skulle vara lika fylld av elever som en "normal" dylik. Så om det inte går att få mindre klasser överlag är det kanske den största chansen de här eleverna har...
Vad vet jag, ingenting - och det är ett stort problem.
Läste en oerhört bra intervju i SVD häromdagen, kontentan var att skola och ungdomspsykiatri måste samarbeta - och det är sannerligen önskvärt. Men det kostar väl det också...

”Man måste ge barn med neuropsykiatriska svårigheter en vettig miljö i skolan. Är det en för stor grupp, otydlig struktur, man byter lärare och man byter klassrum – då blir ett sådant barn -oroligt. Det är ett funktionshinder och man får inte bestraffa barnet genom att visa ut det ur klassrummet”, säger Anna Lundh, överläkare i barn- och ungdomspsykiatri.

SAMT:
– Barnen är inte sina diagnoser. Det här är barn som har svårigheter och sedan har vi en massa klassifikationer, men de har vi konstruerat. Vi är inte födda som adhd-barn eller diabetiker, vi har alla styrkor och svagheter.
Artikel i Svenska Dagbladet 25 oktober 2010 av journalisten Anna Asker

HELA ARTIKELN FINNS HÄR
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barnunga/diagnos-for-vem-skolan-eller-eleven_5551243.svd
LÄS DEN!

VEMOD OM HÖSTEN

2010-10-23T17:25:00.001+02:00

Var endera dagen och samtalade med en diakonissa i Svenska Kyrkan. Det är oerhört skönt att ha sådana samtal ibland – rekommenderas varmt!
Hur som jag bläddrade lite i en bok som fanns där – ”Förundran – tankar om vår stund på jorden ” heter den och är skriven av Stefan Edman.
Under sidan för oktober hittar jag följande rader under rubriken Vemodet – och dessa rader gick rakt in i hjärtat, det är svenskt vemod och en smula hopp och naturens förmåga att fungera som Prosac…
Så jag delar med mej av dem här:

VEMODET
Ett solvarv går fort. Nu är mörkret redan här – och kanske ett stilla vemod inför livets egen höst. Insikten att kroppen, nyss så ung och stark, inte längre hänger med.
Sorgen efter dem som inte längre finns i vår gemenskap.
Smärtan inför livets skörhet och förgänglighet. Ja, nog är tiden kort. Men ännu är den vår, vi som alltjämt finns här.
Tid att ge av vår kärlek åt andra, tid att förhoppningsvis kunna glädjas över livet vi fick som gåva.

Fotnot 1: Boken finns att köpa på exempelvis Adlibris eller hos din lokala bokhandlare - förlaget heter Cordia. De vackra bilderna har tagits av Tore Hagman.

Fotnot 2: STEFAN EDMAN är biolog och en av Sveriges främsta naturskildrare. Han är flitig föreläsare och krönikör i bland annat miljö- och klimatfrågor, och har skrivit drygt tjugo böcker, till exempel Jordens sång, Vårt hem i universum, Jorden har feber och Västerut.

Fotnot 3: Bilden har jag lånat från Poppe som skriver:

Höstbild tagen vid det vackra Tallparken i Öregrund. Röda lönnlöv med havet som bakgrund.

Var ÄR gripne Bloggaren? Var är yttrandefriheten?

2010-10-21T20:18:00.005+02:00

Denna grupp finns på Facebook! GÅ MED!

Många undrar om jag möjligen blivit knäpp på gamla dagar - och det har jag kanske men det spelar egentligen ingen roll vad denne bloggare som jag skrev om i går - har för bevekelsegrunder för sina inlägg på bloggen. Det har väl aldrig någonsin hänt att en bloggare gripits i sitt hem? I Sverige? Eller? Vad har personens gamla liv för betydelse? Vem vet vad som är sant eller falskt av det han anklagats och dömts för?Vederbörande är väl en människa? Eller?
Den/de/han/hon som bloggar har kanske skrivit saker som inte alls stämmer - det vet inte jag - men jag vet att där skrivis en väldig massa sanningar om människor som har makt. Vad hände med yttrandefriheten? VILKEN ADVOKAT TAR KONTAKT MED BLOGGAREN O FÅR UT HONOM???
Nedanstående är stulet rakt av från bloggen http://suspicio.wordpress.com/- och jag instämmer i varje ord - med ovanstående tillägg. Detta känns så nära förtryck och polisstat så jag mår illa. VAR ÄR HAN????? VAD GÖR AMNESTY?? Vad polisen gör med honom just nu törs jag inte ens tänka på.

Suspicio Uppdaterad 21 okt 2010.

Sajten politiskt inkorrekt skriver om bloggen corruptio och skriver liksom en del andra på flashback att innehavaren (som namnges) till bloggen är en vapenhandlare som i samband med Gotlandshärvan och polisens infiltratörer blev dömd till fängelse. De menar att Corruptio är rättshaverist. Alla har sina personliga bevekelsegrunder till varför man bloggar samt val av ämnen. Det är helt uppenbart att Corruptio känner misstro mot rättssystemet och en del makthavare eftersom detta avspeglas tydligt i många av hans inlägg. Men det innebär inte att alla de faktauppgifter han lämnar ut kan avfärdas. Det är en salig blandning av olika inlägg, där vissa uppgifter är rena påståenden (behöver inte vara osanna) medan andra är bevisligen korrekta. Det är upp till var och en att vara källkritisk (vilket man ska vara oavsett vilken artikel eller blogg man än läser).

Politiskt inkorrekt har ofta intressanta inlägg och avslöjanden. Man kan välja att avstå från att läsa deras inlägg om man inte gillar att de i mångt och mycket agerar som ett språkrör åt SD eller så kan man läsa deras inlägg och artiklar utan att värdera bakomliggande orsaker till varför de öht skrivs eller ta politisk inställning (så som vi valt att göra). Många bloggar skulle förlora läsare om man enbart utgick från vilka som skriver istället för innehållet i bloggarna.

Som sagt, man ska alltid vara källkritisk och samtidigt vara på det klara med att varken journalister eller bloggare besitter någon 100% sanning när de återger ”händelser och fakta”. Felmarginalen eller diskrepansen mellan det som faktiskt hänt och det som återges i en artikel behöver inte bottna i bristande objektivitet, det finns en rad olika skäl till att den uppstår.

Tillägg III: Corruptio har skrivit en rad mer eller mindre intressanta inlägg. Vi har inte satt oss in allt som skrivits på bloggen utan oftast läst det som handlar om sexualbrott mot kvinnor och barn bland annat det här som Corruptio skrev den 18 oktober 2010 . Om en kampanj som riktar sig till traffickingoffer med (den iofs provocerande) rubriken: ”Tvingad att sälja sex till polisen?”. Kampanjen Corruptio skrev om heter Safe trip och vänder sig som sagt till traffickingoffren. Den startade på EU´s anti-traffickingdag.
Vem påstår att bloggaren har fel? Vem trodde att polischefen va ett as för ett par år sedan? Inte så många va? Att alla inte vet betyder inte att det inte hänt eller händer...

Som sagt, var källkritisk och tänk själv. Här är PI:s inlägg: http://politisktinkorrekt.info/2010/10/21/rattshaveristen-och-vapenhandlaren-bakom-bloggen-corruptio-gripen/

BLOGGARE GRIPEN FÖR FÖRTAL!

2010-10-20T13:38:00.001+02:00

Säposnubben X friades i Hovrätten trots att han utsatt sin dåvarande kvinna för tortyrliknande misshandel och våldtäkt.

Nu har den kanske enda fria bloggare vi har GRIPITS I SITT HEM INFÖR SIN FAMILJ
Brottsrubricering: Förtal
NU BÖRJAR DET LIKNA POLISSTAT I SVERIGE – GÖR NÅGOT – RING AMNESTY!

Mer info här: http://parnassen.wordpress.com/

"Historierna kring gränspolis XX bara fortsätter, och det blir bara värre och värre. Nedan kan Ni läsa texten från ett brev som god vän till XX s ex-sambo skickat till corruptio.
“När Wetters sambo skrevs ut från sjukhuset aug 2008 efter ha utsatts för grov misshandel och grov våldtäkt, flyttades hon direkt till Stockholms säkraste högriskboende för kvinnor och barn där hotbilden är hög. Säkerheten är maximal, som en bunker med direktlarm till polisen, larmade dörrar och fönster som dessutom är skottsäkra. Personal dygnet runt m.m.
Vad som dock ledde till ytterliggare mycket stor rädsla var att ca 50 meter därifrån finns Stockholmspolisens underjordiska depå för polisens civila bilar från rikspolisstyrelsen, gränspolisen, rikskriminalen, nationella insatsstyrkan & Säkerhetspolisen. Det mesta av den tunga vapenarsenal som nationella insatsstyrkan (NI) har tillgång till finns också där. Nerfarten ser ut som vilken garage-nedfart som helst men runt omkring kryllar det av civilpolis och kameror. Allt detta som är något av det hemligaste som finns i Sverige berättade friskt Lasse Wetter om och skröt om för bekantskapskretsen.
Placeringen är minutiöst planerad att för att kunna nå hela Storstockholm på några minuter, men också snabbt kunna komma ut ur stan. Närheten till Västberga är bara några minuter med utryckningsfordon. Frågan blir då, varför tog det en och en halvtimme för NI att komma till Västberga under Västbergarånet?
Under oktober 2008 började polis Lasse Wetter jakten runt kvinnojourer efter hans sambo. Slutet av oktober kör han upp framför högriskboendet med sin röda Alfa Romeo, specialimporterad från Italien såklart, (han är ju inte gränspolischef för intet) personalen larmar livrädda polisen. Med de tyngsta polisenheterna alldeles i krokarna ska det bara ta sekunder, dessutom måste Wetter ha fastnat på alla de övervakningskameror som finns i området. Ärendet hamnar på personskyddsenheten vid säkerhetspolisen direkt. Kommissarie Olle Påhlsen på personskyddsenheten svarar personalen att kollegan Lars Wetter ville bara ” kommunicera”.
Dock tas sambon in för samtal, lovas skyddslarm och i journaler på högriskboendet står, “kommissarie Olle Påhlsson tar mycket allvarligt på den ökade hotbilden och det inträffade”, fram tills samtal tas med CU, (Internutredningsenheten) då kommer Stockholmspolisens och personskyddsenhetens (Kommissarie Olle Påhlsson & chef, kommissarie Anna-Lena Winblad med sitt förslag… familjeterapi!!!
Vilken annan kvinnomisshandlare eller våldtäktsman erbjuds familjeterapi?
Det hade blivit ramaskri om polisen erbjudit Örebromannen eller Hagamannen familjeterapi och skickat hem dom. Men när en polis är den som våldtagit och misshandlat, då är det okej!
Någon månad senare utför Securitas personskyddsenhet en ytterst noggrann hot och riskbedömning ledd av Chefen Lennart Ädel . Lennart Ädel styr hela ärendet personligen då han sedan tidigare känner till om Lars Wetter. Resultatet blir att polis Wetter bedöms som en högriskperson med tillgång till vapen. Sambon förses med Securitas skyddslarm och vid rättegångsförhandling tilldelas tre livvakter då enbart en har som uppgift att följa poliser Lars Wetter och Anders Gripenlöf . Dock är Wetter för feg och infinner sig inte, så koncentrationen blir på Gripenlöf. De övriga följer sambon minutiöst.
Eftersom Wetter avslöjat Stockholmspolisens bunker känner många till det och dessutom vet polisen själva att bevisföringen är mycket god mot LW pga övervakningsdokumentation för denna händelse. CU tiger dock om allt och lägger inte fram den tunga bevisningen eftersom det då avslöjas att Wetter läckt om det känsligaste av det känsligaste...forts".

LÄS MER HÄR:http://corruptio.blog.com/2010/10/16/polis-lars-wetter-fylleskryt-nationella-insatsstyrkan-top-secret/

2010-10-15T00:17:00.006+02:00

En underbar dag - som tyvärr började med en kraftfull(?)
Ja vad säger man? En överhettad, eller kanske en förbannat rejäl försovning. Vaddå FÖRsovning förresten, man sover ju inte före utan under tiden liksom, varför heter det inte ÖVERsovning?
Övervägde länge igår kväll att vara vaken hela natten eftersom jag ju faktiskt VET att jag när jag väl somnat är jag som död OCH döv för allt och alla.
Jag skulle ju får vara med i Malou tillsammans med "min" överläkare och psykiatriker OCH forskare Ylva Ginsberg. Taxin och Ylva skulle komma runt kvart i nio-nio. Jag ställde två mobiler på olika tider, en väckarklocka - samt hemtelefonen på tre olika tider. Klockrent sa Bull.
Vaknar med drägel i mungipan och får tag i en telefon som jag anar har ringt ...

-Hej det är Ylva, vi är här nere nu.
Jag flyger upp (nåja)...och inser att sonen lyckats stänga av alla hörselintryck också han.
Och jag kunde verkligen inte hitta någonting att slänga på mej.
Skrek åt den äldsta att hon genast skulle hjälpa mig leta upp en behå och kasta ner den i min handväska..
Rafsade på mig lite kläder, högg tag i en tandborste och rusade ner.
Ja, iaf hade jag hoppats att det gått sådär snabbt.

Väl framme var det gott om tid. Om ni aldrig träffat makeupartister som är vana att arbeta under enorm press - då vet ni inte detta - men inget kan rubba dem. Och de är skickligast i världen på att få också den tröttast med de djupaste ringarna under ögonen - att se respektabel ut. (När jag krängde på mig behån på fyrans toalett upptäckte jag förövrig att jag fått med två par av sonens kallingar i handväskan)

Anyway det gick bra, Malou gjorde en mycket bra och initierad intervju och även om jag kläckte ur mig en och annan dumhet fanns Ylva där för att rädda situationen. TACK MALOU! TACK TV 4 och TACK Ylva för att du inte lämnade mig i min Törnrosasömn och stack iväg med Taxiprinsen på egen hand till TV4-slottet.

Efteråt bjöds jag på lunch av min väninna sångerskan, vi diskuterade livet och vardagen, skvallrade om en och annan kändis, pratade om hur vi ska få till Damptåget - och diskuterade hur lång tid var och en av oss behöver för att få ner en soppåse till sopnedkastet/soprummet.
Tack också alla ni som messat, mailat, ringt och chattat med oss. Snacka om att behovet av information och upplysning är outtömligt.
Jag kan inte hjälpa människor eftersom jag har svårt hjälpa mej själv. Men alla ni som misstänker att ni eller någon nära anhörig behöver hjälp - kontakta psykiatrin - i er kommun! (Har ni råd och dessutom ont om tid - sök en privat psykiatriker).
De allra flesta mottagningar har bra koll men kanske inte alltid tid och plats, på skolorna har man plats för det mesta eftersom barn är (skol)pengar och det är en naturlig följd av detta. Men skolpersonalens kunskaper om barn med speciella behov är kanske inte lika imponerande. Ingen har ju lärt dem Gubevars- det är hårt och drabbar såväl personal som barn.

Läs denna artikel - med min dampkollega Jenny Ström som e något av en expert på olika hjälpmedel.

http://www.trelleborgsallehanda.se/trelleborg/article495603/Barn-som-har-speciella-behov.html

P.S Så snart chatten från fyran e ute så länkar vi till den från dampakuten.se drär kan ni också hitta andra länkar om ni söker hjälp!

PAINKILLER!

2010-10-13T09:21:00.002+02:00

Efter två dygns "nära döden" upplevelser med så mycket smärta och ingen sömn utan minst 10 citodon i kroppen - så var jag igår hos kiropraktorn på Kroppskonsulten.
Jag är frälst! Jag lever igen - jag kan röra mig! Hallelujah!

P.S Någon som vet om de där två bröderna som sysslar med kraniel osteopati fortfarande är verksamma? En behandling jag aldrig prövat efter dem och det var typ 15 år sedan - men fantastiskt. Jag minns att de två bröderna sannolikt hemmahörande på västkusten också var grymt duktiga...Någon som vet?

www.kroppskonsulten.se

SKAFFA DEJ ETT LIV JANNE!

2010-10-10T12:56:00.002+02:00

Rabiat o enormt pinsam i sin ständigt återkommande kamp för strålkastarljus och uppmärksamhet genom att att försvara pedofiler, våldtäktsmän, våldsmän och mördare… I synnerhet om våldet riktar sig mot kvinnor och barn.
Denna så kallade krönika talar för sej själv.
Som min pappa skulle ha sagt "Klipp håret och skaffa dej ett jobb Janne":

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article7930419.ab

GILLBERG ÄR EN AV MINA IDOLER!

2010-10-02T12:04:00.001+02:00

Och ju längre tiden går - desto mer inser även vetenskapen att han har haft rätt hela tiden...
Läs denna artikel i Dagens Nyheter av reportern Anna Bratt - så förstår ni varför:

Brittiska och isländska forskare har hittat de första starka bevisen för att adhd har genetiska orsaker. De har funnit flera förändringar i arvsmassan hos unga personer med adhd

– Det här är ett mycket viktigt bidrag till kunskapen om adhd. Adhd beror på en biologisk rubbning i den tidiga utvecklingen av hjärnan hos barnet. Det är ett ”riktigt” utvecklingsneurologiskt funktionshinder och inte bara ett socialt beteende, säger Christopher Gillberg, som är professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Göteborgs universitet.

Tvillingstudier har tidigare visat att adhd är ärftligt. Men först nu har en rad forskare från Storbritannien och Island hittat de avvikelser i generna som ligger bakom sjukdomen.

Forskaren Anita Thapar vid universitetet i Cardiff har tillsammans med sina kolleger undersökt arvsmassan hos nästan 370 brittiska barn med adhd i åldrarna 5–17 år och jämfört med över 1 000 personer utan diagnos.

De intresserade sig särskilt för flera gener, som styr den tidiga utveckligen av hjärnan.
Forskarna fann att små delar av generna hade fallit bort, eller hakat upp sig, hos barnen med adhd. Detta var dubbelt så vanligt hos barn med adhd jämfört med dem utan diagnos.

Forskarna fick identiska resultat när de gjorde samma studie på Island hos drygt 800 barn med adhd och 35 200 utan diagnos.

– Det finns en överlappning mellan de olika funktionshindren. Personer med adhd har ju ofta drag av autism och på samma sätt har personer med autism också drag av adhd. Det är samma typ av genetisk avvikelse och det kan få betydelse för diagnos och behandling i framtiden, säger Christopher Gillberg.

Den nya studien, som publiceras på medicintidskriften The Lancets hemsida, handlar om sambandet mellan gener och adhd. Men Christopher Gillberg påpekar att också miljön har betydelse. Den som har vissa genvarianter kan vara extra sårbar för olika miljöfaktorer.

Hans forskargrupp i Göteborg var en av de första i världen som redan under 1970-talet hävdade att det finns genetiska orsaker bakom adhd. Resultaten var minst sagt kontroversiella.

– Många påstod att vi hade fel och att våra studier var urdåliga. Det känns bra att andra forskargrupper nu visar att vi hade rätt, säger han.

LÄS HELA ARTIKELN HÄR:

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/forskare-adhd-har-genetiska-orsaker-1.1179811

HEDERS BORGSTRÖM GUNNE & LARSSON!

2010-09-24T11:35:00.004+02:00

IDAG MÅSTE JAG GE GULDSTJÄRNOR TILL TRE OFFENTLIGA PERSONER SOM FÖRJTÄNAR DET (Fyra egentligen om vi räknar med Merith Wager och fem om vi tar med Annika Holmqvist dotter Emelie Holmqvist – och det gör vi tycker jag)) Med detta vill jag bara säga:
DET FINNS HOPP FÖR MÄNSKLIGHETEN!

I Sydsvenskan intervjuar reportern Eskil Fagerström Chefen för Lunds tingsrätt, Ralf G Larsson som är stenhård i sin kritik av organisationen ”minpappa.nu”

- Uppgifterna i deras uppmärksammade rapport är fullständigt fel. Per Frennbro far med osanning, säger han. Sedan debatten om vårdnadsutredningar i Lund tog fart, har Ralf G Larsson låtit gå igenom samtliga 129 domar som tas upp i en bilaga till minpappa.nu :s rapport "Lund - staden där barn förlorar sina pappor".
- Jag har domarna de refererar till här på mitt skrivbord, allihopa. Vad jag kan konstatera är att 50 av de 129 inte ens handlar om vårdnad. I 55 av 129 fall har parterna kommit överens, säger Ralf G Larsson.
I de resterande 23 fallen som ingår i minpappa.nu-rapporten från åren 2007-2009 finns flera exempel där pappan försvunnit och inte kunnat få vårdnaden.
Det finns också fyra ärenden där pappor fått ensam vårdnad - tvärt emot den bild som minpappa.nu presenterat.
- Ska man påstå något ska man väl åtminstone ha ett riktigt underlag. Detta är ren bullshit, säger Ralf G Larsson.
LÄS HELA INTERVJUN HÄR:
http://www.sydsvenskan.se/lund/article1209313/Detta-ar-ren-bullshit.html

Läser också att advokat Claes Borgström tar sig an Annika Dahlquist - den utförsäkrade kvinnan som blev sviken igen av chefen för försäkringskassan – men som dessbättre har en dotter som stöttar henne till 300 %. Och nu också en skicklig advokat! Go Borgström Go!
(läs mer här:
http://klamydiabrevet.blogspot.com/2010/09/sveket.html

Och slutligen - TACK Monica Gunne för att du i dagens Aftonbladet äntligen skriver sanningen bakom SD:s inträde i riksdagen. Även om Monica lutar sig bakom en annan kvinna Merith Wager – krävs det en hel del civilkurage för att våga vara sååå politiskt inkorrekt OCH vägra blunda:

”Medan alliansen och de rödgröna var upptagna med att bjuda över varandra i skattesänkningskampen, så tog sig Sverigedemokraterna in i riksdagen. Hoppsan! Hur kunde det hända? Ja, hur?
För ett år sedan intervjuade jag debattören och bloggaren Merit Wager. Hon är före detta ”medborgarnas flyktingsombudsman”, en kvinna som har hjälpt hundratals asylsökande i Sverige. Och hon sa: ”Sverige är på väg mot ruin. Vi är på väg mot ett asylhaveri som ingen vill se. Och det beror på att det svenska folket är så mesiga. Vi är så rädda för att bli kallade är rasister och främlingsfientliga att vi inte vågar diskutera problemen. Och den här rädslan för att diskutera invandringspolitikens realiteter ger Sverigedemokraterna legitimitet och ännu fler röster.”
LÄS HELA KRÖNIKAN HÄR!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/monicagunne/article7834903.ab

Merith Wagers blogg finns blogg finns här:
http://meritwager.wordpress.com/

LA CAMILLA DU ÄR INTE ENSAM!

2010-09-18T14:09:00.010+02:00

Camilla Henemark är en mycket häftig kvinna - som en amazon har hon glidit fram genom tillvaron, njutit, jobbat, älskat och inte alltid sagt eller gjort vad som varit rätt...eller det minsta passande. Camilla drabbades av illasinnade rykten eller snarare detta med hur man kan göra "en höna av en fjäder". När jag jobbade på kvällstidning brukade vi säga " en kindpuss i hotellkorridoren" blir dagen efter ryktet om att man "gått hela vägen på toaletten".
Vill minnas att Camilla började sin karriär som chef över en modellagentur, sedan Army Of Lovers - sedan politiskt egagerad - sedan...ja. Antar det rullade på för snabbt. Hon verkar ha drabbatts av det som de flesta får en släng av när de passerat 40...livet springer ikapp en - man kan varken jobba, spela, knulla, knarka, shoppa, eller supa bort sin ryggsäck hur ihärdigt man än försöker - förr eller senare blir den för tung. Men när man är mellan 20 och 25 osårbar och helt enastående vacker och begåvad (jo vi tyckte väl det i en viss ålder) så finns det inte på kartan att man i framtiden kan komma att drabbas av psykisk sjukdom, arbetslöshet, tragedier...Camilla är en enastående kvinna på alla sätt och hon har alltid varit stark - men ensam är inte stark...och nu när hon liksom jag kommit ut som "galen" vill jag tillägna henne denna lilla blogg med orden: Du är inte ensam Camilla - och du BEHÖVS! Hör av dej!

Här ett udrag ur en intervju gjord av Maria K Broman för Expressen

"Jag funderade på självmord"
Från hyllad artist till missbruk, psykakut och självmordstankar. I dag är Camilla Henemark hemlös och lever på socialbidrag. Orsaken till allt elände är ADHD som hon nu medicineras för.
- Nu kan det bara gå framåt, säger Camilla.

Utan familj, vänner, arbete och någonstans att bo var ett arv från pappan det enda som gjorde att hon höll sig levande. Hon började planera sitt självmord.
Räddningen blev producenten Anders Glisén med egna erfarenheter av en mamma med depression och missbruksproblem.
- Jag blev en sorts emotionell soptunna, säger han och avslöjar att strategin blev att inte konfrontera utan i stället förhandla sig till löften som skulle få henne att skjuta upp planer på döden. Även tidigare pojkvännen och musikern Stakka Bo, 43, fanns med på ett hörn. Tillsammans lyckades de till slut få Camilla att söka professionell hjälp. Men efter att ha varit på psykakuten återgick hon till sitt gamla leverne.

Sov i trapphus
- Jag sov i trappuppgångar och på natthärbärgen, säger hon i DN.
I oktober 2009 la hon frivilligt in sig på psyket. Hon fick gå i beteende-terapi och genomgick en utredning som visade att hon lider av adhd. I dag medicineras hon, bor på ett stödboende och lever på socialbidrag.
- För att min resa inte ska vara bortkastad jobbar Anders och jag i dag med att förvalta och sprida våra erfarenheter, säger Camilla.

La Camilla - du är inte den enda som sabbat kontakter med släkt och vänner - på grund av ett beteende du inte riktigt kan styra över. Det är ingen ursäkt - och en ADHD-diagnos förklarar inte allt - men det är lättare att förlåta sig själv - du kan bli en utmärkt ADHD-ambassadör för du är i grunden en fantastisk människa! Minns det!

MOD

2010-08-24T15:12:00.004+02:00

Vad är mod?
Svår fråga men i Maria Gerlofsons nyutkomna bok som just heter ”Mod” (natur & kultur) är en viktig början att våga stå upp för sig själv.
Våga ta plats, våga säga ifrån, våga vara obekväm – när det behövs.
”Ta ingen skit” som Grynet (Elin Ek) uttryckte det i en mycket uppskattad ungdomsshow på TV för en del år sedan.

Jag har ibland svårt att ta till mig alla självutnämnda coacher – vilket väl sannolikt har sin grund i min egen omognad och barnslighet – jag blir proppmätt på alla artiklar och böcker man ska läsa för att bli rikare, snabbare, smartare… allt det där.
Det finfina med den här boken är att författarinnan lidit av samma fenomen själv.

Typ ”Säger du coacha en gång till slår jag ihjäl dej” och det här är en bok utan vare sig pekpinnar eller ”så blir du en bättre människa” steg. För i grund och botten handlar den här boken om att överleva i ett allt tuffare samhälle. Att lära sig säga nej, att lära sej att inte göra ner sig själv hela tiden, lära sig att inte låta andra klampa omkring på ens ömma tår – utan dra bort fötterna.

Det måste inte nödvändigtvis betyda att vi ska bli kinkiga gnällisar som tar allt som sägs på största allvar – och läser in personliga elakheter i varje mening som uttalas mot oss Många gånger är det som författarinnan påpekar enklast att ignorera eländet. Att skaffa sig teflonhud – inte bry sig. Eller att avväpna dumdryghet med humor.
Ett lysande exempel finns i boken
- Jag var på ett möte en gång och männen refererade till en kvinnlig kollega som ”hon med de stora brösten”. När jag senare under mötet refererade till en manlig kollega sade jag ”Han med den stora snoppen”.
Briljant!
På ett mycket enkelt och pedagogiskt sätt ger Maria Aha-upplevelser från verkliga livet. Hon vet också att våra egna gränser för vad som är okej och inte – är olika. Maria avskyr när människor kommer försent. Det är något jag aldrig skulle reagera på eftersom jag alltid kommer försent själv. Men jag har egna idéer och vad det handlar om är att våga uttrycka dem – säga ”nä det är inte okej att du gör si eller så”..
Och jag antar att om jag exempelvis skulle träffa Maria skulle jag be henne att säga att vi skulle ses en halvtimme tidigare den egentliga tiden – för att fixa det.
Maria Gerlofson är chefredaktör för tidningen P. S och där finns en annan skribent som är en av mina favoriter, prästen Annika Borg. Oj – vilken klok kvinna hon är!

Avslutningsvis läste jag nyligen ut en bok av mexikansk kvinna som heter Lydia Cahco, boken heter ”Jag låter mig inte skrämmas”. Den handlar om ett annat slags mod – om att med livet som insats våga gå emot den egna regeringens politiker – för att krossa en pedofilring. I Mexico har många människor mördats och försvunnit på order av just regeringen. Jag skulle aldrig våga livet för något annat än mina egna barns säkerhet – men min beundran för människor som Lydia Cacho är oändlig.

Till sist ett citat som också Gerlofson använder i sin bok ”Mod”:

"Det finns saker man måste göra även om det är jobbigt, otäckt eller till och med farligt, annars är man ingen riktig människa då är man bara en liten lort” (fri tolkning ur Bröderna Lejonhjärta)

Vinteräpplen, snö i håret och socialtmedialt breakdown

2010-08-09T19:50:00.005+02:00

När man upplever en sommar utan pengar och mer eller mindre utan dator - och därmed varken kan blogga,maila eller kolla sin facebook – vad gör man då?

Ja den som känner vederbörande vet att det ligger nära till hands att säga: Hon ligger i soffan och glor på TV-serier i form av feta boxar timma ut och timma in. Stämmer också.

Men när man nu sett allt av intresse och inte orkar engagera sig i fler serier utan istället väntar på andra säsongen av True Blood - så inväntas också årets högtidsmånader för min lilla familj. Vi är alla förtjusta i olika TV-serier men i oktober och december kommer de serier vi alla dyrkar lika mycket. Criminal Minds (nej so far finns ingen bättre kriminalserie), Lost, Greys Anatomy och Desperate Housewives
Men man kan göra annat med manisk frenesi också – och göra det dygnet runt (Aint talking about love)

Jag har läst, läst och läst denna sommar på ett sätt som jag inte gjort sedan jag var nio år gammal och just kommit på hur man gjorde det.
Jag har fallit pladask för två debutanter. Är stum av beundran och har redan köpt flera exemplar till för att dela ut i vänkretsen.

Jag är också förtjust i Karin Alvtegens nya ”En sannolik historia” men hon är ju
rutinerad författare – och även boken ”Bläck – tatueringar hud minnen” av Abelin/Åsbrink (Natur och kultur) är gjorda av folk som varit med i gamet förr. Kanske inget hett lässtoff för den som inte själv älskar att gadda sig – men bilderna – sååå läckra (å e ni lagda åt det hållet så finns bara Circle Tattoo i Sumpan).

Men för att gå rakt på pudelns kärna – Ninni Schulmans debut ”Flickan med snö i håret” (Forum) är en knivskarp deckare med extremt hög igenkänningsfaktor och – tyvärr – något jag inte kan svära på – men nog känns det i hög grad som en sann berättelse. Och inte bara som något som utspelar sig i Värmland – utan på alldeles för många platser i detta land.
Även om det inte hade varit Schulmans debut så är detta rasande bra – vet inte hur man får deckarpriser men jag nominerar härmed denna bok till årets svenska deckare! Ninni skriv mer – har inte läst något så klockrent på många år! Längtar redan efter nästa!

Nästa överraskande ”braiga” bok står Josefin Sundström för. Så genomarbetat, så kännbart mänskligt och feministiskt och en bok vars titel ”Vinteräpplen” inte alls avslöjar innehållet.
Säg till exempel att ni ska ge en bok till en väninna eller släkting som ni vet har ett helvete i sin relation med sin man eller sin fru, eller liknande. Ge vederbörande den här boken – vilken kraft var och en som upplevt fysisk eller känslomässig misshandel kan få av denna läsning. Bortsett från att det också är en mycket bra generationsberättelse!
Ja detta om detta – nu ska jag ge mig i kast med nästa bokhög!

När jag sedan får min dator tillbaka ska jag bli lite mer socialtmedialt aktiv.

http://www.circletattoo.com

Det är ju sommar man får gå in med skorna!

2010-06-15T02:04:00.002+02:00

Den här dikten publicerades på kulturen/Aftonbladet 1995 - Anders Paulrud bestämde det. Anders lever inte längre - a shame - han var en mycket speciell och mycket fantastisk personlighet som aldrig var snobbig eller nedlåtande.

Poeten bakom orden är min syster. 1995 var hon 21 år ung och skrev om våren och det stundande sommarlovet på ett sätt som fortfarande gör mig rörd - och tårögd. Vilken penna - vilken talang.

Träskor, torr asfalt och cykel.
Fläckar på plyschbyxorna och smattran på cykeln
var blå - efter två dagar går den av i vecket.
Gummibandet runt handtaget och vit VMhjälm.
Bromsar man med tårna får man nya träskor.

Skrubbsår på knäna, grus i handflatorna. -
Smutsiga gråtkinder och den vita toppluvan. Jag får inte köra över guppet.

Fotboll, Lindåsvallen och varmkorv. Flest varv runt planen på
45 minuter. Plopp eller Dajm, ett mål och de stora grabbarna
på moped. Vem har en aning om slutresultatet?

Mögelangripna soffdynor och matsäck.
Yxan man inte får röra och löven som ramlat.
Ormarna och stenarna och det torkade gräset.
Våta knän, barr i skorna. Rivsår i ansiktet. Ganska mycket har rasat. Av
nytt ris får man kåda på händerna.
Tänk om det flyttat in ett vildsvin i kojan? Nån annan får gå in först.

Vitsippor, många, många. Vi trampar inte på nån, men skaften
blir för korta och det luktar grönt i händerna.
Jag åter Igloo i vedstapeln och tappar halva mellan stockarna.
Man får inte klättra. Det är precis livsfarligt.

Motorsåg och ångor. Låter högt, men trivsamt. En svettig
pappa. Bensin och fågelsång. Av sågspånen gör vi gröt, det är
fattigt i lekstugan.
Första fikan ute. Hallonsaft och Mariekex. Duralex och smulorna
i glaset.
Doppa är gott fast man måste akta sig for bina.
Dom är Hennings och sticks.

Det gör inget att man spiller, jackan är röd och redan smutsig.
Man får gå in med skorna. Det är 31:or och de är torra under.

Ulrika Melin

Lilleman och Richard är i hundhimlen

2010-06-13T20:06:00.003+02:00

Lilleman har åkt till hundhimlen.
Usch jag lider med hans matte Zandra - och tackar via henne alla som engagerade sej.
Jag hoppas Zandra fått in så mycket pengar att hon kan köpa en ny valp när hon är mogen för det...

Själv hoppas jag att Lilleman och min Richard som vandrade vidare till hundhimlen för runt två år sedan har det fint tillsammans!

Vill ni ha era eventuella pengar åter - maila Zandra på hennes Lillemanblogg (längre ner här...)

2010-06-06T20:43:00.003+02:00

Phu - dottern får i alla fall åka flak på tisdag - en rätt igenom klok "Pudel" av de som bestämmer... För vem skulle annars ha betalat tillbaka de hundratusentals kronorna till alla som skulle åka - och som redan betalat sina arrangörer? Det kostar sjukt mycket att ta studenten i dag.
I fredags besökte jag min lillasyster som fick en Fil Kand i "Media Marketing". Inga flak men väl 30 (!) flaskor skumpa och stolta släktingar på plats. Och en rejäl brakfest på kvällen!
Kalmar är en fin stad.
Jag och sonen hade med oss en tavla av smålandsbygdens stolthet, konstnären "TC" - aka Tommy Carlsson. Tyvärr skumpade glaset på tavlan sönder på tåget till Kalmar - men innehållet var lika storslaget för det.
Besök gärna hans tyska (!) hemsida:

http://www.tommycarlsson.com/en/

Grattis syster! Grattis Stockholms studenter!
Ja förresten - Grattis alla studenter!

RÄDDA LILLEMAN!

2010-06-02T02:57:00.003+02:00

20 kronor eller kanske bara en tia från tillräckligt många - kan rädda denna underbara valp från avlivning!
Jag kan gå i god för att hans matte Zandra sköter om honom och älskar honom som sitt eget barn!
Jag vet att människor och barn lider - jag vet att djur också göra det - men är det fel att lägga ett par tior på att rädda livet på en så fantastisk hund som denna?
Hur ni kan bidra kan ni se på denna länk!
TACK! På förhand! Sprid gärna!

http://liilleman.wordpress.com/about/

En tvättmaskin och en skolresa att minnas

2010-05-31T23:52:00.002+02:00

Bortsett från allt elände och skit som händer i den stora världen – vill jag säga att hemma på min gata i Sundbyberg – råder en smula frid denna dag.
Jag har blivit av med en tvättmaskin på temat ”Nästan gratis – mot annonskostnad - vid snabb avhämtning” – samma med det gigantiska glasskåpet som jag bara kände att det måste bort – NU.
Men jag borde ha filmat – tänk er när ett käckt par kommer – med en liten kärra som typ klarar en back öl från Ålandsbåten…
Jag ville inte – men för att undvika man/kvinna i blodig hög med glassplitter och träflisor i trapphuset - tvingades jag larma starke Jukka med pirran i grannhuset.
Han kom så fint – och ”gratis mot avhämtning” blev värsta servicejobbet – för min granne.
Nu är han ju en god granne och krävde inget betalt
Sonen har kommit hem från femmornas skolresa – och adjöresa – ”Ihöstskiljsvåra vägar”.
Inte visste man om det skulle bli kul eller inte – och hur skulle det gå för de fyra tappra föräldrar som skulle ”babysitta” alla femmorna?
Tydligen gick det hur bra som helst.
BodaBorg är en äventyrscamp i Oxelösund och när sonen trött, solbränd och fnissig framåt kvällen sade ”Jag längtar tillbaka till skolresan” förstod jag att det var helt igenom lyckat!
-Ja du älskling, vet du när man känner den där tomheten och saknaden i bröstet – det är ett bevis för att något varit riktigt, riktigt roligt. Jag har inte känt så sedan de år jag och kollegerna på Aftonbladet stack iväg och gjorde schlagern ett par veckor varje år i början av 90-talet.
Heders BodaBorg – heders ni föräldrar som hängde med!
Ett minne för livet har ni hjälpt till att ge våra barn! Det är inte det sämsta!
P.S Gissa vad som var roligast av allt? Spökvinden förstås...

morsdagmail till himlen

2010-05-29T23:27:00.001+02:00

Mamma!
Jag vågar hoppas och tro att du firar mors dag med både en liten sillbit och en ”lille en” kanske i glada samtal med Seilitz och Timander? Eller med dina gamla polare?
Jag försöker hitta en mening här på jorden här i Sundbyberg – med ojämnt resultat. Nej du hade inte varit så stolt över mej just ikväll, eller ärligt talat inte på länge... Syrran däremot har en lysande framtid – igen. Och jag avundas hennes nit och hennes energi – och hennes lön – och hennes förmåga att ta tag i saker. Ju äldre jag blir mamma desto sämre blir jag på det. Fast jag lovar jag försöker ta väl hand om dina älskade barnbarn – de är min stolthet i livet.
Känner mej som ett djur i bur i den här lägenheten utan balkong - i mitt liv utan pengar - i ett hem där jag inte ens orkar börjar städa upp i ett rum - och jag föraktar mig själv för det nåt alldeles överdjävligt.

I dag fick jag och äldsta barnet pga matbrist välja mellan pommesfrites eller makaroner o köttbullar. Total istid (haha) i kyl o frys - nu är köttbullarna borta o jag stänger av frysen nu - det kostar bara pengar - snacka om pärlor för svin eller kanske mycket plats o lite innehåll (som min skalle du vet). Sonen är på skolresa – jag hoppas han har väldigt roligt!

Problemet med att man inte får jobb eller pengar e att man känner sig totalt meningslös - det finns inte en enda djävla människa som behöver mig känns det som när självömkan kastar sig över mej med orkanstyrka. (Jo barnen förstås men de klarar sig bra utan mej och det är ju själva grundtanken - att de ska bli flygfärdiga) och känsla eller sanning – det kostar på när egodelen av själen får blödande magsår. Vi behöver alla, om inte vara behövda, så i alla fall känna oss så.

Besökte en av mina ”extramammor” här på jorden i går – hon är bara några år äldre än jag – men betydligt muntrare i sinnelaget. Och hon har enormt mycket mer ordning i sitt liv.

Fast om man nu ska tro att det blir bättre sen – det blir det ju inte heller – alla verkar – även de som har kärlek i form av en partner – ha egna demoner att slåss emot – och egna krämpor - och egna känslor av att livet springer ifrån dem.
De undrar över om livet med Kalle eller Bettan eller Bosse är allt som är kvar? Om de lever med rätt kärlek? Om de har sex tillräckligt ofta? Om Bettan har träffat en annan? Om Bosse kanske ska dö snart och lämna henne ensam kvar?
Fan vet, jag tycker att det är enklare att leva utan kärlek men också jobbigare, eftersom man med en partner i alla fall ibland kan uppnå en känsla av att inte vara så ensam.

Jadu mamma – den idiot som myntade ”Livet börjar vid 40” borde ha stryk . Men du om någon vet ju att detta med att bli äldre i alla fall är bättre än alternativet.
Så till dej mamma – jag saknar dig oerhört mycket. Till mina ”extramammor” – ni vet vilka ni är. Tack för att ni finns och ge fan i att försvinna!
Och även i dag måste jag nämna min nya idol ”Allan” som är ”100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann” – en karaktär i en bok av Jonas Jonasson.
Allan har fattat hela grejen med mindfulness och levt som han lärt hela livet. Jag ska genast börja med det jag också.

”Det är som det är och det blir som det blir”.

Klockrent!

FÖRSTÖRDE JAG DERAS SEXLIV FÖR ALLTID?

2010-05-23T15:45:00.002+02:00

(Blogg från 2008)

Eller… Har jag gjort bort mej nu igen?

När jag var ganska ung trodde jag att Boy George och Culture Club sjöng ”Come on Clamydia” när hans sång i själva verket hette…”Karma Cahmeleon” – vad nu det betyder…
Kanske hör vi det vi vill höra – och läser det vi vill läsa – ibland i alla fall. Och man kan ju undra vad det, rent Freudianskt, kan tyda på.
Hur som, det händer hela tiden – och det lika roligt varje gång när någon gör bort sej – när man själv inte är drabbad…
Ibland gör man och säger korkade saker – utan att tänka sej för – men då finns ju ändå möjligheten att backa bandet, be om ursäkt etc… osv.
Ibland blir det lika fel och man har rumpan blottad oavsett om man ber om ursäkt eller låtsas som det regnar… För ärligt skulle min dotter låtsats som ingenting eller borde hon ha ringt upp honom? Ja, jag vet inte… men jag tycker han ska vara glad att det inte var någon annan som fick det pappret i handen. Min dotter är trots allt ganska diskret (till skillnad från sin mor)
Och när jag insåg mitt misstag – hur hade jag kunnat rädda situationen?

Scenario 1)
Min dotter har varit på privatfest i ett hus någonstans i Sollentuna… Festen spårar ur en smula och uppbrottet blir hastigt. Men en av husets invånare har fattat tycke för min dotter. Och letar i brådispanik efter en bit papper… han skriver snabbt ner sitt namn och telefonnummer på ett A4 han hittar vecklar ihop det, ger det till dottern - och säger;
Ring mej!
Dottern var måttligt intresserad så det dröjde ett tag innan hon hittade lappen med telefonnumret i handväskan – vecklar ut den – och läser på andra sidan…

Påminnelsebrev och hans namn:
”En person som behandlats för Klamydia har uppgett att det är möjligt att också DU kan vara smittad…. Klamydia är en bakterie…etc. osv… om du inte omedelbart söker upp en läkare är vi tvungna att anmäla detta till smittskyddsläkare…

Ridå

Scenario 2)

Jag hade fått nya grannar – i förra kåken jag bodde i. En tonårskille och hans mamma. Endera aftonen hörde jag och min son ett fasligt liv ovanför, det lät som om någon knuffades omkring, det bankades, det kveds och det skreks…
I mitt stilla sinne såg jag rubrikerna framför mej: Kvinna mördad i lägenhetsbråk i Sundbyberg – grannen berättar ”Det lät som om någon skrek…”
Varje gång jag läser nåt sånt tänker jag… jaha, om det nu lät som om någon skrek varför gjorde du inget ditt pucko? Hur kan du leva med dej själv efteråt om någon blev mördad?
Jag och sonen rusar således upp…ringer på… låååång signal. Tystnad. Låång signal…tystnad.
Skit också – hon e redan död, tänker jag och började bulta på dörren.
Öppnar gör tonårsonen, med bar, svettig överkropp, med uppknäppta jeans..och ja.. i bakgrunden skymtar en ung tjej inlindad i ett badlakan… hon fnissar hysteriskt…
Jag förstår nog, även om det går oerhört långsamt, men ändå undslipper mej ett barskt: ”Är det någon som råkat illa ut eller?...”
Han ser på mej som vore jag helt efterbliven och jag inser att jag verkligen beter mej så.
- Ja, nähä, då ska vi väl gå då, ehum, tack i alla fall…
Om jag hade fattat tillräckligt snabbt… varför frågade jag inte bara efter socker, kaffe what ever liksom…närå…Reptilhjärnan och adrenalinet tog över – som en skenande ko - helt ostoppbar.
Undrar om jag förstörde deras sexliv för alltid…

DOTTER VAD DÖLJER DU FÖR MEJ?

2010-05-21T12:45:00.002+02:00

Vad döljer min äldsta? Medlemskap i någon undergroundterror organisation? Är hon i smyg fan av Meinhoff och company?
Är det den där resan till Paris när hon skulle demonstrera för homosexuellas rättigheter i Iran?

Ja när man tänker efter ser hon onekligen precis livsfarlig ut - och jag antar att hennes blogg som enligt mina naiva ögon mest består av glädjetjut inför den kommande studenten - i själva verket är kodad.
Så måste det vara - eftersom jag absolut inte får länka till hennes sida på min Expressenblogg, de är också mycket misstänksamma till kidpower och Trasdockan...

By the way, när TV-programmet "Ensam mamma söker" startade varnade jag i en blogg för att män som gillar barn på fel sätt skulle få en fantastisk position. Också den bloggen raderades av Expressen faktiskt. Och vad läser man i tidningen i dag?

Jag avskyr uttryck som "vad var det jag sa" annars skulle jag nog skriva just det...

I tidningen står det att denne man medverkat i "Ensam mamma söker" men tyvärr inte i nätupplagan...

Häpnadsväckande citat från den gripne mannens advokat dock:

- Han har ju erkänt men rubriceringen behöver ju inte innebära något våld och enligt min klient rådde full överenskommelse från båda hållen och han kände inte till hennes ålder.

Polisen som grep mannen är ännu vassare och han säger:
- Händelsen har inget med skolan han arbetar i att göra, han är väl en liten småkändis här på orten som ordnat lite fester och så. Så han är lite av en fotograf och det är i samband med detta som det ska ha skett.

Mannen är 30+ flickan är 13. Luktar det lite Bjästa här?

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article7160589.ab

Sjukdomar man minns - kanske

2010-05-20T21:07:00.003+02:00

Jag vet att Alzheimers är en hemsk sjukdom - i alla fall för de anhöriga till den drabbade - och jag vet att min egen ADHD i bland är påfallande lik just Alzheimers. (Blir himla svårt att veta vad som är vad den dag det möjligen kan bli dags) och vad ska mina stackars barn göra om - ve och fasa - deras redan mycket snurriga mamma - dessutom blir senil?
Toppen att kändisar försöker få folk att uppmärksamma detta. Men jag kan inte låta bli att citera Gynning i alla fall.

Hur kommer det sig att du är ett av "loken" i togatåget mot ALzheimers?
Carolina Gynning svarar: Alzheimer är en sjukdom som lätt glöms bort, därför...

No harm - men det är så kul -
FÖR DET LIGGER LIKSOM I SJUKDOMENS NATUR

Låt barnläkarna ta ansvar för barns psykiska problem

2010-05-20T17:18:00.004+02:00

Ett av de bättre inlägg jag läst på länge...börjar nog bli lat -men jag måste delge er lite av denna debattartikel från Dagens Nyheter den 15 Maj - resten får ni läsa via länken.

Barn med psykiska problem kommer alldeles för sent till utredning och behandling. Redan hos spädbarnet kan man sannolikt diagnostisera autism och adhd med nya hjärnavbildningstekniker inom en snar framtid. Tillkomsten av hjärnans synapser börjar minska mer än normalt redan vid tio års ålder hos blivande schizofrenipatienter. Nya lovande metoder att stimulera nervers utveckling och kopplingar introduceras experimentellt, även om det kommer att ta sin tid innan patienter kan erhålla behandling.

Sociala och kulturella faktorer påverkar hur generna uttrycks. Nyligen har man påvisat genförändringar hos vuxna självmordsoffer, vilka kunnat sättas i samband med den barnmisshandel de utsatts för. Den genetiska determinismen har ersatts av epigenetik – det vill säga kunskapen om hur miljöfaktorer påverkar arvsmassan. Det gäller att ta till sig denna kunskap – och sätta in behandling tidigt under de så kallade kritiska perioderna av barnens utveckling. Det finns nu metoder att med exempelvis särskilda dataprogram behandla barn med adhd och dyslexi.

Det är hög tid att ge det framväxande släktet ett omhändertagande värt namnet. Man bör man uppmärksamma beteendestörningar redan hos spädbarn och intervenera. Mycket för tidigt födda barn, som växer upp i en skral social miljö, har en dålig prognos men kan hjälpas genom tidiga interventionsprogram. Apungar som inte har kroppskontakt med sina mödrar utvecklar alkoholistiskt beteende.

När väl kroppsliga orsaker till barnets svårigheter undanröjts bör beteende- och samtalsterapi sättas in i stället för att som nu – ofta illa underbyggt – modulera upp- och nedstämdhet med farliga farmaka. Det är dags att sluta marginalisera barn- och ungdomspsykiatrin.

Vi föreslår därför att barn- och ungdomspsykiatrin och skolläkarverksamheten tas över allt mer av barnläkare för att till fullo integreras i den barnmedicinska specialiteten. Det är en mycket populär specialitet, som många läkarkandidater vill ägna sig åt. Så låt barnen och ungdomarna ha sin egen läkare – som de törs lita på! Det är barnläkarna som på ett tidigt stadium kan identifiera de problematiska barnen på barnavårdscentraler och akutmottagningar. De är biologiskt skolade och har en stor potential att förkovra sig i hjärnforskning och neuropsykiatri.

För att attrahera fler läkare och forskare att ägna sig åt välfärdssamhället viktigaste hälsoproblem, så måste den akademiska barnpsykiatrin ligga mitt i universitetssjukhusen i anslutning till magnetröntgenkameror, neurovetenskapliga och epigenetiska forskningscentra. Inte som nu vid barn- och ungdomspsykiatriska kliniker och mottagningar i periferin. Att i stället bara placera traumacentrum i universitetssjukhusets mittpunkt är defaitistiskt.

Varför avvakta tills våra ungdomar redan har kraschat efter vansinnesåkningar, misshandlats på stan eller försökt att ta livet av sig? Visst behöver vi traumacentra men neuropsykiatriska centra för barn- och ungdomar måste också prioriteras med dagens samhälle i blickpunkten och morgondagens med all den framsynthet som verkligen krävs.

Hugo Lagercrantz
professor i barnmedicin

Salomon Schulman
barnläkare och barnpsykiatriker

http://www.dn.se/debatt/lat-barnlakarna-ta-ansvar-for-barns-psykiska-problem-1.1098154

SAD SAD SAD

2010-05-17T13:50:00.002+02:00

Tack Martin Carlsson på Expressen för du fattade HUR stor han var vår korta men högt älskade sångare Ronnie James Dio. RIP!

En av hårdrockens största röster har tystnat.
Ronnie James Dio var en ödmjuk legendar som gjorde djävulstecknet så populärt att till och med Carola började vifta med det.

Det var 20 oktober 1984, men jag minns det som i går. Knappt 13 år fyllda gick jag på mitt livs andra konsert, på Olympen i Lund där Dio och hans soloband stod på scen.
Jag visste att han hade sjungit i Rainbow och Black Sabbath och hade kanske hört några enstaka låtar.
För mig var dock Dio ett fräscht ansikte, som ruskade tag i hårdrocken och blev en av de främsta portaler som ledde vidare till en helt ny, outforskad och framför allt farlig värld.
Han framstod som en ond man, exakt en sådan typ som en rebellisk tonåring blir nyfiken på. Och samtidigt väldigt rädd för.
Dio var inte först med djävulstecknet, men introducerade det på allvar i hårdrocken och gjorde det till ett globalt fenomen.

"Stand up and shout" gastade han från scenen, men det var nackhåren som reste sig.
Pek- och lillfingret sträcktes fram, lång- och ringfingret böjdes bakåt och tummen veks in.
Mitt framför mina uppspärrade, oskyldiga ögon demonstrerade han hur djävulstecknet skulle utföras med perfektion. Jag var helt jävla livrädd. Det framstår säkert som skrattretande i dag, när varenda unge viftar med det och det har blivit en allmänt accepterad hälsning.
Dess "vi mot dem"-laddningskraft har gått förlorad när alla från Britney Spears till självaste Carola bär på djävulstecknet som en irriterande accessoar när de vill visa att de har attityd.
Dio var den förste och den siste som med värdighet kunde göra tecknet.

läs mer av Martin Carlsson om Ronnie här:

http://www.expressen.se/noje/1.1990391/martin-carlson-han-var-gigantiskt-stor-inom-hardrockskretsar

RIK BLIND MAN SÖKES

2010-05-16T20:32:00.002+02:00

Det händer grejer i Sumpan – Nu har Hanna börjat med livebandskvällar också på Sturegatan.

Valross heter klubben och längtan efter att få träffa lite människor och kanske ta en öl eller två blir mej nästan övermäktig, ensamheten suger i magen, gör mig gråtmild.

Tänk att få höra liveband – flörta lite med gitarristen? Supa sig snygg nog att våga göra det…
Men det går inte – här finns knappt pengar till mat – och dessutom röker jag. Hur skulle det se ut om ”mamma till två” gick på krogen och hade kul för sista hundringen som är till mat? När jag redan röker upp alltför mycket av hushållsbudgeten.
Aj aj aj – det är inget bra och ger ytterligare rök till de som eldat på med ord som ” ”Skärp ihop dej, klipp håret och skaffa dej ett jobb kvinna”.
Jag försöker faktiskt – vet ni hur attraktiv man är på arbetsmarknaden i min ålder?
Kanske skulle jag kunna få jobb på en begravningsbyrå? Vad säger du Lars Gåre – ska vi dra igång något?

Imorrn hoppas jag att Johnny Rocker kommer hit o plockar med sig lite av bohaget – några hundralappar bör det vara värt. Han lovade slänga tvättmaskinen också – han är snäll.
Men fatta vad tröttsamt det är att leva på minus jämt och alltid.

Synd man inte är snygg , ung och smal nog att ingå s.k förnuftsäktenskap – kanske om jag hittar en blind rik man?

Jag är vettlöst trött på att vara fattig – ge oss jobb nu alla – vi är sjukt bra på att föreläsa jag och Per – eller nåja – ganska bra då…

Jag måste få komma ut!

Jag är inte född att leva som en eremit!

Ja, jag är faktiskt desperat!

Ring mej Gåre!

RÖK INTE! STOREBROR SER DEJ!

2010-05-10T12:13:00.003+02:00

Nedanstående blogg skrevs för ett par år sedan – men nu när Stockholms kommun förbjuder sina anställda att röka – UTOM på lunchrasten – OM – de har någon lunchrast alltså – känns den aktuell igen. Några pösmunkiga kommunalpolitiker bestämmer att en handling som inte är olaglig ÄR det. Fackföreningen tiger still. Vad blir det nästa gång? Förbud mot kaffedrickande? Förbud mot övervikt? Socker?
Kriminalvårdens chef Lars Nylén går steget längre – han skiter i att Kammarrätten i Sverige säger att han INTE kan förbjuda rökning i intagna interners ”celler”, men han framhärdar – och bryter därmed mot lagen själv.
De kommunalanställda i Stockholms stad som blir sedda med en cigg i handen hukandes bakom aulan – anges – och kan tvingas in på Rehab!
Ni unga människor bör snarast införskaffa boken ”1984” av George Orwell – innan det är kört (mer om boken efter blogginlägget) här pågår något mycket obehagligt!

FÖR FET FÖR ETT JOBB

Nu har Folkhälsoinstitutet lagt sig i svenska folkets fettvanor och deras dom är hård!
Låt inte tjocka människor få fortsätta jobba!
Då och då visar de upp sitt rätta jag, smygfascisterna som under hälsans vackert svajande fana kan göra och säga vad som helst – för det är ”för allas bästa”.
Många gånger tjänar dessa hälsans apostlar grymma pengar på människors önskan, kanske inte i första hand att bli eller förbli friska, utan för att bli SMALA och därmed - snygga.
Men de som försöker frälsa folkmassan från fettmassan är i alla fall i bästa fall – hyfsat medvetna om hur människor fungerar.
Folkhälsoinstitutet har en i kostvetenskap - och man undrar vilken sten han krupit fram under…I lokaltidningen ”Mitt i” intervjuas denne Gunnar Johanson och han vill ta krafttag mot alla dessa tjockisar som dallrar och dräller omkring på svenska arbetsplatser.
Journalisten Louise Kristoffersson frågar då;
”Men är det önskvärt att lägga sig i sina medarbetares viktproblem?”
Om arbetsgivaren vill ha frisk personal är det önskvärt att den är normalviktig…
”Kan inte det uppfattas som kränkande?”
Jo, men det kan också vara tacksamt att någon uppmärksammar det, det kan vara andra problem som ligger bakom, att man missbrukar mat – använder den som belöning”. Man kan ha personliga samtal med den anställde och berätta om alla sjukdomar den tjocke kan drabbas av och erbjuda medlemskap i Viktväktarna”, svarar Gunnar.
Ärligt talat – Gunnars chefer – och alla kommunalpolitiker i Stockholm tror ni att rökare och/eller överviktiga är förståndshandikappade?
”Det är farligt att röka förstår du – man kan bli sjuk?”
”Du förstår man ska inte äta pizza, hamburgare och ostbågar varje dag”.
Nähä, är det sant?
Och ska lagerchefen Berra väga in alla vid stämpelklockan på mornarna?
Nämen Maja, nu har du gått upp fyra hekto igen, vänta därute så ska vi ta ett snack om det där…
Eller efter julledigheten på annonsbyrån:
Ja Anja jag vet att du säljer mest annonser av alla och att du aldrig är sjuk, men du är för tjock, jag måste säga upp dig.
På Lokaltrafikskontoret:
Busschaffisen Bosse kommer upp till expeditionen för att hämta schema, stämpel och växel:
Aj aj aj Bosse, lite mycket julskinka där va?, säger mellanchefen hurtigt, kollegerna flinar och drar in magen och chefen begär ett enskilt samtal (medan buss 515 tyvärr ställs in några turer).
Ska chefen sedan ha intimt snack där Bosse ska gråta ut om sin eländiga barndom och sina hål i själen, som han tröstlöst fyller med mat? Och om Bosse mot all sannolikhet verkligen gör detta? Vad ska chefen säga då?
Kanske kan man ha ett sånt där angivarsystem – där kollegerna till de feta kan ringa ett akutnummer: ”Hallå Bosse käkar choklad, en hel kaka faktiskt!
Anja tar dubbel portion i lunchmatsalen…”
Ärligt talat se er omkring i världen – se era medmänniskor och alla barn som far illa – tycker ni på fullt allvar att vi tjockisar och (vilket Gud förbjude) kanske rentav RÖKANDE tjockisar - är det största hotet mot folkhälsan?
Boken 1984 är ett av George Orwells mest berömda verk. Det skrev han under året 1948 och han vände helt enkelt på siffrorna 48 för att skapa tidpunkten då romanens futuristiska handling utspelar sig. Boken handlar om en framtida totalitär stat som bygger på konstant övervakning, historierevisionism och indoktrinering. Orwell baserade denna science fictionlika värld på det stalinistiska Sovjetunionen. Staten styrs av diktatorn Storebror (Big Brother) som Orwell baserar på Stalin själv, och även dennes ärkefiende Trotskij återfinns i handlingen som den regimkritiska Goldstein. Bokens huvudperson är Winston Smith, en vanlig tjänsteman som arbetar med att förfalska och skriva om "felskrivna" artiklar. Winston tvivlar dock på partiets storhet och skulle helst se en annan värld, vilket leder in honom på förbjudna tankar.

ALICE MILLER OCH BARNEN!

2010-05-06T20:36:00.004+02:00

En Ikon och en förkämpe för barn (i alla åldrar) har lämnat oss. I Svenska Dagbladet i dag - beskrivs Alice Millers gärning väldigt fint av Per Magnus Johansson som är psykoanalytiker och docent i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet.(Tack för tipset Erik)- En snabb koll bland näthandlarna ger dock inget napp - är alla hennes böcker slut på de svenska förlagen? Dags att vakna! Få författare har inspirerat så många!

Alice Miller tog alltid ställning för barnen

Publicerad: 6 maj 2010, 01.00

AVLIDEN IKON. Hennes envisa betonande av barnets synvinkel hade under 70- och 80-talen stort inflytande på kulturen, och hennes böcker gick ut i upplagor som få andra psykologer varit i närheten av. I april avled författaren bakom ”Det självutplånande barnet”.

Alice Miller dog i sitt hem i det inre av Provence – Saint-Rémy de Provence – den 14 april, 87 år gammal. Hon föddes 1923 i Lviv (Lemberg) som då låg i Polen men som idag tillhör Ukraina. År 1946 kom hon till Schweiz och hon fick sin doktorsgrad 1953 i Basel med en avhandling om neo-kantianen Heinrich John Rickert. Miller var i flera decennier verksam som psykoanalytiker men avslutade sin praktik 1979 och ägnade de sista trettio åren åt att skriva och utforska barndomens betydelse för såväl allvarlig somatisk sjukdom som olika former av psykopatologier. Hon lämnade den internationella psykoanalytiska föreningen 1988 på grund av att föreningens ansvariga ifrågasatte hennes budskap och i för stor utsträckning enligt Miller försvarade föräldrarnas kärlekslöshet i förhållande till de utsatta barnen.

Det är någonting gripande med att denna aldrig helt bortglömda ikon alltid på ett eller annat sätt är aktuell. Det var inte länge sedan jag träffade en forskande neuropsykolog som berättade för mig att en av anledningarna till att hon började studera psykologi var hennes möte med Alice Millers tankar om det kränkta barnet, det barn som tvingats bli utsatt för förnedring och förödmjukelse och upplever sig stukat. Miller beskrev det barn som aldrig glömmer det som varit och som vuxen människa kan utveckla allvarliga sjukdomar som cancer eller plötsligt drabbas av en våldsam infarkt på grund av de förnedringar som hon faktiskt utsatts för. Kroppen ljuger aldrig, och orsaken till sjukdom, tänkte sig Miller, är oftast den faktiska kränkning en människa upplevt som barn. Den bibliska uppmaningen att var och en av oss bör hedra vår moder och fader på det att det må gå oss väl, upplevde hon som ett uttryck för en förtryckande religiös ideologi. För den svenska publiken blev hon känd främst genom de båda böckerna ”Det självutplånande barnet” (1980) och ”I begynnelsen var uppfostran” (1982). I USA såldes hennes bok ”Prisoners of Childhood” (1981) i över en miljon exemplar.

Alice Miller var en person som obetingat tog ställning för barnet. Hon trodde på barnet och hävdade med skärpa att barnet inte hade någonting att vinna på att försona sig med, eller än värre förlåta, sina emotionellt oförstående föräldrar.

Läs mer här:

http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/alice-miller-tog-alltid-stallning-for-barnen_4671919.svd

Dampbarn, anhöriga och elak dampmamma

2010-05-05T14:59:00.006+02:00

Att både ha en diagnos själv samt omge sig med diagnosbarn och/eller helt vanliga argsinta tonåringar är ingen lek.
I dag har jag varit så elak mot grabben så jag började gråta - och fick be om ursäkt igen och igen och igen.
Jag grät och sade:

Förlåt jag är en idiot när jag blir arg och är orolig för dej samtidigt - jag älskar dej och jag står inte ut med att se hur lika vi är på många sätt...
Så är det faktiskt att se sina egna dåliga siudor i sin egen avkomma är inte roligt alls!

Jag och Per har besökt Göteborg och som alltid fått många frågor om medicinering som vi alls inte ska svara på för vi kan ju inget.
Men jag vet en sak - det enda som absolut och även vetenskapligt är belagt med positiva effekter på dampskalliga hjärnor - såväl på barn som på vuxna - är Omega 3.
Och Fritt Flyt käkar vi allihop, det lär ha mest i sina burkar...du som har en anhörig som vägrar käka dampmedicin - Omega på längden o tvären o bredden... Vill dock påminna om att dylika preparat innehåller fiskolja. Jag vet för jag sånär tog livet av en vän till min dotter som är fiskallergiker...

Och i går undrade man också om den fanns en anhörigblogg - det finns flera - men den här gillar jag allra allra mest:

http://vick2ria.blogg.se/

TRÖTT EFTER SAMLAG?

2010-05-01T16:33:00.003+02:00

Tror att min vän Junior har förstört min blåögda barnatro ytterligare…
Han hävdar med bestämdhet att ordet pömsig förvisso betyder trött men att det också kan betyda ”sexuellt utmattad” eller kort och gott ”trött efter samlag”.
Det är ju nästan perverst!
Tänk alla gånger jag jollrat till mina telningar ”E du pömsig lilla hjärtat”.
Sedan undrar man ju förstås om alla som lider av konstant trötthetssyndrom/utmattningssyndrom i själva verket ehhh hm ja ni vet…
Vad säger Svenska Akademin? Vad är det här för dumma påhitt…?
Säg att Junior har FEL!

FRÅN AC/DC TILL ADHD: Sveriges Talare - Boka föreläsare Annika Sundbaum-Melin

2010-04-30T10:00:00.000+02:00

FRÅN AC/DC TILL ADHD: Sveriges Talare - Boka föreläsare Annika Sundbaum-Melin

Sveriges Talare - Boka föreläsare Annika Sundbaum-Melin

2010-04-30T09:51:00.000+02:00

Sveriges Talare - Boka föreläsare Annika Sundbaum-Melin

Sveriges Talare - Boka föreläsare Annika Sundbaum-Melin & Per Fosshaug

2010-04-24T21:07:00.000+02:00

Sveriges Talare - Boka föreläsare Annika Sundbaum-Melin & Per Fosshaug